Hej!
Jag behöver verkligen er hjälp i det här, en vägvisare. Det kommer bli ett långt inlägg. Men orkar någon läsa igenom och sedan komma med vettiga förslag på vad jag ska göra, tas det tacksamt emot!
Jag var tillsammans med en tjej i 3,5 år, vi bodde även tillsammans under hela den här tiden. Sedan fick jag nog, och flyttade till en ny lägenhet. De största anledningarna till varför jag lämnade, var bråk och klagomål (bådas fel).
Nu har jag bott ensam i över 5 månader. Hon har under den tiden inte kunnat acceptera att det verkligen är slut, hon har bett mig om att ge henne en chans att försöka göra det bra igen. Jag var tveksam, men jag lät henne få en nyckel till lägenheten och hon fick komma hit när hon ville.
Saken är den, att vi har otroligt roligt ihop när allting är bra. Men när grälen börjar så är vi nog ganska lika där, ingen ger sig innan det eskalerar totalt. Så när det är dåligt mellan oss, så är det verkligen skit! Tvivlar på att hon är av samma uppfattning, men så kände jag.
Under tiden som jag har bott här, har vi fortfarande hittat på saker ihop som båda gillar. Vi har till och med fortsatt att ha sex. Sett till detta, så har det ju inte varit allt för dåligt ändå, trots flytten. Det har till och med ibland känts att det varit roligare än innan.
Men, jag har ju flyttat ut av en anledning. Hade jag inte känt som jag gjorde, hade jag ju aldrig flyttat ut. Eller hur?
Det har varit bråk och diskutioner om vårat förhållande även under tiden jag bott här, men långt ifrån lika mycket. Mitt mål har alltid varit att vi ska trappa ner och i slutändan inte ha någon relation alls. Men det har inte riktigt fungerat så, och det är mitt fel.
Jag har aldrig velat skaffa barn eller funderat på giftermål under vår tid tillsammans, därför att jag inte har vetat om hon är den jag vill göra detta med. Det har känts alldeles för osäkert.
Det har gjort mig nyfiken på om gräset är grönare på andra sidan...
För några veckor sedan, närmare bestämt den 17 februari, tog det slut. Vi satt först och pratade, hon grät floder medans jag förklarade att jag kommer inte att komma tillbaka till henne. Sedan insåg hon väl att loppet var kört, så hon gav mig tillbaka nyckeln. Vi kramades och jag kysste hennes panna. Det sista hon sa, var att hon ville att jag skulle radera alla bilder på henne i min telefon, jag nickade ja. Därefter gick hon...
Detta var så himla hjärtskärande att se henne så ledsen! Det var nästan så att man ville springa efter henne. Men jag valde att inte göra något mer, än att skriva ett par sms till henne ett tag senare. Jag förklarade att det var hjärtskärande att se henne så och har jag gjort ett misstag som bröt med henne, så kan jag bara anklaga mig själv. Du har gjort allt du kunnat för att få mig tillbaka!
Efter den dagen har det flutit på ganska bra, vi har inte hört av oss till varandra.
Jag var nyfiken på annat redan när jag flyttade ut, men kunde inte pga att vi fortfarande hade kontakt, det räcker liksom med en i taget.
Må sedan hända att jag har haft för bråttom med att försöka hitta någon ny, men det lär jag knappast vara ensam om. Redan efter några dagar så jag blev medlem på en dejtingsida (utländsk) och fick till slut kontakt med en tjej som visade sig vara helt underbar! På endast några dagar kändes det som att vi hade känt varandra under en ganska lång tid. Det har liksom inte varit några tveksamheter från något håll, detta var något speciellt och vi ville så gärna ses så fort som möjligt. Jag sa till henne att jag ska spara pengar under ett antal månader och sedan hälsa på henne. Det var hon helt med på!
Sedan berättade hon att det kan vara möjligt att vi kommer ses tidigare än så! Kanske redan om ett par månader om allt går som det ska! Därför att hon har tittat på möjligheter att komma till Sverige och jobba. Det ser till och med lovande ut redan nu! Hennes nuvarande chef har kontakter här, som kan göra detta möjligt. Den här tjejen jag har fått kontakt med, är något utöver det vanliga, det förvånar mig inte ett dugg om hon lyckas med sitt mål!
När hon då berättade detta med att eventuellt komma hit, vilket hon ville göra för att i första hand träffa mig. Vilken ära och ja gärna!, tänkte jag först.
Detta fick mig någon dag senare att börja tveka...har börjat tänka fram och tillbaka. Kommer hon hit för att träffa mig, med höga förhoppningar på att det kommer fungera mellan oss. Tänk om det inte gör det då? Tänk om jag känner att hon inte är den rätta, eller tvärtom, att hon känner så om mig? Då har hon ju åkt hit i onödan! Och det är inte bara en struntsak att ta sig hit från hennes land på egen hand! Det är en bedrift!
Hon berättade igår, att hon hade planer att åka och prata mer om det här jobbet med hennes chef idag.
Plötsligt från ingenstans, så började jag tvivla på om hon verkligen ska offra det hon har i sitt land (hon har ett väldigt bra jobb), för att kanske komma hit för ingenting? Vi vet ju trots allt inte om vi kommer gilla varandra i verkliga livet!
Det fick mig att börja tänka på mitt ex igen (VARFÖR NU???). Började känna mig stressad och fick panikkänslor. Jag började tänka på om hon mår bättre efter det som varit, började tänka på våra minnen tillsammans och hur bra vi hade det de goda stunderna. Det fick mig till och med att känna att jag behöver träffa henne! Och gjorde jag gjorde rätt i som låter den andra tjejen komma hit!?
Under eftermiddagen igår, så berättade jag för den andra tjejen hur jag känner, som jag nämnde precis. Då blev hon otroligt besviken förstås, då hon trodde på mig att jag lagt mitt ex bakom mig, vilket jag också trodde.
Hennes familj tycker inte att hon ska göra det här, för det är alldeles för riskabelt (vilket man kan förstå). Även jag tvivlar, men INTE hon själv!
Hon förklarade däremot för mig igår kväll att hon inte kommer att åka till Sverige, för vad har hon att åka till om jag inte vill? Hon tycker dessutom att jag ska klargöra med mitt ex först. Sedan gav hon mig rådet att aldrig börja inleda något nytt med någon, om det inte är helt klart med det tidigare förhållandet. Hon har rätt i det! Där fick jag en käftsmäll som heter duga! Jag hade för bråttom!
Men idag, fick jag veta att hon ändå ska åka till sin chef och prata om Sverige-jobbet. Hon förklarade att hon nu inte gör det för min skull i första hand. Hon gör det för att hon behöver något nytt i livet, få nya erfarenheter och för att bevisa för sin familj att hon minsann kommer att fixa detta, trots 0 stöd från dem! Det är ju mer okej från min sida, då behöver inte jag känna press på att det måste fungera mellan oss, utan det får tiden utvisa.
Trots allt, blir jag kluven vad fan jag ska göra med det här! Jag vet vad jag hade i min tidigare relation och det känns fortfarande som att jag vill träffa exet. Om jag har gjort ett misstag som lämnade henne, så vill jag ju inte att det ska rinna ut i sanden! Då vill jag ju få slut på hennes lidande! För känslor har jag kvar för henne, och kommer alltid att ha! Kanske kommer hon ge mig fingret tillbaka, men då är det bara att ta det i så fall. Då är det ju bekräftat att det inte skulle vara vi, och det blir lättare att gå vidare! Ibland känns det lättare om man skulle blivit dumpad själv, förväntade mig aldrig att man skulle få de här tankarna tillbaka.
Samtidigt är jag jävligt nyfiken på den andra tjejen! Vi har otroligt mycket gemensamt och hon är så himla rolig och underbar! Hon har till och med skickat ett fantastiskt brev med en t-shirt och tröja till min födelsedag, som kom idag!
Det är skamligt av mig att vara en sådan osäker person, jag inser det!
Men...vad ska jag göra?
HJÄLP MIG!!!!!!!!!!
Jag behöver verkligen er hjälp i det här, en vägvisare. Det kommer bli ett långt inlägg. Men orkar någon läsa igenom och sedan komma med vettiga förslag på vad jag ska göra, tas det tacksamt emot!
Jag var tillsammans med en tjej i 3,5 år, vi bodde även tillsammans under hela den här tiden. Sedan fick jag nog, och flyttade till en ny lägenhet. De största anledningarna till varför jag lämnade, var bråk och klagomål (bådas fel).
Nu har jag bott ensam i över 5 månader. Hon har under den tiden inte kunnat acceptera att det verkligen är slut, hon har bett mig om att ge henne en chans att försöka göra det bra igen. Jag var tveksam, men jag lät henne få en nyckel till lägenheten och hon fick komma hit när hon ville.
Saken är den, att vi har otroligt roligt ihop när allting är bra. Men när grälen börjar så är vi nog ganska lika där, ingen ger sig innan det eskalerar totalt. Så när det är dåligt mellan oss, så är det verkligen skit! Tvivlar på att hon är av samma uppfattning, men så kände jag.
Under tiden som jag har bott här, har vi fortfarande hittat på saker ihop som båda gillar. Vi har till och med fortsatt att ha sex. Sett till detta, så har det ju inte varit allt för dåligt ändå, trots flytten. Det har till och med ibland känts att det varit roligare än innan.
Men, jag har ju flyttat ut av en anledning. Hade jag inte känt som jag gjorde, hade jag ju aldrig flyttat ut. Eller hur?
Det har varit bråk och diskutioner om vårat förhållande även under tiden jag bott här, men långt ifrån lika mycket. Mitt mål har alltid varit att vi ska trappa ner och i slutändan inte ha någon relation alls. Men det har inte riktigt fungerat så, och det är mitt fel.
Jag har aldrig velat skaffa barn eller funderat på giftermål under vår tid tillsammans, därför att jag inte har vetat om hon är den jag vill göra detta med. Det har känts alldeles för osäkert.
Det har gjort mig nyfiken på om gräset är grönare på andra sidan...
För några veckor sedan, närmare bestämt den 17 februari, tog det slut. Vi satt först och pratade, hon grät floder medans jag förklarade att jag kommer inte att komma tillbaka till henne. Sedan insåg hon väl att loppet var kört, så hon gav mig tillbaka nyckeln. Vi kramades och jag kysste hennes panna. Det sista hon sa, var att hon ville att jag skulle radera alla bilder på henne i min telefon, jag nickade ja. Därefter gick hon...
Detta var så himla hjärtskärande att se henne så ledsen! Det var nästan så att man ville springa efter henne. Men jag valde att inte göra något mer, än att skriva ett par sms till henne ett tag senare. Jag förklarade att det var hjärtskärande att se henne så och har jag gjort ett misstag som bröt med henne, så kan jag bara anklaga mig själv. Du har gjort allt du kunnat för att få mig tillbaka!
Efter den dagen har det flutit på ganska bra, vi har inte hört av oss till varandra.
Jag var nyfiken på annat redan när jag flyttade ut, men kunde inte pga att vi fortfarande hade kontakt, det räcker liksom med en i taget.
Må sedan hända att jag har haft för bråttom med att försöka hitta någon ny, men det lär jag knappast vara ensam om. Redan efter några dagar så jag blev medlem på en dejtingsida (utländsk) och fick till slut kontakt med en tjej som visade sig vara helt underbar! På endast några dagar kändes det som att vi hade känt varandra under en ganska lång tid. Det har liksom inte varit några tveksamheter från något håll, detta var något speciellt och vi ville så gärna ses så fort som möjligt. Jag sa till henne att jag ska spara pengar under ett antal månader och sedan hälsa på henne. Det var hon helt med på!
Sedan berättade hon att det kan vara möjligt att vi kommer ses tidigare än så! Kanske redan om ett par månader om allt går som det ska! Därför att hon har tittat på möjligheter att komma till Sverige och jobba. Det ser till och med lovande ut redan nu! Hennes nuvarande chef har kontakter här, som kan göra detta möjligt. Den här tjejen jag har fått kontakt med, är något utöver det vanliga, det förvånar mig inte ett dugg om hon lyckas med sitt mål!
När hon då berättade detta med att eventuellt komma hit, vilket hon ville göra för att i första hand träffa mig. Vilken ära och ja gärna!, tänkte jag först.
Detta fick mig någon dag senare att börja tveka...har börjat tänka fram och tillbaka. Kommer hon hit för att träffa mig, med höga förhoppningar på att det kommer fungera mellan oss. Tänk om det inte gör det då? Tänk om jag känner att hon inte är den rätta, eller tvärtom, att hon känner så om mig? Då har hon ju åkt hit i onödan! Och det är inte bara en struntsak att ta sig hit från hennes land på egen hand! Det är en bedrift!
Hon berättade igår, att hon hade planer att åka och prata mer om det här jobbet med hennes chef idag.
Plötsligt från ingenstans, så började jag tvivla på om hon verkligen ska offra det hon har i sitt land (hon har ett väldigt bra jobb), för att kanske komma hit för ingenting? Vi vet ju trots allt inte om vi kommer gilla varandra i verkliga livet!
Det fick mig att börja tänka på mitt ex igen (VARFÖR NU???). Började känna mig stressad och fick panikkänslor. Jag började tänka på om hon mår bättre efter det som varit, började tänka på våra minnen tillsammans och hur bra vi hade det de goda stunderna. Det fick mig till och med att känna att jag behöver träffa henne! Och gjorde jag gjorde rätt i som låter den andra tjejen komma hit!?
Under eftermiddagen igår, så berättade jag för den andra tjejen hur jag känner, som jag nämnde precis. Då blev hon otroligt besviken förstås, då hon trodde på mig att jag lagt mitt ex bakom mig, vilket jag också trodde.
Hennes familj tycker inte att hon ska göra det här, för det är alldeles för riskabelt (vilket man kan förstå). Även jag tvivlar, men INTE hon själv!
Hon förklarade däremot för mig igår kväll att hon inte kommer att åka till Sverige, för vad har hon att åka till om jag inte vill? Hon tycker dessutom att jag ska klargöra med mitt ex först. Sedan gav hon mig rådet att aldrig börja inleda något nytt med någon, om det inte är helt klart med det tidigare förhållandet. Hon har rätt i det! Där fick jag en käftsmäll som heter duga! Jag hade för bråttom!
Men idag, fick jag veta att hon ändå ska åka till sin chef och prata om Sverige-jobbet. Hon förklarade att hon nu inte gör det för min skull i första hand. Hon gör det för att hon behöver något nytt i livet, få nya erfarenheter och för att bevisa för sin familj att hon minsann kommer att fixa detta, trots 0 stöd från dem! Det är ju mer okej från min sida, då behöver inte jag känna press på att det måste fungera mellan oss, utan det får tiden utvisa.
Trots allt, blir jag kluven vad fan jag ska göra med det här! Jag vet vad jag hade i min tidigare relation och det känns fortfarande som att jag vill träffa exet. Om jag har gjort ett misstag som lämnade henne, så vill jag ju inte att det ska rinna ut i sanden! Då vill jag ju få slut på hennes lidande! För känslor har jag kvar för henne, och kommer alltid att ha! Kanske kommer hon ge mig fingret tillbaka, men då är det bara att ta det i så fall. Då är det ju bekräftat att det inte skulle vara vi, och det blir lättare att gå vidare! Ibland känns det lättare om man skulle blivit dumpad själv, förväntade mig aldrig att man skulle få de här tankarna tillbaka.
Samtidigt är jag jävligt nyfiken på den andra tjejen! Vi har otroligt mycket gemensamt och hon är så himla rolig och underbar! Hon har till och med skickat ett fantastiskt brev med en t-shirt och tröja till min födelsedag, som kom idag!
Det är skamligt av mig att vara en sådan osäker person, jag inser det!
Men...vad ska jag göra?
HJÄLP MIG!!!!!!!!!!
det ordnar sig!
