Citat:
Låter som en manipulativ djävel. Hej. Jag lånar detta konto till att börja med.
Jag och min kille har varit ett par i knappt 5 månader. Vi dejtade först i ca 4 månader och det jag lärde mig av honom var att han var väldigt osäker på känslor. Han hade tidigare lämnat alla sina relationer för han är rädd(?) och sen oftast ångrar sig.
Vi valde då att ta vår tid, att lära känna varandra först ordentligt. Tillslut blev vi ett par och allt var perfekt, han gick från en väldigt instängt person till att kunna gråta i min famn. Jag valde att ha tålamod med honom, låta han ta allt i sin takt.
Nu senaste månaden har vi bråkat konstant, han blir bara mer instängd och jag mer på, krävande och tjatande.
Men vi sa att nu skärper vi till oss och kämpar oss ur denna svaka och blir starkare, och när jag trodde allt va bra igen gjorde han slut.
Han sa att han aldrig älskade mig, och aldrig varit kär i mig. Jag blev förkrossad men jag trodde ärligt inte det var sant för han har verkligen gjort allt för att visa att han älskar mig.
Efter långt samtal ville han försöka igen, och jag tänker att om han inte älskade mig skulle han inte vilja försöka igen? Jag tror att han bara är rädd och osäker eftersom det varit dåligt, då han är den som hellre flyr än löser.
Men nu tänker jag, varför gör man så här? Varför säger man till sin partner såna sårande ord för att sen ångra sig och vilja fortsätta? är det någon som haft samma beteende, är osäker och flyr?
Kan även tillägga att han också är i en depression och det känns som det påverkar. Jag har ingen erfarenhet av sånt här..
Jag och min kille har varit ett par i knappt 5 månader. Vi dejtade först i ca 4 månader och det jag lärde mig av honom var att han var väldigt osäker på känslor. Han hade tidigare lämnat alla sina relationer för han är rädd(?) och sen oftast ångrar sig.
Vi valde då att ta vår tid, att lära känna varandra först ordentligt. Tillslut blev vi ett par och allt var perfekt, han gick från en väldigt instängt person till att kunna gråta i min famn. Jag valde att ha tålamod med honom, låta han ta allt i sin takt.
Nu senaste månaden har vi bråkat konstant, han blir bara mer instängd och jag mer på, krävande och tjatande.
Men vi sa att nu skärper vi till oss och kämpar oss ur denna svaka och blir starkare, och när jag trodde allt va bra igen gjorde han slut.
Han sa att han aldrig älskade mig, och aldrig varit kär i mig. Jag blev förkrossad men jag trodde ärligt inte det var sant för han har verkligen gjort allt för att visa att han älskar mig.
Efter långt samtal ville han försöka igen, och jag tänker att om han inte älskade mig skulle han inte vilja försöka igen? Jag tror att han bara är rädd och osäker eftersom det varit dåligt, då han är den som hellre flyr än löser.
Men nu tänker jag, varför gör man så här? Varför säger man till sin partner såna sårande ord för att sen ångra sig och vilja fortsätta? är det någon som haft samma beteende, är osäker och flyr?
Kan även tillägga att han också är i en depression och det känns som det påverkar. Jag har ingen erfarenhet av sånt här..
Citat:
Lyckligast för vem?
Helt ovetenskapligt så kan jag tänka att relationer blir bäst om den part som är mest instabil, ambivalent och som har lättast för att söka grönare gräs, är den som älskar mest. Oavsett om det är mannen eller kvinnan. Just för att det då kan tänkas dämpa dessa faktorer, där de är som starkast, och därigenom ge stabilitet till relationen.
Det verkar tyvärr ganska svårt att få till helt balanserade relationer. Många människor verkar kunna gå nästan hur långt som helst, för att jaga någon som tvekar eller drar sig undan, samtidigt som de tvärvänder och flyr, om partnern börjar visa sig säker på dem och på relationen. Helt oavsett vilket kön de har. Jag antar att det bottnar i dålig självkänsla, och att dessa människor inte känner sig värda att älska.
Jag tror inte att män mår bättre av att "jaga" en halvt ointresserad kvinna, än tvärtom. Däremot så är det kanske bekvämare och tryggare för kvinnan, om det är mannen som känner starkast.
Helt ovetenskapligt så kan jag tänka att relationer blir bäst om den part som är mest instabil, ambivalent och som har lättast för att söka grönare gräs, är den som älskar mest. Oavsett om det är mannen eller kvinnan. Just för att det då kan tänkas dämpa dessa faktorer, där de är som starkast, och därigenom ge stabilitet till relationen.
Det verkar tyvärr ganska svårt att få till helt balanserade relationer. Många människor verkar kunna gå nästan hur långt som helst, för att jaga någon som tvekar eller drar sig undan, samtidigt som de tvärvänder och flyr, om partnern börjar visa sig säker på dem och på relationen. Helt oavsett vilket kön de har. Jag antar att det bottnar i dålig självkänsla, och att dessa människor inte känner sig värda att älska.
Jag tror inte att män mår bättre av att "jaga" en halvt ointresserad kvinna, än tvärtom. Däremot så är det kanske bekvämare och tryggare för kvinnan, om det är mannen som känner starkast.
För bägge. Jag vet inte varför, det är något jag hört hävdas av någon jag vill minnas var någon form av auktoritet på ämnet. Att en relation blir som lyckligast om mannen är i ett kärleksunderläge där han uppvaktar henne och håller hennes intresse vid liv istället för vice versa. Mannen skulle även vara mindre fysiskt attraktiv än kvinnan det ger henne en känsla av trygghet och han en känsla av att vara en vinnare. Men ta det för vad det är, något någon snubbe på internet hört från nån kärring på internet och inte någon sanning
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
