Deprimerad EX vill fortsätta vara bästa vänner

Tack för ditt stöd, kan säga att du är en av få som gett mig ett sånt råd.. alla säger bara att jag ska gå vidare och hitta nån mer "stabil" eller någon som hittat sig själv mer. Ska fundera på det. Samtidigt vet jag att när man är deprimerad så stänger man gärna in sig, man har svårt att hantera sig själv t.o.m och än mindre än annan människa. Så jag måste försöka hitta ett sätt att inte vara en börda för henne utan en tillgång. För det tror jag faktiskt jag kan vara då jag känner igen hennes symtomet allt för väl.. Hade jag haft ett stöd då som jag inte behövde sätta på mig en mask framför utan som jag kunde säga hur jag faktiskt mår, då hade jag mått bättre tror jag iaf. Men funderar på att skriva ett brev till henne där jag förklarar "min" version av depression och att jag förstår mer än hon tror.. för jag har själv inte sagt att jag gått igenom liknande tidigare.. Tror du det kan vara en lösning? för nu känns det som att hon tror att jag inte förstår alls, som alla andra typ..

Hej Flashback.

det är så att jag träffade en tjej för 5 månader sedan, vi blev extremt kära i varandra direkt, kunde snacka flera timmar per dag i telefonen utan att tröttna på varandra, ofta 8-10 h. Tiden gick och jag insåg mer och mer att hon hade haft vissa problem med depressioner och sociala sammanhang (social fobi). Jag är det första personen som hon någonsin öppnat upp sig för (hon är 22 år), hon har hållit allt inne sen högstadiet och inte pratat med någon om sina problem. När jag läst på mer om depression har jag förstått att det är det hon lider av, humörsvängningar, kan ligga i sängen hela dagarna, kommentarer som hon inte själv förstår varför hon säger, kort i tonnen ibland och så vidare. Efter att ha haft depression själv så förstår jag henne.

Oavsett, nu är det så att hon gjorde slut med mig pga. att hon inte är redo för en relation, vilket jag kan förstå. Och ja jag är medveten om att detta är en ursäkt som tjejer kan slänga sig med. Dock så är detta annorlunda, det baserar jag på att hon aldrig haft ett förhållande tidigare. Hon har under denna tiden jag varit med henne insett att hon inte kan ta hand om en annan eller älska en annan fullt ut utan att hon älskar sig själv först. Hon känner att "relationsgrejen" blir för mycket, det blir för mycket press känner hon nu då hon insett att hon är deprimerad och knappt kan ta hand om sig själv stundtals. För mig är det ett otroligt mognastecken och respekterar henne fullt ut för det beslutet. Hon säger också att hon inte kommer dejta för än hon är redo för det, vilket kan dröja år säger hon, det köper jag. Först nu hon insett att hon behöver hjälp, delvis på mitt initiativ tror jag.

Hon säger att hon vill fortsätta vara bästa vänner (för det är det vi blivit) hon köper att jag dejtar fast att hon inte gör det. Hon vill om jag är ledig då hon är redo gärna försöka igen, men säger att hon släppt mig om jag skulle hitta någon. Vi snackar som vanligt nu igen som inget har hänt, "pausen" tog hon för en vecka sedan ungefär. Jag lever av divisen att riktiga vänner lämnar man inte, i helvete inte när vännen går igenom ett helvete. Hela det där med friendzone och no contact och det spelet är jag inte intresserad av. För jag VET att hon behöver en person som kan lyssna bara och stötta henne, jag är den enda hon har.

Jag har varit tydlig att jag vill vara med henne när hon är redo för det om det går för mig också då. Är det meningen att det ska bli vi så blir det så, med lite tålamod bara. Visst det är jobbigt att ta ett steg bakåt och "bara" vara vän, men jag är för snäll och förstående för att göra något annat än det. Hur ser ni på detta? Om jag vill vara med henne i framtiden, är detta rätt väg att gå? dvs. att vara bästa kompis med henne och stötta henne genom denna process? Eller ska jag spela spelet med NC som många förespråkar.

Ber om ursäkt för en lång tråd..

Om du älskar henne så hjälper du henne.
Vad är problemet egentligen?

Om du fick cancer plötsligt och du är en relation där bruden lämnar dig, vad är det för slags brud egentligen?

Exakt! Men varför säger alla tvärtom att jag ska låta henne vara?! Att jag ska spela ett spel där jag ignorerar henne tills hon kommer krypande? Det är det alla säger till mig att det är så jag ska göra. Eller värre bara låta hon vara och strypa all kontakt.

Det du säger låter jävligt logiskt och jag håller med! Samtidigt vet jag att jag INTE kan ha massa förhoppningar att hon kommer vilja vara med mig efteråt hon mår bättre, håller du med om det?

Visst kan du försöka hjälpa henne, var bara medveten om att att du riskerar din eget mentala välmående..

Jo, det är väl lika bra att lämna någon så fort någon får cancer, ett avsågat ben, förlorar arbetet, blir deprimerad efter en förlust.

Det är riskabelt, lika bra att inte ens gå in i någon relation då överhuvudtaget.
Vad är din bild av relationer egentligen?

Jag har stor erfarenhet av relationer där den psykiska ohälsan tar död på relationen, visst ska man stanna o jobba på relationen, men man orkar inte dra relationen framåt helt på egen hand. Man måste veta när det är dags att kliva av..

Du vet inte förräns du provar, men du tänkte att du skulle fortsätta dejta alltså? Om ni fortsätter att bete er som att ni vore ihop fortfarande så är chansen väldigt stor att det kommer bli jobbigt om du vill vara med henne men hon inte med dig i slutändan. Har själv gått igenom detta en gång och det fungerade inte för mig utan jag blev tvungen att istället bryta relationen helt. Du får prova helt enkelt och se.