Citat:
Okej, kan TS återkomma med mer info så ska jag svara igen.
Jag utgick ifrån informationen i tråden. När jag gjorde egna antaganden, så använde jag ordet "om".
Du gör ju själv en massa antaganden här ovan. Jag kan inte se att TS skrev att hans fru tog hand om barnen, åt mat för att kunna amma ordentligt, och skötte hemmets sysslor, medan han själv levde som en glidare och utan problem kunde lägga all tid i gymmet.
TS borde kanske klarlägga lite mer kring omständigheterna, så att du och jag slipper göra antaganden..
JA, jag tycker att man alltid har ett ansvar för att hålla sig i god form. Speciellt om ens partner uppskattar det, och det var en del av det ursprungliga paketet som han/hon föll för. Eller om man på något vis har utlovat det. Mängder av män och kvinnor håller sig konstant i form, genom graviditeter och annat.
Det finns inga fysiologiska fördelar med att lägga på sig 15 kg fett under en graviditet (om man inte var för smal tidigare). Snarare tvärtom. Många kvinnor som ammar går snabbt ned i vikt eftersom kalorier tas från kroppsfettet när bröstmjölken produceras.
Det finns ALDRIG några hinder för att motionera lite grand, eller att balansera sitt kaloriintag. Även för de med stora metabola störningar så gäller ekvationen kalorier in/ut. Äter man fler kalorier än man förbrukar, så lägger man på sig vikt (främst fett om man inte nyss har svält och samtidigt bygger muskler). Äter man färre kalorier än man förbrukar, så tappar man vikt (främst fett om man äter mycket protein och tränar musklerna).
Man kanske inte alltid har tid att springa på gym 5 gånger i veckan, men man har alltid tid för 10 minuter träning med kroppsvikten hemma på köksgolvet. Och man väljer alltid själv hur mycket/lite man äter.
Sedan är det såklart en jättestor skillnad på förutsättningarna, om man har en partner som delar arbetet med barn och hem, så att tid och kraft frigörs för motion och annat, eller om man har en partner som inte bidrar med ett skit. På samma sätt i fråga om en partner som skapar resp. minskar känslomässig stress (tråkig/klagande resp. rolig/stöttande). Om man vill ha en partner som är i form, så är det såklart ändamålsenligt att stötta och uppmuntra dem till det (om de inte är väldigt drivna i det för egen maskin).
OM det är så att TS själv arbetar hårt, för att försörja familjen, och OM han själv fixar en massa praktiska saker, och OM han dessutom hjälper till med barn och hushåll, och OM han själv trots det håller sig i bra form, så kan jag inte se varför hans fru inte kan hålla sig i ok form trots barnafödande mm. Vad jag förstår så ligger barnafödandet dessutom några år bakom dem (här kan jag ha fel, pallar inte gå tillbaka och läsa om trådstarten nu när jag skriver).
I och med att det finns väldigt många kvinnor som lyckas hålla sig i jättebra form, trots barnafödande, heltidsarbete, totalansvar för hushåll och en allmänt oduglig och jobbig make, så ÄR det inte omöjligt. Att vara lat och skylla ifrån sig på amning, 3 år efter senaste födsel, tycker inte jag håller.
Du gör ju själv en massa antaganden här ovan. Jag kan inte se att TS skrev att hans fru tog hand om barnen, åt mat för att kunna amma ordentligt, och skötte hemmets sysslor, medan han själv levde som en glidare och utan problem kunde lägga all tid i gymmet.
TS borde kanske klarlägga lite mer kring omständigheterna, så att du och jag slipper göra antaganden..
JA, jag tycker att man alltid har ett ansvar för att hålla sig i god form. Speciellt om ens partner uppskattar det, och det var en del av det ursprungliga paketet som han/hon föll för. Eller om man på något vis har utlovat det. Mängder av män och kvinnor håller sig konstant i form, genom graviditeter och annat.
Det finns inga fysiologiska fördelar med att lägga på sig 15 kg fett under en graviditet (om man inte var för smal tidigare). Snarare tvärtom. Många kvinnor som ammar går snabbt ned i vikt eftersom kalorier tas från kroppsfettet när bröstmjölken produceras.
Det finns ALDRIG några hinder för att motionera lite grand, eller att balansera sitt kaloriintag. Även för de med stora metabola störningar så gäller ekvationen kalorier in/ut. Äter man fler kalorier än man förbrukar, så lägger man på sig vikt (främst fett om man inte nyss har svält och samtidigt bygger muskler). Äter man färre kalorier än man förbrukar, så tappar man vikt (främst fett om man äter mycket protein och tränar musklerna).
Man kanske inte alltid har tid att springa på gym 5 gånger i veckan, men man har alltid tid för 10 minuter träning med kroppsvikten hemma på köksgolvet. Och man väljer alltid själv hur mycket/lite man äter.
Sedan är det såklart en jättestor skillnad på förutsättningarna, om man har en partner som delar arbetet med barn och hem, så att tid och kraft frigörs för motion och annat, eller om man har en partner som inte bidrar med ett skit. På samma sätt i fråga om en partner som skapar resp. minskar känslomässig stress (tråkig/klagande resp. rolig/stöttande). Om man vill ha en partner som är i form, så är det såklart ändamålsenligt att stötta och uppmuntra dem till det (om de inte är väldigt drivna i det för egen maskin).
OM det är så att TS själv arbetar hårt, för att försörja familjen, och OM han själv fixar en massa praktiska saker, och OM han dessutom hjälper till med barn och hushåll, och OM han själv trots det håller sig i bra form, så kan jag inte se varför hans fru inte kan hålla sig i ok form trots barnafödande mm. Vad jag förstår så ligger barnafödandet dessutom några år bakom dem (här kan jag ha fel, pallar inte gå tillbaka och läsa om trådstarten nu när jag skriver).
I och med att det finns väldigt många kvinnor som lyckas hålla sig i jättebra form, trots barnafödande, heltidsarbete, totalansvar för hushåll och en allmänt oduglig och jobbig make, så ÄR det inte omöjligt. Att vara lat och skylla ifrån sig på amning, 3 år efter senaste födsel, tycker inte jag håller.