Ansvar eller offer för idealen?

Råkade bli uppraggad av en tjej på hotellbar när jag reste med jobbet utomlands förra året. Det visade sig på rummet sen att hon ville ha betalt.

Hade jag aldrig föreställt mig jag skulle betala för sex innan. Men där och då blev det så.

Det blev en bra upplevelse. Nu är jag grymt frestad på att göra om det.

Men är gift sedan många år. Det var bra tills första barnet kom. Sedan tappade frugan intresset plus gick upp +15 kg.

Det är faktiskt tur hon inte heller verkar vilja ha något. För jag har typ fobi för fett. Kuken dör helt när jag ska ta i hennes kropp.

Själv tränar jag och är mån om mitt utseende. Har alltid varit det. Hon var det också när hon var ung . Men efter barnen kom slutade hon bry sig.

PK säger sex ska handla om kärlek och personlig kontakt när man älskar.
Men när jag ser eller rör min frus kropp känner jag bara äckligt fett och kuken bara tvärdör.

Skulle aldrig kunna säga detta till henne. Hon skulle hata mig. Kalla mig mansgris. Utseendefixerad. Porrskadad. Osv.

Än värre skulle hon bli jävligt sårad. Och jag vill inte såra henne. Hon är bästa kompis och fantastisk mamma till mina barn.

Önskar jag skulle kunna tända på henne trots hennes fett. Men jag kan inte.

Tror jag är skadad av media. På samma sätt tjejer får ätstörningar pga idealen i samhället.

Hjärntvätt från media, reklam och porr. Får oss alla tro kvinnor bara är sexiga och duger om de har smala och fina kroppar. De feta är komiska.

Eller bara PK symboler som är med för bevisa politiskt korrekthet.

Men om ätstörnings tjej berättade eller sökte hjälp skulle alla tycka hon var hjälplöst offer för ideal från media.

Skulle typ bli martyr och hon skulle inte ses som dålig människa eller ansvarig för hon låtit sig hjärntvättas av idealen.

Men som man som sexuellt är lika hjärntvättad på idealen som kvinnor som får ätstörningar, har jag ändå eget ansvar för jag blivit påverkad?

Känns orättvist att kvinnor med utseende störningar inte är ansvariga.
Men män är mansgrisar och dåliga när samma sak drabbat oss sexuellt på kvinnors kroppar.

Liksom förväntas att jag bara ska kunna välja bort det. Kunna tända på min frus kropp på ren vilje kraft. Men jag kan inte.

Det sitter för djupt, känslorna av äckel och lust och det som jag tänder på.

Skulle aldrig funka att gå till psykolog och prata om det heller.

Förmodlien skulle en psykolog bara döma mig som mansgris för jag blivit hjärntvättad på utseende idealen för kvinnor.

Även om en psykolog inte skulle döma mig. Tror jag inte man kan bli av med sånt man tänder på eller äcklas av bara genom att snacka om det.

Funkar ju inte så enkelt bota tjejer med ätstörningar pga sjuka utseendeideal.

Undrar om det är fler män som har det som jag? Är det därför ni köper sex?

Jag har inte valt det här. Skulle vara så jävla mycket lättare om jag kunde tända på frugans kropp.

Men kan inte se hur jag ska få det att funka, för jag inte kan berätta vad problemet är för mig utan att bli dömd eller såra henne.
Tror inte prata om sånt förändrar nåt heller.

Nu är jag grymt frestad försöka hitta någon annan till eskort. Betala för sex igen. Massage klinikerna i Köpenhamn kanske. Lagligt och inte för dyrt där.

Känns väldigt svårt tänka mig leva utan sex som jag gör nu.
För henne och barnen vill jag hålla ihop familjen. Minst till tills minstingen blir tonåring. Så sitter fast i minst tio år till.

Men alltså, måste vara fler sex köpare som har precis som jag. Som har blivit hjärn tvättade av utseende ideal och därför inte kan få sexet att funka hemma när frugan blivit fet och ful?

Hur tänker ni? Tror ni själva ni är mansgrisar? Eller känner ni er som missförstådda offer för media, porren, reklamen?

Någon som har hittat någon slags terapi och fått det att funka?

Flyttar tråden till ett mer passande forum.

Prostitution: etik, moral och politik ———> Relationsakuten

/Mod

Jag tycker inte att du skall skuldbelägga dig själv. Som man är du biologiskt programmerad att attraheras till unga, friska, fertila och symmetriska kvinnor. Att det förekommer diverse politiska strömningar som söker skapa ett förtryckande matriarkat, ska du inte bry dig om. Du har verkligen all rätt i världen till dina egna preferenser. Det är verkligen inget sjukt med att tappa attraktionen, till en människa som inte tar hand om sin hälsa och inte utstrålar självkänsla.

Personligen så bryr jag mig mer om proportioner, än om absolut fettmängd. Jag är ju lite av en bröstfetischist, så jag tar hellre en mullig tjej med jättebröst, än en anorektisk planka. Men jag vet att mängder av män har svårt med feta kvinnor. Och dessutom så förstår jag att det känns orättvist, om du själv tar hand om dig själv och din kropp, medan din fru låter sig själv förfalla. Du blev kär i henne när hon var 15 kg lättare. Jag tycker inte att det är ok att låta sig själv förfalla på det viset, när man är i en relation. Det finns ABSOLUT ingen rimlig anledning till att bli överviktig. Att överäta och/eller undermotionera är lika illa, eller värre, än att ta till alkohol och droger om livet är tufft. Precis som det är ok att lämna någon som får alkoholproblem, så är det lika ok att lämna någon som får matproblem. Du borde såklart börja med att vara stödjande, uppmuntrande och försöka förstå varför din fru har slutat ta hand om sig. Sedan får du kanske vara lite mer rak och tydlig, och uppmuntra starkare. Till slut får du ställa krav och ultimatum (men det brukar inte fungera). Om inget biter, så får du lämna. Det är ditt liv, och din lycka. Även om du har valt att skaffa barn med en kvinna, så krävs det två personer för att få en relation att fungera. Om hon totalt ignorerar din lycka, och dina behov, genom att gå upp 15 kg, så är det hon som gör relationen omöjlig.

Jag tycker som sagt inte som du, i fråga om fettfobi, men jag har full förståelse för dig. Skuldbelägg inte dig själv. Men du borde kanske satsa ordentligt med tid och ansträngning, på att försöka kommunicera med din kvinna, och stötta henne. Hon har sannolikt inte blivit oattraktiv för att hon hatar dig. Kanske vet hon inte alls hur du känner. Hon tror kanske att det är helt betydelselöst för dig, att hon har gått upp lite grand. Kanske är det du som har brustit i att ge henne uppskattning. Om du inte får henne att känna sig som en vacker kvinna, så tröttnar hon kanske till sist, och tappar motivationen till att hålla sig i form. Det är väl inte världens ände att du har satt lite horor. Men jag tycker kanske att du kunde lägga ned lite arbete på din relation, och skaffa ryggrad nog för att våga ta upp hur du känner med din fru, i stället för att ränna runt och spendera familjens pengar på prostituerade.

Lycka till!

Naturligt att attraheras av skönhet och ungdom. Du måste avgöra om det håller moraliskt att svika din fru i hemlighet. I övrigt ägnar du dig åt ett oskyldigt nöje. Att sponsra en läcker nymf som gör sin kropp tillgänglig för hundratals män istället för bara pojkvännen är ju en solidarisk välgärning.

Det där är väl bara dina egna fördomar som tar sig uttryck. Det hade funkat precis lika bra för dig att ta avstånd från feta kvinnor utan att hysa tankar om deras karaktär.

Om det stör dig att det handlar om prostitution, för det verkar vara det du hängt upp dig på snarare än utseende, så skaffa dig en yngre älskarinna istället. Du kan sälja in henne till frugan som en barnflicka.

Kan vi bara titta på det fetmarkerade. Jag är varken mamma eller feminist eller någonting åt det hållet. Men menar du på riktigt att hon lät sig själv förfalla? Medan han stod och arbetade på sin kropp på gymmet så tog hon hand om barnen, åt mat för att kunna amma ordentligt, och skötte förmodligen hemmets sysslor. Herre min Skapare, lät sig själv förfalla.

Ey TS. Vad sägs om att du antingen visar den här tråden för din fru och därmed ger henne dels en chans att välja om hon vill vara med dig eller inte, dels en öppning så att ni kan gymma tillsammans! Alternativt att du för en gångs skull stannar hemma med barnen så att hon kan ränna omkring på gymmet och arbeta på sig själv. Jävla fanskap.

Om det vore för din frus skull så skulle du ge henne chansen att själv välja om hon vill fortsätta leva med dig. Fortsätter du smyga fegt bakom hennes rygg så är det enbart för din egen skull. Skaffa lite ryggrad och våga stå för det du gör, och låt henne avgöra om hon vill leva med dig på de premisserna.

Visste inte din tjej hur du kände inför fetma? Eller skiter hon i att du inte kan tända på hennes nuvarade kropp? Varför vill man vara i en relation där det inte finns någon sexuell attraktion längre? Då kan man ju lika gärna vara sambo med sin syster typ. Många kvinnor har för mycket
oxytocin (vilket gör dem sugna på att skaffa barn) och utnyttjar bara män för att bli gravida.

VILL hon medverka till att gå ner i vikt så finns det alltid lösningar.
Vill hon ha hjälp med att öka sin libido finns det lösningar på det också.

Men vill hon inte bidra till att relationen blir funktionell, finns det inget annat att göra än att dumpa henne.

Du gör ju själv också ett fel, nämligen att inte berätta för henne hur du fungerar. Har verkligen
feminismen påverkat dig så mycket att du inte vågar erkänna vem du är? Om hon inte vet hur du fungerar, har hon ingen chans att välja om hon vill anpassa sig till den verkligheten.

Bättre sent än aldrig, så antingen förbättrar du er relation nu genom att spela med öppna kort, eller så startar du en ny relation där jag hoppas du är ärlig från början med att du tänder på smala tjejer. Det är såklart inget man kan påverka med viljan!

Märks att du också är vänster baserat på vad du skriver om "sjuka utseendeideal" och "ideal". ALLA samhällen som nånsin funnits har haft ideal. Några har uppskattat långa halsar, andra fetma, andra stora peruker. Ideal har alltid funnits och kommer alltid att finnas, även om det skiljer sig vilka de är. Idag är idealet att ha en fitnesskropp, vilket är ett relativt sunt ideal om man jämför historiskt. Någon anorektikerkropp är knappast ett ideal. Om du undrar varför tjejer inom klädbranschen är så smala så finns det en anledning till det. Tjejerna fungerar som "galgar" som ska visa upp plagget. Det är inte meningen att tittaren ska spana in tjejen utan plagget - det är därför klädmodeller är så alldagliga, fula och smala. Kolla porrbranschen så finner du ett betydligt kurvigare och läckrare ideal, där viss övervikt inte är ovanligt.

Svaret på din fråga är att jag aldrig har haft detta problemet, eftersom jag alltid spelar med öppna kort när jag raggar. Kör inga raggningstekniker eller sån skit. Minst hälften av alla på min knull-lista har sannolikt haft borderline och hugger man en sån tjej i ryggen hade väl våldtäktsanmälningarna eller kaninkokningarna kommit som ett brev på posten. Ärlighet varar längst.

Sabba inte ditt liv, du har bara ett. JA, anlita självklart prostituerade när du är kåt, men i första hand fixa din relation eller byt ut den mot en bättre.

Det går att ha en vårdad kropp trots graviditet - allt handlar om hurpass motiverad man är.

För övrigt är det inte givande att peka ut syndabockar åt något håll - det enda som räknas är att LÖSA problem.


Man kan amma utan att fördenskull äta på ett sätt som man går upp i vikt. Du resonerar knappast neutralt här.


Jag läste inget i trådstarten som säger att sättet de fördelar barnskötseln på strider mot vad som var överenskommet. I de flesta fall är det kvinnor som har ett större intresse än män att skaffa barn och isåfall är det väl rättvist om de också är den som tar hand mer om barnet. Många kvinnor gillar att amma och gulla med barnet medan män hellre drar in brödfödan, och om de då beslutar att inrätta sin relation på det sättet, borde ingen feminist komma och lägga näsan i blöt och klaga. Du och staten äger inte deras relation, utan det gör de själva!

Ja, du. En gris är en gris, med eller utan läppstift.

Din fru vill inte ha sex med dig. Du vill inte ha sex med henne eftersom du inte tänder på henne längre.
Du har varit otrogen och vill vara det igen. Gärna genom att köpa sex igen.
Men i stället för att ta ansvar för dina egna känslor och handlingar skyller du ifrån dig:
Du "råkade" bli uppraggad av en prostituerad och du har skadats av media, hjärntvättad.
Hör du inte själv hur patetisk det låter?

Varje år skiljer sig över 20 000 svenska par. Hur många av dessa par tror du har ett fungerande eller ens existerande sexliv? Förmodligen en hel del av det som skriva om skilsmässor att döma.
Jag skulle tro att det är mer mer vanligt än ovanligt att sexlivet dör efter att barnen kommit.
Svaren på varför det blir så återfinns hos paren själva. Hjärntvättning av media får nog anses som en tämligen ovanlig orsak.
Så det du går igenom är egentligen inget konstigt utan ett vanligt problem.
I stället för att rättfärdiga din otrohet och planer på att fortsätta köpa sex tycker jag att du ska fundera över vilken sorts man, make och far du vill vara. Vill du att dina barn ska växa upp i en lögn där deras far som köper sex i smyg bakom deras mors rygg? Eller vill du att dina barn ska växa upp med en far som lever ärligt och rakryggat?

Jag klandrar dig inte för att du inte längre tänder på din fru. Däremot tycker jag att du ska stå för att du vill ha sex med andra kvinnor och ta konsekvenserna av den längtan. Var inte ett patetiskt kräk. Var en man.

Är det din infallsvinkel, att döma folk som patetiska? Vad blir bättre av det?


Att något är vanligt, betyder inte att det är bra.


En lycklig individ hoppas jag han vill vara. Det borde alla försöka vara. Är man inte lycklig i sig själv, kan man heller i förlängningen inte vara lycklig i sin roll som make, far, etc.
Men visst, jag håller med om att det är bra om han har möjlighet att avbryta relationen innan han vänstrar. Lätt för oss att säga dock, vi vet ju inte alla detaljer.

Jag utgick ifrån informationen i tråden. När jag gjorde egna antaganden, så använde jag ordet "om".

Du gör ju själv en massa antaganden här ovan. Jag kan inte se att TS skrev att hans fru tog hand om barnen, åt mat för att kunna amma ordentligt, och skötte hemmets sysslor, medan han själv levde som en glidare och utan problem kunde lägga all tid i gymmet.

TS borde kanske klarlägga lite mer kring omständigheterna, så att du och jag slipper göra antaganden..

JA, jag tycker att man alltid har ett ansvar för att hålla sig i god form. Speciellt om ens partner uppskattar det, och det var en del av det ursprungliga paketet som han/hon föll för. Eller om man på något vis har utlovat det. Mängder av män och kvinnor håller sig konstant i form, genom graviditeter och annat.
Det finns inga fysiologiska fördelar med att lägga på sig 15 kg fett under en graviditet (om man inte var för smal tidigare). Snarare tvärtom. Många kvinnor som ammar går snabbt ned i vikt eftersom kalorier tas från kroppsfettet när bröstmjölken produceras.
Det finns ALDRIG några hinder för att motionera lite grand, eller att balansera sitt kaloriintag. Även för de med stora metabola störningar så gäller ekvationen kalorier in/ut. Äter man fler kalorier än man förbrukar, så lägger man på sig vikt (främst fett om man inte nyss har svält och samtidigt bygger muskler). Äter man färre kalorier än man förbrukar, så tappar man vikt (främst fett om man äter mycket protein och tränar musklerna).
Man kanske inte alltid har tid att springa på gym 5 gånger i veckan, men man har alltid tid för 10 minuter träning med kroppsvikten hemma på köksgolvet. Och man väljer alltid själv hur mycket/lite man äter.

Sedan är det såklart en jättestor skillnad på förutsättningarna, om man har en partner som delar arbetet med barn och hem, så att tid och kraft frigörs för motion och annat, eller om man har en partner som inte bidrar med ett skit. På samma sätt i fråga om en partner som skapar resp. minskar känslomässig stress (tråkig/klagande resp. rolig/stöttande). Om man vill ha en partner som är i form, så är det såklart ändamålsenligt att stötta och uppmuntra dem till det (om de inte är väldigt drivna i det för egen maskin).

OM det är så att TS själv arbetar hårt, för att försörja familjen, och OM han själv fixar en massa praktiska saker, och OM han dessutom hjälper till med barn och hushåll, och OM han själv trots det håller sig i bra form, så kan jag inte se varför hans fru inte kan hålla sig i ok form trots barnafödande mm. Vad jag förstår så ligger barnafödandet dessutom några år bakom dem (här kan jag ha fel, pallar inte gå tillbaka och läsa om trådstarten nu när jag skriver).

I och med att det finns väldigt många kvinnor som lyckas hålla sig i jättebra form, trots barnafödande, heltidsarbete, totalansvar för hushåll och en allmänt oduglig och jobbig make, så ÄR det inte omöjligt. Att vara lat och skylla ifrån sig på amning, 3 år efter senaste födsel, tycker inte jag håller.