Vill ha nytt förhållande, men de spärrar nånstans

Gick för snart 1 år sedan ur ett långt förhållande där barn är med i bilden.
Det var ett gemensamt beslut att gå skilja vägar. Vi insåg efter ett par mindre bra år att vi är för olika så detta kommer aldrig hålla längre.
Känslor fanns kvar. Men mer som vänner än kärlek om man säger så.
Vi kommer fortfarande bra överens och kan umgås. Dock har det blivit mindre, nästan ingenting alls på senaste tiden då hon dejtar en ny nu.

Nu till problemet. Jag vill också ut på marknaden igen då jag längtar efter kärlek, någon av dela saker med osv..
Men så fort jag försöker så känns nåt konstigt. Som man backar av.
I början kunde jag inte ens tänka tanken på någon annan än mitt ex. Då kom hela tiden tankarna "vi kanske kan få de bra igen", "vad kan vi göra annorlunda"
Men så är det inte nu. Nu kommer inte såna tankar upp eftersom vi båda gått vidare, fast olika långt just nu.
Vissa har sagt till mig att ta de lite lugnt, ge de lite mer tid så kommer de naturligt. Men den tiden tycker jag har gått nu. En del av att gå vidare att hitta någon ny.

Det jag kommit fram till själv är att de kanske kan bero på att vi stod varandra väldigt nära och har gått igenom så himla mycket tillsammans, att de är någon trygghet att få berätta saker, få och ge hjälp mm..som gör att det stör.

Det är väldigt frustrerande att man backar av lite även fast man egentligen inte vill.
Kan någon känna igen sig, eller kanske kan ge sig på en kvalificerad gissning?

Du måste inte dejta, var bara dig själv

Du är helt enkelt inte redo än.

Antagligen har du en del kvar att bearbeta och det kan ta ett bra tag att hitta tillbaka till den du är utan ditt ex.

Förr eller senare så kommer spärrarna att släppa och du kan öppna upp dig för någon ny.

Vem vet kanske är du där till sommaren?

I så fall så önskar jag dig en trevlig och underhållande jakt

Har så svårt att de att de skulle vara så.
Varje gång vi ses är det alltid trevligt då vi tycker om varandra, men jag har många gånger tänkt om jag skulle vilja ha henne tillbaka, men alltid kommit fram till att de vill jag inte eftersom jag vet att de inte skulle fungera. Sen träffa hon ju en ny, och dom tankarna försvann ju såklart helt.

Dom första månaderna var vi inte ens säkra på om vi verkligen skulle göra detta, men innerst inne visst vi nog båda att detta aldrig skulle fungera. Allt runt det sexuella var ju ganska bristfälligt dom sista åren. Det saknades nåt.
Jag stör mig inte på att hon hittat en ny ganska snabbt. Det bekräftar ju bara ännu mer att detta är rätt. Men innerst inne kanske man stör sig på nåt utan att veta det?

Visst, jag ska ta upp träningen igen för att boosta upp självförtroendet lite till, men annars förstår jag inte riktigt vad de är man ska vänta på och bli mer redo för?

Det är en sak att tycka att det har gått så lång tid nu och tycka att du borde vara redo. Men känslor och psyke fungerar ju inte riktigt så. Är du ens redo att vara nyfiken och öppna dig för en annan människa? Det låter inte så. Men du kanske skulle se över din livssituation och börja träna åtminstone som du nämner själv. Börja göra saker för dig själv för att må bättre, för att komma igång. Nu är ju våren i full gång. Sätt dig ute nånstans på ett fik och bara kolla in tjejer. Börja där. Det kan ta lite mer tid för dig innan du är redo att gå in i ett nytt förhållande. Var rädd om dig. Ta ett steg i taget.

1. Ert bristande sexliv, var det hon som inte hade lust?

2. Vad är anledningen till att DU vill umgås och vad kan HENNES anledning till att fortfarande vilja umgås med dig tänkas vara, om du ska ge dig på en gissning?

Om hennes motivering till fortsatt kontakt med dig är att hon vill ha kvar dig som vän, varför inte skaffa en ny vän som hon både kan ha sex med och få det du ger henne nu?

Rent spontant låter det som ett skolboksexempel där kvinnan tappar lusten och vill ut och ha en ny kuk och använder den gamla killen, i det här fallet dig, som en back-up plan eller känslomässig tampong tills vidare.

Om ni vill ha sex men väljer att inte ha det med varandra, men gillar emotionella närheten så får ni göra ett val och stå för det. Eller ha kontakt med varandra i vetskap om att ni knullar andra. Var beredd på att det kommer att svida

Det är väl lite så de kanske är. Att de är mer saknaden att ha någon vid sin sida än själva personen i sig. Klart man är nyfiken på nya människor. Men frågan är ju hur nyfiken ska man vara för att klassa sig som "redo"?
En av mina stora anledningar till att separera var att jag själv försvann i förhållandet. Hade väldigt lite eget liv utanför förhållandet. Har varit tvungen att jobba tillbaka mycket nu efteråt.
Så om man ser det så finns det massor kvar att jobba på. Men samtidigt ser jag det lite så att träffa någon ny är en del av detta. Att bygga upp nåt nytt med någon annan.
Skulle jag vänta till alla bitar i det där pusslet är lagt så skulle man ju få vänta flera år.

Sexlivet var vi båda lika stor del i att det inte funkade. Så de handlar inte om något skolboksexempel i detta fall.
Båda två vet att vi aldrig skulle hitta tillbaka till varandra i en relation. Hon har ju dessutom redan en ny som hon säger passar henne bättre då dom är mer lika varandra. Men att framtiden inte känns 100% ännu då de finns mycket bagage.

Vi har ju umgåtts för att vi trivs väldigt bra tillsammans. Men nu känner jag att jag vill backa av lite grann. Känner inte att jag vill vara för stor del av hennes liv.
Hon förstår inte det alls, och vill inte det då hon anser att vi kan vara bra vänner då vi tycker om att umgås.
Det är där nånstans jag inte förstår att hon inte också tycker det är bra så de blir lättare att fokusera på den nya.
Men tjejer kanske har lättare att vända runt allt snabbt till en vänskap och trycka bort dom känslorna som ändå ligger kvar där och pyr lite.

Fast risken är ju stor att du även i ett nytt förhållande tappar bort dig själv, bara för att du har bråttom.

Äh jag vet inte jag är nog inte den bästa att ge råd.

Då jag själv först nu efter 6 år som singel känner att jag verkligen har arbetat färdigt på mig själv och kan ge hundra procent.

Suck jag är en långsam och noggrann jävel

Det är sannolikt din magkänsla. Lyssna på den, det är inte alltid man hittar rationella förklaringar på allt. Känn efter vad du vill egentligen, kanske behöver du ett brejk från kärleken ytterligare nån vecka eller nåt år.

Man kan ju även utveckla andra delar av livet och bara se till att må bra, göra nåt man brinner för, plocka upp gammal vänskap, träna ... Men kanske inte försöka tvinga sig till nåt bara för att man tycker att det "ska" vara på ett visst sätt.

Du har ju uppenbart inte kommit över och gått vidare ännu.

Efter mycket grubbel, samtal osv sen inlägget gjordes så har jag nog fått mitt svar på det hela.
Problemet i det hela är nog själva kontakten vi har. Det blir nåt undermedvetet som ligger och stör även fast man inte tycker att de är så.
Jag kommer därför säga att vi ska bryta all kontakt som inte är ett måste pga barnen.
Det kommer göra fruktansvärt ont, och kommer säkert kännas förjäkligt ett tag framöver. Men förhoppningsvis kommer de känns som rätt beslut i framtiden.
Känns inte som de finns någon annan utväg än att göra så...?