Sedan ett på år sedan pågår en fenomen där turkiet har blitiv en stor "kultur"-exportör. Det handlar främst om såpor som:
Dessa har gått i vanlig TV vilt olika länder som Bolivia, Syrien, och Ukraina. I Sydamerika ska vissa turkiska skådespelare ha nått stjärnstatus då man har anordnat tävlingar i TV där vinnaren får äta middag med skådesspelaren, trots språkbarriären. Det är minst sagt märkligt att turkiet blev en sådan kulturexportör. För det första måste allt översättas.
Det som är uppskattat är att de kan göra bra såpor trots att karaktärerna är konservativa. Inga sexscener eller gore. Familjeliv visas och nivån a fysisk våld i serierna låg. Fejder av Julia och Romeo stilen är typiska. Komedi förekommer inte, det finns inga tydliga narrkaraktärer.
På minusidan är såporna typisk långdragna. Samtidigt visar de en fejkturkiet där alla är rika och ingen tycks ha någon jobb.
Vissa varnande röster har höjts i Makedonien där man har tagit fram nya lagar för att få turkiska såporna bort från TV.
Varför så populära? Kommer turkiet "invadera" Sverige med sin kultur också? Vad kan vi lära av turkiska serier?
- The Magnificent Century: En hyllning till sultanen och horkarln Suleiman, ja samma man som försökte ta över Vien då kejsaren var upptagen med Luthers kätteri.
- What is Fatmagül's fault?: En gruppvåldtagen kvinnas tragiska historia. Lycklig slut dock.
- Forbidden Love: Namnet säger allt. Det är utomäktenskapliga romantiska relationer som det handlar om.
Dessa har gått i vanlig TV vilt olika länder som Bolivia, Syrien, och Ukraina. I Sydamerika ska vissa turkiska skådespelare ha nått stjärnstatus då man har anordnat tävlingar i TV där vinnaren får äta middag med skådesspelaren, trots språkbarriären. Det är minst sagt märkligt att turkiet blev en sådan kulturexportör. För det första måste allt översättas.
Det som är uppskattat är att de kan göra bra såpor trots att karaktärerna är konservativa. Inga sexscener eller gore. Familjeliv visas och nivån a fysisk våld i serierna låg. Fejder av Julia och Romeo stilen är typiska. Komedi förekommer inte, det finns inga tydliga narrkaraktärer.
På minusidan är såporna typisk långdragna. Samtidigt visar de en fejkturkiet där alla är rika och ingen tycks ha någon jobb.
Vissa varnande röster har höjts i Makedonien där man har tagit fram nya lagar för att få turkiska såporna bort från TV.
Varför så populära? Kommer turkiet "invadera" Sverige med sin kultur också? Vad kan vi lära av turkiska serier?