Medan ni väntar på att valresultatet skall droppa in så kan ni alltid läsa detta inlägg och kommentera. Blir det för stressigt, så vänta gärna till nästa vecka. Det är alltid bättre med genomtänkta svar. Själv sitter jag och skriver detta i väntan på att vallokalerna skall stänga, och väljer att inte publicera detta förrän strax innan vallokalerna stänger, av rädsla för att, på något sätt gynna SD.
Politisk analys: Pusslet
Fortsättning i inlägget nedan!
Politisk analys: Pusslet
Samhällsfrågorna kan liknas vid ett pussel där alla områden hänger samman på ett komplext sett. Detta är ett försök att belysa den komplexitet som finns och att samtliga politiska partier glömmer mer eller mindre stora pusselbitar som är kopplade till mer eller mindre fler pusselbitar.
När ni citerar mig, så vill jag därför, om ni inte kommenterar allt, att ni citerar hela inlägget och fetar de stycken som ni valt att kommentera. Detta därför att komplexiteten i detta pussel inte skall gå förlorad.
Så låt oss börja:
En av de stora, och jävligt självklara, pusselbitarna är, naturligtvis, den stora asylinvandring som vi haft de senaste fem åren. Klart som fan att detta har påverkat såväl skolresultat som vårdköer, och troligen också kriminaliteten i våra utanförskapsområden. Det är tack vare denna fråga, som SD använt som bränsle i sitt vallokomotiv, som gör att SD, med all säkerhet, kommer att gå framåt, även detta val. Det är bara SD, som på allvar och konsekvent, men inte utan överdrifter och missledning, som ser att denna pusselbit har många förbindelser med andra områden. Men ett pussel består inte bara att en pusselbit, vilket SD verkar ha svårt att förstå, så låt oss gå vidare. Denna pusselbit har, med andra ord, förbindelse med många andra pusselbitar
En annan stor pusselbit är den ekonomiska utvecklingen. Om man jämför t.ex. Finland med Sverige så har Finland en betydligt större statskuld än Sverige, trots att man haft en betydligt mindre asylinvandring än Sverige de senaste fem åren. Statsfinanserna är alltså utmärka, trots asylinvandringen, och det är den rödgröna regeringen som fått ordning på dem. Iof så ligger BNP ökningen per capita lågt, men detta är inte så konstigt med tanke på den stora asylinvandringen vi haft, men som nu börjar landa på mer normala nivåer, samtidigt som arbetskraftsinvandringen verkar öka i år. Vad gäller ekonomi så beräknas migrationsverkets budget bli halverad nästa år, jämfört när den var som högst. Denna pusselbit har förbindelser med många andra pusselbitar.
Demografi är nästa stora pusselbit. I Sverige ligger andelen 65+ are på 19.8 procent av befolkningen, motsvarande för Finland är nu 20,9 procent. För tio år sedan så hade Finland en lägre andel 65+ are än Sverige. Den svenska nivån har legat still några år, medan den finländska har ökat näst snabbast i hela EU räknat på de senaste tio åren. Jag kommer ihåg ett lösryckt citat ifrån Reinfeldt, som jag inte vet om det var ifrån innan 2010 eller efter 2010, men det löd ”nu är vi i alla fall inte värst inom EU vad gäller åldrande”. Kanske en förklaring till att Reinfeldt, till synes oegoistiskt, ville att vi skulle ”öppna våra hjärtan”. Att ha en någorlunda liten andel 65+ are, en relativt hög andel människor i arbetsför ålder, och att hygglig andel barn som kan fylla på det hela är mycket viktigt för ett lands långsiktiga utveckling. Dessutom så ligger vårt summerade fruktsamhetstal endast på ca 1,8 barn per kvinna i fertil ålder. Det skulle behöva ligga på, åtminstone 2,1. Detta skulle iof inte hindra, vare sig åldrande eller en minskad befolkningsmängd, men det skulle, onekligen, i ett hypotetiskt, men orealistiskt, scenario, utan vare sig invandring eller utvandring, i alla fall förhindra en renodlad demografisk katastrof för Sverige. En annan viktig faktor är andelen väldigt gamla. Det är de som är över åttio, med stort vård- och omsorgsbehov som kostar landsting och kommuner massor med pengar. Trots att vi nu har en befolkningstillväxt på 1,2 procent och andelen 65+ are står stilla så ökar ändå andelen 80 år och äldre. Det skulle, säkert behövas en befolkningsökning på minst 2,5 procent per år för att inte denna andel skulle öka. Men eftersom vi, nu vet, att samhället klarar av maximalt 1,5 procent i befolkningsökning, när huvuddelen av den ökningen består av asylinvandrare, så är enda lösningen en mycket stor arbetskraftsinvandring, förutsatt att det finns ett behov för en sådan. För att det hela också skall gå ihop ekonomiskt i längden så måste den stora delen av den arbetsföra befolkningen arbeta, vilket tar oss till nästa pusselbit.
Arbete är grundläggande för ett samhälle. Lite unikt tycker jag är att arbetslösheten har minskat, trots den stora asylinvandringen de senaste fem åren. Speciellt så har ungdomsarbetslösheten minskat kraftigt. Men skillnaden mellan utrikes och inrikes födda är fortfarande stor, även om den minskat något. Sedan tillkommer statistiken över ”sysselsatta”, vilket verkar innebära att folk bara behöver gör något en timme i verkan för att räknas som ”sysselsatt”. Hur som helst viktigt att få ut så många som möjligt i arbete. Men var behövs det arbete och vilken betydelse har egentligen arbete? Inom de närmaste åren så kommer, bara vården, att behöva ca 120 000 nya tjänster, och då har jag inte ens nämnt omsorgen. Polisen, försvaret, skolan och många andra samhällssektorer behöver också många nya anställda. Sedan tillkommer hela den privata sektorn, inte minst IT, där vi redan idag, tar in ca 5000 indier varje. Inom byggsektorn tar vi in massor av polacker, och inom andra sektorer som bärplockning och skogsbruk tar vi t.ex. in thailändare och ukrainare. Det kan, faktiskt, vara så att den teknologiska utvecklingen, i ett kort och medellångt perspektiv inte alls kommer att göra alla arbetslösa. Istället så kan den teknologiska utvecklingen, inte minst av AI, komplettera den stor efterfrågan på arbetskraft som vi har i Sverige. Det kanske ändå blir en huggsexa om arbetskraft och vilket land som åldras minst snabbt. Men varför arbetar vi åt någon, och vad skapar våra löner och vinsten i företagen. Här tycker jag komplexa teorier om ”gränsnytta” påminner om när man försökte förklara varför jorden befann sig i solsystemets mitt, istället för den enkla, och hållbara teorin om att vi bara är en av planeterna som kretsar runt solen. Enligt mitt sätt att se det så är det människornas arbete som skapar såväl löner åt den som säljer sitt arbete som vinst åt arbetsköparen. Men någon måste ändå starta företag och anställa folk.
Så varför startar då människor företag? Är det bara för att tjäna pengar? Är det för utmaningens skull? För frihetskänslans skull? Av ideella skäl? Jag tror att det, oftast, är en kombination av dessa faktorer. Jag ser inte företagare, speciellt inte hårt arbetande småföretagare, som ”elaka farbröder i cylinderhatt”. Tvärt om så ser jag det kapitalistiska produktionssättet som en progressiv kraft som medverkar till att utveckla samhällets produktivkrafter, (enligt min definition: effektivt utnyttjad utbildningsnivå och teknologisk nivå). Dessa produktivkrafter utgör samhällets bas och påverkar samhällets juridiska överbyggnad. Men påverkan är inte enkelriktad: Det sker givetvis påverkan åt båda hållen, även om produktivkrafternas utvecklingsnivå, i allmänhet, men detta är, i sig, ingen naturlag, påverkar samhällets juridiska förbyggnad mer, än visse versa. Ja, med tanke på den kulturella karta som finns att beskåda på WVS sida, så verkar produktivkrafternas utveckling även påverka människornas attityder och värderingar. De verkar kunna påverka om människorna väljer mer traditionella värderingar kontra moderna värderingar, och om de väljer mer överlevnadsvärderingar kontra postmoderna värderingar, (t.ex. alla har rätt att köra sitt eget race). Jag kommer att avsluta med just värderingar. Men innan dess så tänkte jag bara trycka på hur viktigt det är att man underlättar för småföretagare, t.ex. genom att underlätta att starta och driva företag. För det är där jobb skapas inom den privata sektorn, inte inom storföretagen.
När ni citerar mig, så vill jag därför, om ni inte kommenterar allt, att ni citerar hela inlägget och fetar de stycken som ni valt att kommentera. Detta därför att komplexiteten i detta pussel inte skall gå förlorad.
Så låt oss börja:
En av de stora, och jävligt självklara, pusselbitarna är, naturligtvis, den stora asylinvandring som vi haft de senaste fem åren. Klart som fan att detta har påverkat såväl skolresultat som vårdköer, och troligen också kriminaliteten i våra utanförskapsområden. Det är tack vare denna fråga, som SD använt som bränsle i sitt vallokomotiv, som gör att SD, med all säkerhet, kommer att gå framåt, även detta val. Det är bara SD, som på allvar och konsekvent, men inte utan överdrifter och missledning, som ser att denna pusselbit har många förbindelser med andra områden. Men ett pussel består inte bara att en pusselbit, vilket SD verkar ha svårt att förstå, så låt oss gå vidare. Denna pusselbit har, med andra ord, förbindelse med många andra pusselbitar
En annan stor pusselbit är den ekonomiska utvecklingen. Om man jämför t.ex. Finland med Sverige så har Finland en betydligt större statskuld än Sverige, trots att man haft en betydligt mindre asylinvandring än Sverige de senaste fem åren. Statsfinanserna är alltså utmärka, trots asylinvandringen, och det är den rödgröna regeringen som fått ordning på dem. Iof så ligger BNP ökningen per capita lågt, men detta är inte så konstigt med tanke på den stora asylinvandringen vi haft, men som nu börjar landa på mer normala nivåer, samtidigt som arbetskraftsinvandringen verkar öka i år. Vad gäller ekonomi så beräknas migrationsverkets budget bli halverad nästa år, jämfört när den var som högst. Denna pusselbit har förbindelser med många andra pusselbitar.
Demografi är nästa stora pusselbit. I Sverige ligger andelen 65+ are på 19.8 procent av befolkningen, motsvarande för Finland är nu 20,9 procent. För tio år sedan så hade Finland en lägre andel 65+ are än Sverige. Den svenska nivån har legat still några år, medan den finländska har ökat näst snabbast i hela EU räknat på de senaste tio åren. Jag kommer ihåg ett lösryckt citat ifrån Reinfeldt, som jag inte vet om det var ifrån innan 2010 eller efter 2010, men det löd ”nu är vi i alla fall inte värst inom EU vad gäller åldrande”. Kanske en förklaring till att Reinfeldt, till synes oegoistiskt, ville att vi skulle ”öppna våra hjärtan”. Att ha en någorlunda liten andel 65+ are, en relativt hög andel människor i arbetsför ålder, och att hygglig andel barn som kan fylla på det hela är mycket viktigt för ett lands långsiktiga utveckling. Dessutom så ligger vårt summerade fruktsamhetstal endast på ca 1,8 barn per kvinna i fertil ålder. Det skulle behöva ligga på, åtminstone 2,1. Detta skulle iof inte hindra, vare sig åldrande eller en minskad befolkningsmängd, men det skulle, onekligen, i ett hypotetiskt, men orealistiskt, scenario, utan vare sig invandring eller utvandring, i alla fall förhindra en renodlad demografisk katastrof för Sverige. En annan viktig faktor är andelen väldigt gamla. Det är de som är över åttio, med stort vård- och omsorgsbehov som kostar landsting och kommuner massor med pengar. Trots att vi nu har en befolkningstillväxt på 1,2 procent och andelen 65+ are står stilla så ökar ändå andelen 80 år och äldre. Det skulle, säkert behövas en befolkningsökning på minst 2,5 procent per år för att inte denna andel skulle öka. Men eftersom vi, nu vet, att samhället klarar av maximalt 1,5 procent i befolkningsökning, när huvuddelen av den ökningen består av asylinvandrare, så är enda lösningen en mycket stor arbetskraftsinvandring, förutsatt att det finns ett behov för en sådan. För att det hela också skall gå ihop ekonomiskt i längden så måste den stora delen av den arbetsföra befolkningen arbeta, vilket tar oss till nästa pusselbit.
Arbete är grundläggande för ett samhälle. Lite unikt tycker jag är att arbetslösheten har minskat, trots den stora asylinvandringen de senaste fem åren. Speciellt så har ungdomsarbetslösheten minskat kraftigt. Men skillnaden mellan utrikes och inrikes födda är fortfarande stor, även om den minskat något. Sedan tillkommer statistiken över ”sysselsatta”, vilket verkar innebära att folk bara behöver gör något en timme i verkan för att räknas som ”sysselsatt”. Hur som helst viktigt att få ut så många som möjligt i arbete. Men var behövs det arbete och vilken betydelse har egentligen arbete? Inom de närmaste åren så kommer, bara vården, att behöva ca 120 000 nya tjänster, och då har jag inte ens nämnt omsorgen. Polisen, försvaret, skolan och många andra samhällssektorer behöver också många nya anställda. Sedan tillkommer hela den privata sektorn, inte minst IT, där vi redan idag, tar in ca 5000 indier varje. Inom byggsektorn tar vi in massor av polacker, och inom andra sektorer som bärplockning och skogsbruk tar vi t.ex. in thailändare och ukrainare. Det kan, faktiskt, vara så att den teknologiska utvecklingen, i ett kort och medellångt perspektiv inte alls kommer att göra alla arbetslösa. Istället så kan den teknologiska utvecklingen, inte minst av AI, komplettera den stor efterfrågan på arbetskraft som vi har i Sverige. Det kanske ändå blir en huggsexa om arbetskraft och vilket land som åldras minst snabbt. Men varför arbetar vi åt någon, och vad skapar våra löner och vinsten i företagen. Här tycker jag komplexa teorier om ”gränsnytta” påminner om när man försökte förklara varför jorden befann sig i solsystemets mitt, istället för den enkla, och hållbara teorin om att vi bara är en av planeterna som kretsar runt solen. Enligt mitt sätt att se det så är det människornas arbete som skapar såväl löner åt den som säljer sitt arbete som vinst åt arbetsköparen. Men någon måste ändå starta företag och anställa folk.
Så varför startar då människor företag? Är det bara för att tjäna pengar? Är det för utmaningens skull? För frihetskänslans skull? Av ideella skäl? Jag tror att det, oftast, är en kombination av dessa faktorer. Jag ser inte företagare, speciellt inte hårt arbetande småföretagare, som ”elaka farbröder i cylinderhatt”. Tvärt om så ser jag det kapitalistiska produktionssättet som en progressiv kraft som medverkar till att utveckla samhällets produktivkrafter, (enligt min definition: effektivt utnyttjad utbildningsnivå och teknologisk nivå). Dessa produktivkrafter utgör samhällets bas och påverkar samhällets juridiska överbyggnad. Men påverkan är inte enkelriktad: Det sker givetvis påverkan åt båda hållen, även om produktivkrafternas utvecklingsnivå, i allmänhet, men detta är, i sig, ingen naturlag, påverkar samhällets juridiska förbyggnad mer, än visse versa. Ja, med tanke på den kulturella karta som finns att beskåda på WVS sida, så verkar produktivkrafternas utveckling även påverka människornas attityder och värderingar. De verkar kunna påverka om människorna väljer mer traditionella värderingar kontra moderna värderingar, och om de väljer mer överlevnadsvärderingar kontra postmoderna värderingar, (t.ex. alla har rätt att köra sitt eget race). Jag kommer att avsluta med just värderingar. Men innan dess så tänkte jag bara trycka på hur viktigt det är att man underlättar för småföretagare, t.ex. genom att underlätta att starta och driva företag. För det är där jobb skapas inom den privata sektorn, inte inom storföretagen.
Fortsättning i inlägget nedan!
