Tröttnat på pratet om "bristen på programmerare"

I tillägg till detta brukar många sådana personer anse att det enbart är kunskap man ska utvärderas på när det gäller jobb. Som om det var den enda variabeln.

Jag måste dock säga att situationen är lite svår att reda ut. Är det rätt typ av jobb? Har ts rätt kunskap till de jobb som sökts? Har ts sökt på rätt typ av företag? Har ts visat att han kommer bli svår att arbeta med?

Nu tror jag visserligen det är den sista frågan som är avgörande. Det är tyvärr lite problematiskt. Ts verkar ha attityden som jag skrev om inledningsvis och kommer därmed avfärda all hjälp i den riktningen. Gärna med argument som "Folk är idioter som tror att en bra anställd är en person som är duktig på att fika".

Lycka till med jobb sökandet hur som helst.

Som senior systemutvecklare med ansvar för produkter och team har jag sökt och erbjudits anställningar som jag hittils avböjt, alltid pga för låg ersättning och dålig arbetsvillkor. Flera gånger har jag fått göra programmerings tester. Dom är så dumma. När jag hackar nåt brukar jag ändå kolla stackoverflow för att kolla om det finns något nytt best-practise för mitt problem. När jag är med på anställningsintervjuer brukar jag istället fråga hur den intervjuade skulle lösa olika scenarier som handlar om allvarliga incidenter, deadline, påtryckningar från externa och interna parter.
Mycket mer intressant att fråga.

TS bör fundera på det där med gruppdynamiken. Där jag jobbar nu finns det 20-30 dyra konsulter sim vi ögonaböj skulle växla mot billigare fast anställda. Men dom som söker sig hit håller inte måttet.

Kan du programmera?
Har du byggt något hemma till exempel?
Ja, det är brist på programmerare, men du måste fortfarande kunna yrket.

Låter som en fejkbransch det här. Man har överutbildat folk inom programmering och påstår att det är brist på arbetskraft, samtidigt som det finns arbetslösa programmerare som hindras av att komma in på grund av skit som teambuilding och personkemi.

Bluffbranch. Inte minst nu när robotiseringen tar över. Så här är det i varje bransch numera. St'ändigt gnäll på att de arbetssökande med utbildning inte matchar kraven.

Sen har ni dessa rövhål som lyckats få jobb och inte fattar något hur det ser ut på andra sidan. Brist på empati och usel förståelse för systemet fungerar.

Åh herregud! Är DET vad som krävs för att få ett nytt jobb numera? Mitt digitala fingeravtryck finns inte på nätet och det är genom noggranna VAL från min sida. Värnar mitt privatliv! Sen är jag med i några organisationer men det är en annan sak.

Ja, jag kan programmera. Ja jag har byggt allt från androidappar för bildbehandling till labyrintnavigerande robotar.

Fram till påskriften av tills vidare anställning har arbetsgivaren all makt. Sen får du massa rättigheter.
Därför måste du ödmjuka dig och spela Allan tills dess du blir anställd. Spela eager och positiv - ” yes sir!” Attityd. Säg ja utan krux till lönen du blir erbjuden på det första jobbet.

På intervjun ska du köra floskel på floskel utan att skämmas. ”Nämn en dålig sida hos dig själv - svar: jag är så fokuserad på detaljer och att det ska bli perfekt att jag ibland kan behöva hjälp att se när det är good enough” osv osv.


När din provanställning väl har gått ut kan du slappna av och låta din naturligt taskiga attityd skina igenom och leva rövare med dina chefer och kollegor. Svårt att sparka ngn i Sverige. Risken är dock att dina referenser till kommande jobb tar stryk. Bättre att du istället helt enkelt håller käften hela arbetslivet och tänker dina elaka tankar för dig själv. Det är det många som gör i din bransch.

Jag kan kontra med bekanta jag har som inte har något problem med att landa jobb efter jobb efter jobb.

Den första är över 30 år gammal har "festa" som egentligen enda huvudintresse, skryter ofta om att han dyker upp på jobbet bakfull, spenderar halva arbetsdagen på sociala medier. Han orkade förövrigt inte ens avsluta sina högskoleingenjörstudier och programmerar inte en enda rad kod på sin fritid, någonsin.
Den andra blir direkt agressiv om du ber honom förklara någonting, tror att sociala interaktioner består av att han måste skrika högst och höras mest, annars är det meningslöst. Han spenderar också stora delar av arbetsdagen på sociala medier.
Den tredje orkade inte slutföra ens sin kandidatexamen, njuter av att trycka ned folk och att dra kränkande skämt. Han programmerar inte heller någonting alls på sin fritid.
Den fjärde ljuger gladeligen om vad som helst om han tjänar på det, springer till HR och anser sig vara utsatt för trakasserier om någon ber honom förklara vad hans kod gör. Han programmerar inte heller någonting på sin fritid och anser det viktigt att lista att han behäskar både word och excel på sin linkedinprofil.
Är det detta som är exempel på hur denna "sociala kompetens" ser ut?

Så kan det gå era datanördar. Om ni är så jävla bra på att "kåååda" så kan ni väl programmera om hjärnan och ta ett jobb på donken. Man får ju knappa lite på en skärm när man tar emot beställningar det kanske lindrar erat beroende, så får ni komma ut ur grottan och träffa lite människor också

Känner du att det skulle fungera bra att få service av någon som är skitsur och förbannad på samhället?

Du är teknisk fysiker, det kanske inte är den utbildning som är första valet i rekryteringen. De flesta jag träffat som programmerar har studerat IT på gymnasiet och gått vidare med IT, systemvetenskap eller datavetenskap på universitet eller högskola.
Är det ett intresse för dig eller något du bara vill jobba med?
Om du är kompetent och nyexad tycker jag att du ska fortsätta jaga, jag tror att du får en junior-tjänst förr eller senare. Om du inte gör det redan kan du testa LinkedIn, lägg till dina skolkamrater, vänner, tidigare arbetsgivare och leta där.

Det här är så kul, jag läste mer programmering första året än vad de flesta systemvetare läser totalt. Ändå så anses systemvetenskap vara en mer adekvat programmerarutbildning är teknisk fysik. Varför?