Vapenlicens och fördetta psykisk ohälsa.

Jag tycker allt för många drar för stora växlar på okända faktorer. Att de inom psykiatrin gör felaktiga bedömningar har ju hänt några gånger tidigare. Så de flesta av oss vet alltså inte TS psykiska status i nuläget. Några undantag med övernaturliga förmågor har har vi uppenbarligen i tråden.

Om de som någon gång fått diagnosen depression inte ska ha vapen. Då tror jag att andelen vapenägare i Sverige kommer att reduceras kraftig.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/...an-forebyggas/

Alla människor drabbas av depressioner flera gånger i livet, dock varierar de i olika grader. De flesta behöver inte söka vård. Jag gissar på att ts ångestkänslor kan sättas i samband med adhd:n som för övrigt inte är en sjukdom. Är det så att psykiatrin upptäckt en allvarlig depression som innefattar självmordstankar kan jag tänka mig att de avvaktar/avstår med ett utlåtande till ts fördel. Kan vara så att de har en policy inom slutenpsykiatrin att det är praxis men lustigt om den skulle bestå utan anledning.

Har själv adhd och innehar ett gäng jaktvapen för att kunna jaga. Berättade om mina intressen vid några tillfällen under utredningens gång. Mitt vapeninnehav väckte inga frågor och då är utredningen inte mer än 3 år gammal. Behövde även vara synligt beväpnad i vår huvudstad natt som dag i drygt 8 år utan tråkigheter.

Detta är en lite annan fråga men ändå närbesläktad:

Jag blev av med vapen och vapenlicens såväl som körkortstillstånd efter att ha blivit lobad (fyllecell) två gånger på ganska kort tid samt dömd för ringa narkotikabrott under samma veva för kanske fyra år sedan. Har ett dokumenterat alkoholmissbruk i journal med sjukhusvistelser med mera. Sökte själv behandling och har haft kontakt med vården på eget initiativ även efteråt, valt att gå på antabus i perioder osv.

Brotten är ju redan preskriberade (två år för ringa) men jag undrar var det kan tänkas stötas på patrull om jag skulle gå med i skytteklubben igen och söka licens framöver. Jag antar att handläggarna får upp någon slags rödflagg på mig om att jag en gång fråntagits vapen och licens.

Gör de nån extra koll på mig bara eller är jag borträknad ur "nykter- och pålitlighetshänseende" eller hur det nu är formulerat, för gott vad gäller vapenlicens?

Jag minns första träffen på klubben för många år sedan där de frågade oss vad som kan tänkas vara ett hinder för att få licens och en uppenbar alkis svarade "att man är missbrukare?" men det var fel. Dömd för våldsbrott eller vapenbrott var enda riktiga hindret sa de.

Har ni några erfarenheter?

Det tar 5 år innan gallringen sker om du torskat för ringa.

Sök en ny doktor...i dagens mjäksverige kan man få vilka intyg och diagnoser man vill bara man letar tillräckligt länge efter rätt doktor. Samma gäller kring att bli kvitt diagnoser.

En sak som funkar är att åka ut till en jaktskyttebana och skjuta lerduvor med deras lånevapen. Det är kul, det med. Bra sätt att underhålla och underblåsa vapenintresset. Och sen kan du få en del sjyssta kontakter som kan leda vidare till en massa roliga saker, typ köp under bordet av gamle Egons vapen osv.

Det trodde jag också men jag googlade innan jag postade:

"Om brottet klassas som ringa narkotikabrott så är preskriptionstiden enligt brottsbalken kap. 35 § 1 punkt 1 två år. "

Edit

Preskriptionstiden är två år, men iom att han är dömd så menade han att "pricken" i straffregistret förvinner efter 2 år vilket den inte gör, den försvinner efter 5 år.
Du borde googlat "gallringstid brottsregistret" istället.

Ja jag trodde som framgått att varje enskilt brott föll bort efter en viss tid som gällde för varje enskilt brott. Förstår nu att det hela gallras efter själva domen och påföljden.

Med tanke på att jag blev dömd till böter och att "underkasta mig rättens förslag till behandling" så gallras allt jag blev dömd för fem år efter domen, om jag förstått det hela rätt.

Som jag förstår det så är det sedan som om jag aldrig begått dessa brott och ingen kan se detta när jag söker licens gör pistol exempelvis. Det är väl bara transportstyrelsen som lär höra med vården om hur läget är antar jag men det är en annan sak.

Personligen har jag ingen erfarenhet av depression...men, har full förståelse för att det kan drabba de flesta...det enda som behövs är en utlösande faktor...ex skilsmässa med allt vad det innebär....förlorad vårdnad om barnen...sjukdomsbesked...dödsfall av anhörig osv...

Gällande läkares "angiveri" skyldighet....så ser jag detta som mycket vanskligt....

Å ena sidan så vill de flesta av oss inte att olämpliga individer med potential att vara destruktiva... skall ha rätten att lagligt äga skjutvapen....

Å mandra sidan...hur fan skall man kunna garantera att en legal vapenägare aldrig någonsin använder sitt skjutvapen i ont syfte?
Det finns inte tillstymmelse till en chans att detta kan uteslutas eller begränsas... dvs, det kommer alltid att finnas en möjlighet att skit händer. Det positiva är att vi med facit i hand kan se att det extremt sällan sker tråkigheter med legala skjutvapen (att några vapenägare per år väljer att äta bly/ta livet av sig själva...ser jag som tragiskt men fortfarande ett icke problem).

Den stora faran med läkare som rapporterar till Stasi...om att deras patienter är vapenägare...är att alla vapenägare kommer att vara medvetna om detta... & de stackare som är i behov av hjälp...som faktiskt är benägna/förmögna att sträcka ut en hand efter hjälp.... kommer att bli desto mindre benägna att göra detta då jakten/målskyttet betyder väldigt mycket för väldigt många vapenägare....om det är något som fungerar som bomull för själen & som en mental tvättstuga....så är det en heldag i gott sällskap på skjutbanan.

Däremot... blir en individ inlagd & det är uppenbart att vederbörande lider av någon typ av mental åkomma (psykos eller vad det nu kan vara)...så skall den läkare som är ansvarig för patienten...oxå vara den som hålls ansvarig vid en för tidig utskrivning av patienten....skulle det vara så att patieneten kort därefter ställer till med någon skit.

Automatisk registerslagning på alla vapenägare sker en gång per dygn...365 dagar om året...

Det skulle behövas obligatorisk psyk kontroll en gång per dygn (dvs träffa en psyk läkare) för att försöka minimera chansen att någon flippar & gör något dumt... & inte ens det hade varit vattentätt.

Naiva hoplofober som föreslår årlig psyk undersökning av vapenägare för att försäkra sig om att ingen knäppgök hittar på något..... Vad fan hjälper det då vapenägaren ifråga kan flippa veckan efter kontrollen....dvs, falsk trygghet.

Vet inte om du känner till det eller inte men depression är inte i sig anledning för myndigheterna att ta vapen i från någon. Det krävs att det finns risk för att man utgör ett hot mot sig själv. Självmordsbenägen alltså. Sen finns det så klart diagnoser som direkt leder till att man mister sina vapen.