Ett samhällsbygge som inte behöver ta hänsyn till resurser

Vad vore enligt er den bästa, eller varför inte värsta, samhällsmodellen i en värld där det fanns oändligt med resurser? Och vad skulle en civilisation med dess invånare, i ett sådant exempel ha eller komma att utveckla för drivkrafter och ledord i ett sådant sammanhang? Hur långt skulle det räcka med, låt säga, ren äventyrslusta och nyfikenhet på sin omgivning? Och vad skulle det komma att bli av experimentet i ett långt senare skede?

Kan man dra några paralleller från detta till något mer konkret exempel på våran planet och människans historia? Vi behöver inte ens nöja oss med människan, om ni på något vis kan applicera konceptet i ett mer vidsträckt eller annat mer specifikt sammanhang. Det kan ju för all del finnas litterära verk med gestaltningar på ett liknande spår.

Kapitalism är helt perfekt i ett sådant läge.

Ruiner.

Jag tror att du kan bättre än så. Var gärna lite utförligare med ditt svar, så kan diskussionen bli intressantare vad gäller det mer specifika.

En nackdel med kapitalismen är att den inte innehåller någon inbyggd etik, men med obegränsade resurser finns det inte något större incitament att sko sig på andra.

Samma svar till dig som till den tidigare. Utmana er själva lite genom att försöka måla upp olika scenarion framför er istället för att bara försöka låta snärtiga.

Ni kan bättre.

Och då kan något av det intressanta bli kring just vad för typ av incitament som skulle behövas. Eller om man vänder på det, vad för sorts incitament som kanske mer eller mindre faller på plats som det naturliga i det läget?

När resurserna är begränsade blir det tävling om dem.

Fast det här exemplet utgår ju från att resurserna är obegränsade.

Men.

Man kan ju också tänka sig att något annat skulle kunna bli till hårdvaluta än just dom grundläggande resurser som det här samhället skulle behöva.

Varför inte någon form av byteshandel med tankar och idéer, som en drivkraft till utvecklingen? Vilket i sin tur väcker en radda av nya frågor, som hur regleringen och värderingen av denna typ av valuta skulle gå till.

Oändligt med resurser måste nog var bäst.
Men å andra sida är den förödande för den girige som vill ha makt.

Ny har jag massor äpplen det finns fler !

Vad ska han med alla äpplen till .

Och just därför skulle kapitalismen vara bra. Fast beroende på hur man ser det så ändrar du ju på sätt och vis förutsättningarna nu. Hur definierar du "resurs"?

Bra resonemang! Det är bara att spinna vidare nu med dom premisserna du använder, för att sen måla upp en ännu mer just målande och detaljerad bild av hur det här samhället skulle utveckla sig.

Notera att jag inte utgick från att det här bara behövde handla om människan, och vad vi tror oss veta om hennes natur. Det är fritt fram att tänka sig varelser och figurer som inte måste vara precis som oss kring hur dom just tänker och känner om det ena och det andra.

Men paralleller till människan, om du tänker dig ett exempel med något som är lite eller väldigt annorlunda än oss, skulle ju göra det desto mer intressant då för diskussionen. Det kanske börjar som bara lite annorlunda, och sen blir väldigt annorlunda? Eller tvärtom?

Grejen med filosofi är ju att ställa frågor, och vad dessa frågor då kan innebära i dom stora och små perspektiven, och hur det kan hänga ihop. Och vad vi kan tänkas dra för lärdomar om oss själva av detta.


Okej. Vad menar du, mer specifikt?


Det är upp till dig att avgöra, så länge du tycker att du håller dig till frågan i huvudinlägget.

Om det vi tar för givet att det spelar rollen som en resurs, som det behövs någon form av valuta och utbyte för att hantera i ett samhälle, inte längre kan tas för givet att göra det så som vi är vana vid det, vad kan det då innebära? Hur finner och skapar dom individuella delarna av detta samhälle någon mening och syfte i vad dom gör?

Jag ber dig inte att bara läsa inantill mer än att du utgår från något grundläggande. Använd din kunskap, men också din fantasi.