Hur bör man spara på avlidna anhöriga?

Att "spara" på döda människors kroppar på kyrkogårdar, det har ju vi människor gjort sedan urminnes tider.
Men är det bättre att spara dem på mer "livfulla" sätt?

Tex spara deras personlighet på något sätt, så att man kan programmera en robot att bete sig som dem.
Och då kan det förstås vara bra att spara 3D-bilder på dem också, så att man kanske kan kommunicera med dem via en dator, åtminstone.
Men då är frågan om man ska spara på de dåliga sidorna av deras personlighet också?

Och hur "sparar" man någons personlighet på bästa sätt?
Finns det något program som man kan använda, som ställer frågor till personen? Alltså någon slags avancerat personlighetstest.
Alltså vad rekommenderas att spara på, inför en överföring av en människas personlighet till en datorrobot eller till en riktig robot?

Sen kan man ju även spara på döende/avlidna anhörigas DNA, i syfte att klona dem.
Men då är frågan, om man nu skulle kunna klona dem, så att klonen blir en exakt kopia av den avlidne. Och sen hjärntvättar man klonen, med den avlidnes sparade personlighet som mall.
Kan man verkligen betrakta klonen som likvärdig med den avlidne då?
Man kan ju nämligen göra flera sådana likadana kloner, och det kan ju knappast finnas två eller flera "mig" samtidigt, tänker jag.

Och finns det något företag som ägnar sig åt sådant här? Det finns väl tex miljonärer som har låtit sig frysas in efter döden, i väntan på upptining?

Och sen angående begravning av döda kroppar i kistor, och att spara avlidnas aska i urnor etc.
Bör vi sluta med detta?
Kyrkogårdar tar ju upp väldigt mycket plats, och är ju ganska skrämmande.
Så vad finns för bra alternativ att göra med avlidna anhöriga?

Och vad finns det för etiska aspekter när det gäller allt detta?

Dels vill man ju inte spara på folk, att vi gräver ned folk och odlar grejer ovanpå i form av en trevlig park är ju sympatiskt, men det är ju inte att spara folk. Kyrkogårdar är Nice tycker jag.

Själv vill jag ha liberalare lagar kring montering och mumifiering, själv skulle jag gärna bli ett inredningsobjekt. Gärna på nån krog med hårdrockstema.

Det du pratar om kommer förmodligen bli verklighet i framtiden. Allting blir ju mer och mer
minimalistiskt.
Att bara gräva ner folk känns ju faktiskt väldigt omodernt.
Idag lever människor vidare genom massor av foton och digitala dokument, samt video
upptagningar.
Om några hundra år kommer säkert människan bli betydligt äldre än idag, kanske kommer vi
till och med få evigt liv. I den tidsåldern har vi redan börjat befolka Mars och
andra planeter, överbefolkning är inte ett problem längre, det finns gott om
plats i universum. Vi kommer till och med kunna skapa optimala planeter att leva på.
När vi väljer att avsluta våra liv kommer vi kunna återvinna oss till nya människor,
djur eller växter.

Bokstavligen allt som hände i den avlidne personens liv gjorde honom/henne till den han/hon var.
Så att införa det in i klon har jag svårt att se framför mig.

Att skriva in en kod där det säger att personen hade mörk humor och gillade tacos etc är sånt grundläggande man kan ta med, men är det verkligen tillräckligt?

Det finns bara ”mellanting” som man får nöja sig med.
Det finns program som avläser och analyserar den avlidne personens text meddelanden och kan därefter skriva till dig som respektive person. Använda samma stil i stavning, fraser, saker som personen mest säkerligen skulle skriva som svar.
Men i slutänden så är det helt enkelt inte den personen.

Sen är frågan om det en räcker att bygga en identisk version av en avliden person till perfektion så att varje atom är exakt ordnat hur personen en gång hade det.
Den avlidne personen skulle ändå inte vara medveten om detta. Eller?

Evigt liv? Inte en chans. Naturen tillåter inte det.

Angående gravar så sparar man ju inte på folk utan återbördar deras kroppar till naturen.

Det är dock för trångt i marken så trenden är att inte begrava hela kroppar utan skynda på återgången och göra dem till stoft först.

Det finns ett avsnitt i black mirror serien på netflix som handlar om just detta. Efter att ha sett det avsnittet så hoppas jag verkligen att det aldrig blir verklighet.
Jag vill väl heller inte personligen att jag som människa blir sparad och kanske använd på sätt jag inte tycker är ok i framtiden.

Jag har tänkt på det här med begravning i kista.
Återbördar man verkligen döda kroppar till naturen, när man balsamerar dem och lägger dem i en kista?
Bryts de ner helt och hållet? Och kistan, bryts den ner helt och hållet?
Skelettet blir väl kvar iallafall? Och det finns ju mineraler i skelettet som kanske kan vara värdefulla, tänker jag.

Och vad är mest ekologiskt/miljövänligt när det gäller begravning?


Gäller det bara din kropp som helhet? Alltså är du okej att man använder delar av den? Och är du tex okej med att din kropp bryts ner och blir en del av kretsloppet igen? Eller vill du helst bli konserverad för all framtid?
Och hur ska du förresten kunna tycka att något är INTE okej, om du är död?

Kan man göra en exakt kopia av en avliden person, så borde man kunna göra en exakt kopia till, medan den första kopian fortfarande är levande. Skulle de två kopiorna ha samma medvetande då?

Precis min tanke, om de är exakta kopior. Det är en knepig tanke då frågan är om det finns något mer än det fysiska.

Om det INTE finns något mer än det fysiska, då blir det kanske lättare att nöja sig med den där "exakta kopian".
Det blir ju då lite som att flytta över alla sina dokument och program till en ny dator, när den gamla har gått sönder.
Och man behöver då INTE oroa sig för att "originalet" mår dåligt i något helvete eller så.
Och om man ändå saknar "originalet", så räcker det att "kopian" säger "men jag är ju här", så glömmer man nog det där originalet ganska snabbt.

Problemet är att det är svårt att veta att det INTE finns något mer än det fysiska, vilket gör att det ändå blir en saknad efter, och oro för, originalets "själ".