Kvinna greps för att ha visat brösten på Östermalmstorgs T-banestation

02:25 Går jag och mina vänner Nurbo och Rony av vid Östermalmstorgs tunnelbanestation. Innan vi går vidare vill vi ta några bilder där på perrongen och jag börjar fota min vän Nurbo. Medan jag gör det kommer två vakter fram till oss och säger att jag gått över linjen vid perrongen. Jag ber om ursäkt och säger att jag själv inte sett att jag gjort det men att det i så fall inte var med mening. Min vän Nurbo ber även han om ursäkt samtidigt som han klappar vakten på axeln. Vakten vänder sig då om och frågar varför Nurbo attackerat honom. Det är en absurd anklagelse, Nurbo säger att han självklart inte gjort det. Vi säger ingenting mer utan skakar av oss det som nyss skedde för att slippa bråk.
Vi fortsätter att fota men de två väktarna har nu ställt sig längre bort och kollar på oss hela tiden vilket känns väldigt obehagligt. Vi försöker ignorera dem så vi kan få till bilden vi vill ha.
Efter en stund börjar plötsligt väktarna snabbt gå mot oss. Jag tänker att jag kanske gått över den där vita linjen nu men jag kollar ner på marken och ser att jag inte gjort det. De kommer fram och till våran stora förvåning säger de att jag precis visat brösten och att det är oacceptabelt. Jag är så chockad, förstår ingenting och medan vi förvånat säger att det inte stämmer tar de båda helt plötsligt tag i Nurbo med polisgrepp. Vi ber dem släppa, då han inte gjort något och är helt lugn men de vägrar. Jag tar då upp min kamera och börjar filma och säger till Rony att göra det samma. Jag kan inte göra mer än så och hoppas att det ska få dem att vara försiktigare. De börjar dock gå med Nurbo mot utgången medan vi går bredvid och filmar.
Jag ifrågasätter deras manlighet och säger att de har ouppfyllda maktbehov. Då väljer den ena vakten att släppa Nurbo och istället ge sig på mig. Detta är helt oförståeligt då de tidigare inte brytt sig om mig. Vakten tar tag i mig och drar med mig över perronggolvet. Den andra vakten kommer nu och hjälper sin kollega att trycka upp mig mot väggen. Nu ignorerar de helt plötsligt alltså Nurbo som de just sagt attackerat dem för att gå på mig istället. Medan de trycker mig mot väggen säger de till varandra “vi tar henne för blottning, eller hur?”

02:45 Har de tagit mig upp för rulltrapporna och tar in mig i ett rum där. De smäller igen dörren framför mina vänner och en till kille som stannat till för att försöka hjälpa oss. Väktarna låser dörren så att mina vänner inte kan komma in och vara med mig. Jag är nu inlåst med dessa två män. De ber mig sätta mig ner i hörnet och jag gör det.
02:49 Jag säger till väktarna att jag vill ställa mig upp då jag inte vill sitta på golvet i hörnet men innan jag hinner resa mig väljer väktarna att brotta ner mig på golvet. De tar på mig handbojor och lägger hela sin tyngd på mig. De pressar ner mig mot marken och repeterar gång på gång att jag ska sluta göra motstånd, men hur ska jag kunna göra det? Jag kan inte göra motstånd, jag har två vuxna män över mig samtidigt som jag har bakbundna händer men ändå fortsätter de trycka ner mig.
03:14 Bestämmer de sig för att dra mig över golvet från ingenstans. De båda väktarna tar tag i ett ben vardera och medan de gör det åker min jacka och klänning upp så att hela min röv blottas medan de drar mig från en sida av rummet till den andra. Detta är det mest obehagliga jag varit med om. Att ha dessa mäns händer på mig och släpas bakbunden utan att kunna göra något åt saken. De två väktarna ger mig ingen förklaring till varför de gjorde detta. Vid det här laget har jag alltså legat på golvet med handbojor på i 25 minuter redan och kommer ligga där ett tag till. Jag frågar vakterna gång på gång hur de kan känna att en 25 årig kvinna är ett så stort hot mot två vuxna män och om de verkligen känner att det är nödvändigt att låta mig ligga där på det kalla smutsiga golvet. Jag ber dem gång på gång att ta av mig handklovarna och iallafall låta mig sitta upp då jag uppenbarligen inte gör något motstånd, inte druckit någon alkohol eller på något sett betett mig hotfullt.


03:42 Kommer polisen. Då har jag alltså varit inlåst i rummet i en timme redan med dem. Väktarna säger då till polisen att jag öppnat upp min klänning med mening för att kunna ta nakenbilder på perrongen framför alla. De har under tiden jag varit i rummet med dem sagt det gång på gång till mig, sagt att jag borde skämmas för det, att jag bettet mig skamligt. De vill bryta ner mig, få mig att skämmas över något jag inte ens gjort.
Jag ber att få prata själv med den kvinnliga polisen, vädjar att jag inte ska lämnas där med väktarna längre och att jag inte vill ha dem närvarande när jag pratar med henne. Snart får jag äntligen det. Jag berättar för henne vad som hänt och äntligen känns det som om någon är på min sida, att någon äntligen börjar se det absurda i denna situation. Den manliga polisen kommer in och de pratar tyst en bit ifrån mig men jag hör vad det säger och känner en sån lättnad när hon säger till honom att det är något som inte stämmer här, att det inte går ihop vad väktarna påstår.
Jag får prata med polisen igen efter ett tag. Polisen har då även pratat med mina vänner och har fått se de bilder och videos vi tagit fram till väktarna tog oss. Polisen säger att de tycker att jag istället bör anmäla väktarna och det gör jag på en gång. De säger senare att väktarna inte velat anmäla mig men helt plötsligt ändrat sig och gjort en anmälan mot mig när de hörde att jag anmält dem.

05:15 Ringer min pappa. Mamma har bett honom ringa mig då de har vaknat upp under natten av oro. Jag sitter då i polisbilen en bit ifrån huset för att ge dem de sista detaljerna av min redogörelse innan jag äntligen släpps av.

Hur kan detta pågå i Sverige idag? Vi får konstant höra om liknade fall där väktare som egentligen ska finnas till för att skapa trygghet och upprätthålla ordningen skapar oordning genom maktmissbruk. Jag har aldrig i mitt liv druckit alkohol och är helt nykter, jag är vit och jag är kvinna. Jag är medveten om att det ger mig ett skydd i denna situation och får en klump i magen av att tänka på hur någon annan i en mer utsatt situation hade kunnat behandlas. Någon med annan etnicitet, annat kön, någon som varit påverkad.


Jag antar hela tiden att det finns en kamera i rummet de fört mig till. Jag vet att de finns utspridda i tunnelbanan och att allt har filmats, och mina vänner utanför har ju dokumenterat allt tills dess att jag förts in där. Jag antar att det även gäller där de låst in mig. När de brottar ner mig på marken och handfängsla mig, när de drar mig över golvet bakbunden, när mina kläder åker upp, antar jag hela tiden att det också fångats på film. Jag ser det som en trygghet, att om jag sitter där på golvet och inte rör mig kan de inte hoppa på mig, det kommer inte se bra ut för dem. De räcker med allt de redan ställt till med.
Men när jag senare frågar polisen om jag kommer kunna få tag på filmen från kameran i det rummet säger de att de tyvärr inte fanns någon där. Jag blir chockad. Får de verkligen göra så? frågar jag. Tyvärr får de det svarar hon. Jag frågar därför efter kamerorna de själva bär på, de har stängt av dem flera gånger, och den långes kamera har åkt av medan de tog mig. Måste inte de vara på, får de göra så? Det får de, de är frivilligt att bära dem, det är frivilligt att ha dem på tyvärr svarar hon.
HUR kan det vara möjligt?? HUR kan de få låsa in personer och hålla fast dem i rum där det inte finns någon kameraövervakning? Det är ju helt jäkla absurt. Hur ska jag kunna bevisa vad de gör med mig då, hur ska andra som utsätts kunna göra det? Tänk om det hade gjort något ännu värre mot mig?
Polisen säger att jag kan vara lugn, för vi har spelat in allt innan dess, Nurbo och Rony har förhörts och våra historier stämmer överens med varandra. De har fått se de videos vi spelat in, de bilder vi tog när de grepp oss. De syns tydligt på mina kläder att jag blivit dragen säger de. Jag är nykter, jag är lugn, jag kan tala för mig själv och berätta vad jag varit med om. Väktarnas chef säger flera gånger till mig när vi efter polisen anlänt pratar, att det faktum att jag inte dricker alkohol och är nykter ger mig väldigt mycket trovärdighet. Att han känt att något varit fel och därför stannat på platsen tills polisen kommit, något han inte brukar göra. Han sätter sig till och med ner med mig på golvet med mig efter att polisen kommit för att visa solidaritet.