Citat:
Ursprungligen postat av
Dropster
Huvudmannen och hans sprängningsintresse
Han blev intresserad av sprängämnen i 12-13-årsåldern.
Sprängämnen innehade han första gången 1974. Han började, för att undersöka sprängverkan, med att provspränga i skogsområden. Använde dynamex B.
Sin "sprängningskarriär" startade han våren 1975 genom att spränga parkeringsbiljettautomater i Stockholm. Med sig hade han ofta den man som var med vid första McDonalds-sprängningen (han som var med vid tändningen).
Dynamiten som huvudmannen använde vid de båda McDonaldssprängningarna hade han tillgripit vid en stöld i maj 1975 vid en byggarbetsplats på Järvafältet i Stockholm. Med sig vid stölden hade huvudmannen den senast nämnde mannen och en tjej i deras ålder (en person som idag bor i Södermanlands län). De tre stal i maj 1975 bl.a. en låda med 25 kg dynamit. Lådan och en del annat de tillgripit (krutstubin, sprängkaplsar etc) placerades till en början i ett källarutrymme på Skeppargatan på Östermalm, därefter på en adress strax söder om Stockholm och senare i Grödingeskogen.
Rörande de 25 kilona dynamit...gick dessa bland annat till:
- 4 kilo (2+2) till de två McDonaldssprängningarna
- 1 kg till parkeringsautomatsprängningar
- 5 kg (cirka) gick åt vid sprängning på Skinnarviksberget
- 5 kg överlät huvudmannen till en vän 1975 (en man som avled 2014)
- 2 kg överlät huvudmannen till en annan bekant sommaren 1975
GM var alltså bokstavligt talat en "dynamitard" som bara tyckte det var skoj att spränga saker?
-Dvs. inget politiskt/ideologiskt intresse att spränga just McDonalds, utan han tyckte det var skoj/häftigt att "det small"?
Spontant låter det som om han hade haft "lika kul" att stoppa kinapuffar runt nyår/påsk i folks brevlådor för att kolla när "locket flög iväg"? (Sådana ungdomar fanns det massor av förr, tretton på dussinet.. "Kinapuff i brevlåda" alltså).