Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Tack men jag relaterar mer till satanism.

Klart du gör.
Det är din sanning. Då.
I ditt luftslott.

Jag älskar Jesus och sanningen, att runka Abraham är vad jag inte gillar, att inkapsla sanningen och friheten till ett begrepp, en väg och en tro är för mig befängt. Det är inte frihet att tro och döma, vet du?

Varför säger du så? runkar. Det är väl onödigt. Det säger en del om dig att du uttrycker dig så.

Jag vet inte om jag enligt dig runkar en människa. Jag tycker inte det är nåt positivt att runka.

Jag förstår leva enligt min tro. Det är att allt kommer från Gud. Sen har jag mitt språk. Och Jesus är Herren.

Jag vill bättre vara en ordets görare. Vara vid Liv.

Du gör det på ditt sätt.

Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.

Ha det gott

Tycker tokreligiösa gör rätt om de går och spyr ner sig med sitt hycklande ... ingen bryr sig om de dör, vart de köpt sin tröja eller ifall deras gud är den enda sanna gud - tvi vale !!! (tacka fan man blir provocerad av dessa avarter, det är dem som orsakar 99% av allt elände som sker i världen just nu)

Så jävla fittigt att gå på min alternativa personlighet!

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Denna ångest som hela tiden river i mig inifrån. Saker som inte blir gjorda.

Känner mig så ensam. Grät i går kväll. Ingen som tröstar mig. Ingen som fattar hur det känns.

Jag vill bara försvinna. Lägga mig på en flotte och flyta iväg. Vakna upp nånstans där allt är bra. Där jag bara kan vara. Utan ångest. Där jag sover på nätterna. Där jag fungerar som en vanlig människa. Utan ångest.

Jag kan inte leva. Jag vill inte dö.

Finns att prata med på pm

Förstår vad du menar
Exakt mina ord tankar känslor med

H A T A R med avskyvärd frenesi

Noll självförtroende just nu, ytterst ynklig, noll människovärde.

Varje sekund vid liv är tortyr.

objekt som ligger utbredd i soffan. Brukar tänka att man inte måste vinna jämnt, det kan gå keff och fett dåligt också. försöker vänja mig vid hur obetydlig jag är och träna på att förlora.

Jag vet inte vad jag ska göra med den här kraftiga anhedonin jag upplever just nu har grepp om mig fullständigt. Oroad för mitt psyke äter lugnande tabletter varje dag funderade varför jag går kvar på denna jord idag när jag var ute och gick. Kan inte bli kvitt dessa trauman, denna sorg, denna tomhet. Känner att livet är en bluff förstår inte varför jag ska fortsätta leva det.

Jag behöver verkligen nånting… jag vet inte vad. Men jag känner mig så jävla uppgiven. Psykisk ohälsa till och från sedan 10 års ålder. Depp och ångest, självhat.
ADHD diagnos förra året i vuxen ålder (40+). Två fina barn, fina vänner, en utbildning, bra bostad.
Men också, impulsivitet som lett till onödiga lån och konsumtion av både mat och saker. Vi snackar belopp nära miljonen. Ansökt om skuldsanering. Tillfälligt arbetslös.
Kan känna mig positiv till och från. Tex nyfiken på livet och hur det ska bli. Typ om jag får skuldsanering och ett nytt jobb? Men å andra sidan så känns ALLT så jävla meningslöst. Behöver träna ,men varför då. Ingen bryr sig väl om jag väger 74 eller 65 kilo. Färga håret, vem bryr sig? Känner inte att nånting spelar någon roll. Jag vill inte dö men jag vill det ändå. Skulle aldrig göra så mot mina barn och kan då nästan tänka att det hade varit skönare om jag inte hade barn för då kunde jag välja att avsluta utan att förstöra någon annans liv.
Jag hatar mig själv. Jag är ful, dålig med pengar, trött trött trött, klarar inte av ett heltidsjobb. Ibland ORKAR jag inte ens ta min medicin. Fast jag vet att den får mig att må bättre. Men jag ORKAR inte ta stegen, resa mig; gå till köket, rota fram rätt preparat, dricka något för att svälja ner.
Vad fan gör man? Har gått i samtal för stress, ångest, KBT. Osv.
Någon som testat EMDR? Eller någon annan himla bra behandling?
Jag har massa annat i bagaget också men det här blev en tillräcklig novell. Men bla dödsfall, våld i nära relation (jag blev utsatt).

Vet ni något som jag inte vet? Som jag behöver veta?
❤️