Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Denna tråd är till för att man ska kunna prata av sig och sätta ord på sina tankar och funderingar kring sitt mående, helt enkelt "lätta på trycket". Den gamla tråden kommer arkiveras då den saknade riktlinjer samt utvecklades till en allmän chattråd.

Här får man prata om hur man mår utan att behöva ha en frågeställning eller ett diskussionsunderlag som krävs för en egen trådstart.

Det är inte en dagbok, blogg eller ett ställe där man kan lätta på trycket om vad som helst utan ska handa om mående.
Man får gärna stötta den som skriver så länge det är inom ämnet(det vill säga det aktuella måendet).

Notera att detta INTE är en chattråd - inlägg av chattkaraktär kommer raderas och ges varning. Vill man chatta så får man bege sig till (FB) Den stora chattråden som ligger i laidback.

Oneliners och inlägg med endast smileys är, precis som på resten av forumet, inte tillåtet.

Vi har även arkiverat "Behöver någon att prata med"-tråden då vi nu tillåter sådana inlägg i denna tråd.

Om man behöver något annat än denna tråd kan erbjuda så kan man kika här:
(FB) "Någon att tala med"-telefonnummer (Uppgifterna i TS har uppdaterats 2016-10-17) där flera telefonnummer, chattar och sajter där man kan få hjälp finns listade

Om du har allvarliga självmordstankar eller självmordsplaner så rekommenderar vi att kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112!


Inlägg som inte följer forumets regler och riktlinjer kommer att raderas och användaren kommer att få en varning eller riskerar avstängning beroende på inläggets karaktär, se Reglerna för Flashback.

//moderatorerna i Psykologi

Ny fräsch tråd , behövs i bland då det är lättare att följa vad folk skriver och pratar om i ämnet ,
hoppas folk hittar hit nu , då det i bland hjälper att diskutera av sej lite när livet är tungt .

Folks olika erfarenheter ska man försöka vara lyhörd inför , då det minsta tips kan lösa enorma problem
man fastnat i .

Att folk verkligen bryr sej om andras mående är unikt i dagens samhälle .

Ta vara på det som andra redan testat .

Jag är en sådan som bryr mig mycket om andras mående. Kanske därför jag är så ensam också. Folk delar inte min syn på medmänsklighet.

Idag mår jag hyfsat bra ändå. Boende har jag fixat så man slipper den krisen.
Är rädd för att jag ska få en panikattack över att jag snart kanske dör av min hjärntumör. Vet inte om jag vågar att röntga hjärnan nästa gång det är dags.
Jag hoppas verkligen läkaren har rätt om att jag inte kommer drabbas av den om ens 20 år.
Det är svårt att tänka på annat när man är ensam.
Hade vart trevligt att få känna på lite medmänsklighet.
Vill bara slippa all panik jag haft. Hade redan enorm panik innan upptäckten av tumören och hur mycket jag än försöker så kan jag inte sluta att tänka på den.

Vill du prata lite nånstans?

Jag har en allmän oro och stress inom mig dygnet runt men den kan skiftas till egoistisk glädje och det är feeeetttt skönt.

Jag har velat göra följande inlägg i en vecka nu men inte orkat.

I vintras mejlade jag någon politiker kring Färdtjänst. Jag berättade att det är för dåligt betalt i deras jävla avtal så att ingen taxichaufför vill ta ens körning och det är en miljard lediga bilar ser man sen på deras lilla apparat...
Han sa till mig att i mars (tror jag) kommer Taxi Stockholm gå in i deras avtal blablabla sen sa en jättetrevlig svensk chaufför en gång att ja det stämmer men typ endast i innerstan... Så det kommer inte påverka någon annan precis.

Well. Nu är jag i en Taxi Stockholm. Färdtjänst! Fan vad coolt det känns.
Men snart kommer jag hem till stressen och oron... Kommer vi göra slut eller ej... Är han lugn eller ej... Allt är mitt fel blabla...

Det är speciellt när jag inte pratat med en endaste människa på tre dagar eller mer som jag tappar allt. Motivation, verklighetstänk, ja allt sånt. Jag blir mer och mer tokig och blir nästan rädd för hur jag blir. Verkligheten finns ju därute, men utan motivation så är det segt och ibland omöjligt att ta sig ut. Livet finns där ute också, jag vet det. Det saknas bara en ork att ta itu med det. Jag vill, men min ork och mitt mod.... totalt borta.

Mår skit.

Vet hur det är... man får försöka ta en kort promenad till att börja med. Kanske le åt någon som passerar en. Om man handlar, kan man försöka få ögonkontakt med den i kassan, kanske med nån i butiken också.
Desto mer man isolerar sig, desto mer folkskygg blir man... har stängt inne mig i fem dagar nu (tränar dock på löpbandet här hemma) så har gjort lite nytta åtminstone. Dock är jag livrädd för att ta mig ut. När det nu skall ske. Studerar på distans så är på så vis instängd..
Världen där utanför är helt fantastisk, det är pga ens hjärnspöken och tankar man har svårt att vara i medveten närvaro och känna sig levande...
hur man får bort dessa jäkla hjärnspöken har jag inte fått svar på ännu eller lyckats med tyvärr

Klarat en vecka till på något sätt ☹️. Mår så dåligt, vill inte dö. Men vill inte heller leva såhär. Var frisk och lycklig innan psykiatrin tog mitt liv.

Hur kan man tvinga människor att ta medicin. Mådde så bra, var så lycklig . Kände en massa kärlek i mitt hjärta. Fanns så mycket jag tyckte om att göra.

Tyckte om att titta på tv, promenera med hunden, åka på olika utflykter med hunden.

Varför överbehandlar psykiatrin människor... Under tvång, så hemskt! 😭

Hade jag fått en sådan diagnos som du fått , så hade jag känt mej säkrare att verkligen få kolla upp det så ofta det går under några år framöver , händer inget under de tiden så hade jag nog känt mej rätt lugn inför framtiden , många läkare är duktiga när det väl gäller , så försök att lita på vad de sagt och låt det passera .

du har ett helt liv att leva som väntar på dej .

Så trött i dag här , orkeslös och låg .

varför lever man igentligen ? Känns som att man bara sitter av tiden
man fått tillgodo , Nej kasst detta .

Jag är förälskad! Det är ganska jobbiga känslor på ett sätt då jag är instabil som person. Det kan alltså gå väldigt fel om det blir fel så det finns en gnagande oro inuti. En rädsla kanske? Egentligen borde jag bara njuta och vara här och nu så jag ska försöka med det. Ingen aning om huruvida det är rätt approach eller inte.

Medicinerna dämpar lite av den här känslostormen och förälskelseruset något för det är lite som att vara hög på narkotikaklassade stimulanter annars. Lite ohanterbart kan det bli. Ja, det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.

Får lite prestationsångest när jag skriver i den här tråden istället för i den förra för jag vet inte om jag gör fel och jag hatar när jag gör fel eller missförstår. Har läst TS tusen gånger men instruktionerna känns något diffusa.