Ni som var med under 90-talskrisen

Jag var ung under början på 90-talet och som barn förstod man inte vad som hände.
Men ni som var med och upplevde krisen hur var det? Hur drabbades ni eller personer i er omgivning ni kände?
Berättelser och anekdoter från krisen.

Finns en P3 dokumentär om 90-talskrisen.

500% ränta på bolånet var inte att leka med...

Har lyssnat på den. Otroligt bra dokumentär.

Jag slutade skolan lagom till krisen.
Otroligt svårt att komma in i arbetslivet.
Kas, socialbidrag, praktik osv, trots att jag var högt utbildad.

Idag lever jag som en kung jämfört med den tiden!

Jag var barn och mina föräldrar köpte ett hus till familjen billigt efter att det hade blivit utmätt av fogden från dåvarande ägare.

Det som "drabbade" oss utav detta var väl att tidigare ägare hade svårt att släppa tagit om fastigheten då flytten ju var högst ofrivillig. Svåra att få att flytta ut, dök upp med jämna mellanrum första åren.

Föräldrarna gick i borgen med sitt hyresfastighetshus till brorsans företag.

Resultat broderns företag konkade och banken tog över huset som föräldrarna nästan
hade färdigamorterat efter lång tid.

Bittrare än bittert men det redde upp sig efter sju sorger och bedrövelser.
Lärdom: Gå aldrig i borgen för en släkting med allt vad du äger och har!

Jag köpte flera lägenheter för 1 kr styck och hyrde ut.

var i byggbranschen då,
en hel del jobb åt peab,
mycket pendlande till byggen skärholmen, kista etc, men upplevde aldrig arbetsbrist,
hade att göra hela den perioden,

"I tre dagar*varade 500-procentsläget. Under de tre dagarna gick det till exempel inte att ta nya bolån. Bankerna stoppade utlåningen. Räntan på löpande bolån gick upp till 20 procent. Bankomaterna var stängda."

Jag förlorade mitt jobb pga krisen (lägre orderingång hos min arbetsgivare), men fick direkt ett nytt i en annan mer stabil bransch. Anade inte då allvaret...

Ung och dum som jag var, gjorde jag nämligen i samma veva misstaget att köpa en sommarstuga och drabbades inom nån månad av gigantiska månatliga betalningar på lånet. Lönen räckte nästan bara till mitt lån och hyran. Levde på väldigt små marginaler. Sommarstugan var just då omöjlig att sälja, så det vara att bita i det sura äpplet och ge alla mina pengar till banken.

En kompis fick lämna sin bostadsrätt. Föreningen gick nämligen i kk. Ingen av de boende fick tillbaka pengarna de betalat för lägenheten (de var de första som bidde i lägenheten) och fick också fortsätta betala på sina lån. Eftersom ingen köpte husen i föreningen, dvs husen underhölls inte, fick alla flytta därifrån.

Det var alltså vanligt att många sålde(gav bort) sina bostäder i princip gratis?
Jag hörde om en som sålde sin stora villa i Västra Frölunda för 1kr på 90-talet. Men trodde det hörde till ovanligheterna.

Krisen i sig gjorde det inte svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det fanns gott om företag som gärna hade anställt och som lät anställda arbeta övertid under krisen. Volvo i Skövde var ett sådant.

90-tals krisen orsakades ju till stor del av usel politik. Ett exempel var den generösa sjukförsäkringen som gjorde att ett större industri företag behövde ha kanske 10% anställda korttidsvikarier för som ringde in att de var sjuka på morgonen. Ett annat exempel var anställda som tröttnat på att jobba och var ineffektiva men som inte gick att avskeda. Åtminstone några företag jag känner till lyckades sparka tillräckligt med folk för att bli av med en del oanvändbara människor i början av krisen. När det sedan började vända hade man förtur till nyanställning två år efter att man fått sparken och företag hankade sig fram med övertid för att slippa återanställa vissa som stod i kö.

Efter krisen moderniserades svensk lagstiftning något enormt av Bildt regeringen. Gissningsvis har vi Bo Lundgren att tacka för mycket.

Jag gick på universitet under krisen och märkte väl inte särskilt mycket. Det slående tycker jag själv var hur mycket trevligare Sverige blev att bo i när krisen slog till. Detta eftersom krisen sammanföll med Bildt regeringen, och även en del brutna Socialdemokratiska maktinnehav ute i kommunerna. Jag tyckte att nöjeslivet öppnades upp med nya uteserveringar, bättre cafeer, bättre krogar, billigare sprit, etc.

Antar att utan krisen hade Sossarna försökt köra på och vi hade aldrig fått det bättre nöjes- eller restauranglivet.Nu blev det ju nödvändigt att sänka skatter och avreglera för att blåsa liv i näringslivet.

Det är väl inte helt otippat att en ny kris nu delvis skulle kunna få samma effekt. Först börjar man ställa krav för att betala ut försörjningsstöd och sedan tvingas man sänka beskattningen och regleringsnivån i tjänstesektorn så att fler kan försörja sig själva med ett bättre samhälle som följd (innan politikerna åter börjar arbeta på att skapa nästa kris).