Häromdagen utspelade sig en i raden av numera oräkneliga dramatiska polisinsatser i rikets sk. "framtidsstad", Malmö ( https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sk...centrala-malmo ). I enlighet med nu rådande norm spärrades gator av, en förskola evakuerades, och en prickskytt placerades ut på ett närliggande tak - Alltsammans på det inte så fullt så kära amerikanska actionfilmsmanér som ju blivit alltmer typiskt för det Nya Landet™ och dess inkluderande integrationsprojekt.
I den av statsmedia publicerade ursprungliga artikeln om incidenten intervjuades en i området boende ung mamma som uttryckte sig på följande sätt om händelsen:
Även statlig regimmedia har alltså nu kommit dithän att verkligheten i det Nya Landet™ beskrivs som såpass "obehaglig" att svenskar nu tillåts säga att de är "trötta" på det hela. (Jmf. t.ex. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/va...amnar-goteborg ).
Just i fallet Malmö är det hela minst sagt uppseendeväckande, då staden sedan minst 20 år tillbaka i tiden utgjort en politisk och ideologisk symbol för den "hipphet" som av regimen mycket medvetet sammankopplats med massinvandringen av MENA och det i Sverige pågående befolkningsutbytet (ang. den sistnämnda termens värdegrundsriktighet: https://www.svt.se/nyheter/gransknin...amnar-kommunen ).
Liknande utveckling - från regimorkestrerad hipphetssymbol till MENA-enklav - har flera andra platser runtomkring i Västeuropa erfarit. I följande artikel från 2015 beskrivs den i Bryssel belägna stadsdelen Molenbeeks förvandlig från hippt centrum för politiskt korrekta unga människor i början av vuxenlivet och karriären till muslimsk enklav och terrorhärd:
Samtidigt väljer just statlig regimmedia att skademinimera inför eventuella bakslag som kan tänkas följa på att tidigare påståenden om befolkningsutbytets otvivelaktigt positiva effekter för landets ekonomi och välfärdsbygge för allt fler uppdagas som den propaganda det är och var. ( https://www.svtplay.se/video/2344739...=auto&tab=2019 ).
På detta följer retoriska utspel från Moderaterna om att dra ner på takten i befolkningsutbytet (Se t.ex. https://www.aftonbladet.se/nyheter/s...med-70-procent ).
Idag luftar också Ivar Arpi (SvD) som förste(?) regimmediejournalist återvandring som naturlig del av det som i regimmedia kallas "att söka asyl" i en kommentar på Twitter ( https://mobile.twitter.com/Ivarpi/st...60982827589632 ).
Det rör onekligen på sig, både bland landets propagandister och bland folk i gemen. - Kommer den insikt som allt fler svenskar tycks börja komma till - Jag är trött på MENA nu! Jag har aldrig velat ha med dem att göra, och jag vill att mina barn och framtida generationer skall slippa att ha med dem att göra! - formaliseras i regimmedia och i den politiska retoriken i termer av krav på återvandring?
Citat:
Det finns ingen väg tillbaka. Sverige blir aldrig som det varit ... Det är dags att inse att Nya Svenskar kommer att ta plats, med kultur, språk och vanor. Och det är dags att se det som en positiv kraft ...
https://m.youtube.com/watch?v=WoQFUBgAMyo
https://m.youtube.com/watch?v=WoQFUBgAMyo
I den av statsmedia publicerade ursprungliga artikeln om incidenten intervjuades en i området boende ung mamma som uttryckte sig på följande sätt om händelsen:
Citat:
– Jag vet ingenting [om vad som har hänt] mer än att det varit en prickskytt [på taket].
Hur känns det då?
– Det känns [ju] obehagligt. Men det känns som Malmö också. Jag är rätt trött på att bo i Malmö nu.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sk...ende-i-omradet
Hur känns det då?
– Det känns [ju] obehagligt. Men det känns som Malmö också. Jag är rätt trött på att bo i Malmö nu.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sk...ende-i-omradet
Även statlig regimmedia har alltså nu kommit dithän att verkligheten i det Nya Landet™ beskrivs som såpass "obehaglig" att svenskar nu tillåts säga att de är "trötta" på det hela. (Jmf. t.ex. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/va...amnar-goteborg ).
Just i fallet Malmö är det hela minst sagt uppseendeväckande, då staden sedan minst 20 år tillbaka i tiden utgjort en politisk och ideologisk symbol för den "hipphet" som av regimen mycket medvetet sammankopplats med massinvandringen av MENA och det i Sverige pågående befolkningsutbytet (ang. den sistnämnda termens värdegrundsriktighet: https://www.svt.se/nyheter/gransknin...amnar-kommunen ).
Liknande utveckling - från regimorkestrerad hipphetssymbol till MENA-enklav - har flera andra platser runtomkring i Västeuropa erfarit. I följande artikel från 2015 beskrivs den i Bryssel belägna stadsdelen Molenbeeks förvandlig från hippt centrum för politiskt korrekta unga människor i början av vuxenlivet och karriären till muslimsk enklav och terrorhärd:
Citat:
I called Molenbeek my home for nine years. In 2005, it was the city’s last affordable neighborhood — in large part because of its bad reputation. My apartment, just across the canal from the city center, is close to the home where two suspects in the Paris attacks were based, and around the corner from where the shooter from the foiled Thalys attack in August had been staying.
I was part of a new wave of young urban professionals, mostly white and college-educated — what the Belgians called bobo, (“bourgeois bohémiens”) — who settled in the area out of pragmatism. We had good intentions. Our contractor’s name was Hassan. He was Moroccan, and we thought that was very cool. We imagined that our kids would one day play happily with his on the street. We hoped for less garbage on the streets, less petty crime. We were confident our block would slowly improve, and that our lofts would increase in value. (We even dared to hope for a hip art gallery or a trendy bar.) We felt like pioneers of the Far West, like we were living in the trenches of the fight for a multicultural society.
Slowly, we woke up to reality. Hassan turned out to be a crook and disappeared with €95,000, the entire budget the tenants had pooled together for our building’s renovation. The neighborhood was hardly multicultural. Rather, with roughly 80 percent of the population of Moroccan origin, it was tragically conformist and homogenous. There may be a vibrant alternative culture in Casablanca and Marrakech, but certainly not in Molenbeek.
Over nine years, I witnessed the neighborhood become increasingly intolerant. Alcohol became unavailable in most shops and supermarkets; I heard stories of fanatics at the Comte des Flandres metro station who pressured women to wear the veil; Islamic bookshops proliferated, and it became impossible to buy a decent newspaper. With an unemployment rate of 30 percent, the streets were eerily empty until late in the morning. Nowhere was there a bar or café where white, black and brown people would mingle. Instead, I witnessed petty crime, aggression, and frustrated youths who spat at our girlfriends and called them “filthy whores.” If you made a remark, you were inevitably scolded and called a racist. There used to be Jewish shops on Chaussée de Gand, but these were terrorized by gangs of young kids and most closed their doors around 2008. Openly gay people were routinely intimidated, and also packed up their bags.
I finally left Molenbeek in 2014. It was not out of fear. The tipping point, I remember, was an encounter with a Salafist, who tried to convert me on my street. It boiled down to this: I could no longer stand to live in this despondent, destitute, fatalistic neighborhood.
...
https://www.politico.eu/article/mole...entrification/
I was part of a new wave of young urban professionals, mostly white and college-educated — what the Belgians called bobo, (“bourgeois bohémiens”) — who settled in the area out of pragmatism. We had good intentions. Our contractor’s name was Hassan. He was Moroccan, and we thought that was very cool. We imagined that our kids would one day play happily with his on the street. We hoped for less garbage on the streets, less petty crime. We were confident our block would slowly improve, and that our lofts would increase in value. (We even dared to hope for a hip art gallery or a trendy bar.) We felt like pioneers of the Far West, like we were living in the trenches of the fight for a multicultural society.
Slowly, we woke up to reality. Hassan turned out to be a crook and disappeared with €95,000, the entire budget the tenants had pooled together for our building’s renovation. The neighborhood was hardly multicultural. Rather, with roughly 80 percent of the population of Moroccan origin, it was tragically conformist and homogenous. There may be a vibrant alternative culture in Casablanca and Marrakech, but certainly not in Molenbeek.
Over nine years, I witnessed the neighborhood become increasingly intolerant. Alcohol became unavailable in most shops and supermarkets; I heard stories of fanatics at the Comte des Flandres metro station who pressured women to wear the veil; Islamic bookshops proliferated, and it became impossible to buy a decent newspaper. With an unemployment rate of 30 percent, the streets were eerily empty until late in the morning. Nowhere was there a bar or café where white, black and brown people would mingle. Instead, I witnessed petty crime, aggression, and frustrated youths who spat at our girlfriends and called them “filthy whores.” If you made a remark, you were inevitably scolded and called a racist. There used to be Jewish shops on Chaussée de Gand, but these were terrorized by gangs of young kids and most closed their doors around 2008. Openly gay people were routinely intimidated, and also packed up their bags.
I finally left Molenbeek in 2014. It was not out of fear. The tipping point, I remember, was an encounter with a Salafist, who tried to convert me on my street. It boiled down to this: I could no longer stand to live in this despondent, destitute, fatalistic neighborhood.
...
https://www.politico.eu/article/mole...entrification/
Samtidigt väljer just statlig regimmedia att skademinimera inför eventuella bakslag som kan tänkas följa på att tidigare påståenden om befolkningsutbytets otvivelaktigt positiva effekter för landets ekonomi och välfärdsbygge för allt fler uppdagas som den propaganda det är och var. ( https://www.svtplay.se/video/2344739...=auto&tab=2019 ).
På detta följer retoriska utspel från Moderaterna om att dra ner på takten i befolkningsutbytet (Se t.ex. https://www.aftonbladet.se/nyheter/s...med-70-procent ).
Idag luftar också Ivar Arpi (SvD) som förste(?) regimmediejournalist återvandring som naturlig del av det som i regimmedia kallas "att söka asyl" i en kommentar på Twitter ( https://mobile.twitter.com/Ivarpi/st...60982827589632 ).
Det rör onekligen på sig, både bland landets propagandister och bland folk i gemen. - Kommer den insikt som allt fler svenskar tycks börja komma till - Jag är trött på MENA nu! Jag har aldrig velat ha med dem att göra, och jag vill att mina barn och framtida generationer skall slippa att ha med dem att göra! - formaliseras i regimmedia och i den politiska retoriken i termer av krav på återvandring?
__________________
Senast redigerad av HenKarl 2019-08-30 kl. 14:56. Anledning: Förtydligande av rubrik
Senast redigerad av HenKarl 2019-08-30 kl. 14:56. Anledning: Förtydligande av rubrik
