Tänkte ge min syn på LARO, Sveriges ända mobila fängelse. Hur det har hjälpt mig och hur det har stjälpt mig... Samt information för er som funderar kring att börja springa där och pissa för din medicin.
För nu nästan 3 år sen så hade jag gått in mig ordentligt på en kombination av runt 60 mg oxikodon och 400 mg tramadol per dag och stått kontinuerligt på det i ca ett halvår innan jag sökte till LARO. Den huvudsakliga anledningen var att jag var trött på det, fick ingen bra effekt längre och högre doser gjorde mig oförmögen att sköta mitt arbete bra. Så jag gick till en LARO mottagning i Malmö. Jag har använt mig av buprenorfin tidigare i olika stadier av min snart 15 år långa missbrukarkarriär, bland annat när jag skulle kliva av ett intravenöst heroinmissbruk för 9 år sedan. Så jag är bekant med preparatet.
Det var verkligen ingen svår procedur att ta sig igenom för att bli satt på 20 mg buprenorfin på obestämd tid framöver. En jävla hästdos om man vet lite om farmakologi och medicin, buprenorfin når sitt tak redan vid 4 mg, då är receptorerna redan mättade uppe i hjärnan. Buprenorfin har dock en medioker biotillgänglighet på ca 50% så en 8 mg tablett krävs för att få 4 mg i blodplasmakoncentrationen. Det här var dock ingen som verkade veta så där gick man och hämtade ut 20 mg, sålde 12 mg och tog 8 mg själv. Således hade jag en utmärkt kriminell inkomstkälla att bejaka. Inte vidare bra för en missbrukare att ha den möjligheten att driva in i andra missbruk, 6000 kr i månaden är en fin extrainkomst, bara det gjorde ju att man hängde kvar där ungefär 18 månader för länge.
Så där stod man, med ett nytt beroende, ett mycket starkare och drygare än det jag hade när jag kom in. Nu hade man ett par kemiska bojor samt ett nytt bekymmer, att konstant lämna rena pisseprover så man kunde få ut sina mycket väl behövda tabletter och inte tappa fasaden i processen. Missförstå mig rätt, jag travade också dit med god motivation och som många andra, tanken "nu är mitt beroende i schack och det enda jag behöver hålla mig till är att ta mina sub och inget annat så blir allt bra". Jo tjena, vi är missbrukare som går dit... det tog ca 2 månader sen hade ALLA positiva och bra effekter med buprenorfinet försvunnit. Dock så hade en del nya effekter satt in, svårt att kissa, halvhård kuk när man skulle ligga, en form av ihålig känsla i skallen, hålögd och blek hy samt smått deprimerad och irriterad hela tiden.
Det här skapade förstås ångest, oro och allmänna olustkänslor, så vad gör man som som missbrukare då? Jo man börjar sidomissbruka, kortverkande benzo är en favorit för många. Själv lade jag till ketamin, zopiklon och pregabalin som inte syns på normala stickor till en början. Sen så började jag utarbeta scheman och ta pisseprov på mig själv för att se hur många dagar innan mitt up jag kunde röka en holk och snorta koks och ändå lämna ett grönt up och få mina jävla piller. Det tog bara 3 månader ca från det jag började på LARO tills att hela min lediga tid gick ut på att bemästra hur man kunde knarka och fortfarande få ut sina piller. Är man då i en relation med någon så går det fort åt helvete då det här är mycket viktigare än sin partner, eller ja viktigare och viktigare. Det är så det blir för en som missbrukare.
En röd tråd genom hela ens tid på LARO är att man ständigt går runt i en dimma, först förstår man inte det men efter ett tag lägger man märke till att man inte riktigt beter sig som vanligt eller att det är saker som man brukade göra eller uppskatta som man helt enkelt har slutat upp med. Intressen dör och allt blir så jävla lamt och tråkigt. Buprenorfin är en fruktansvärt kraftig substans som när den kom föreskrevs i doser om 0,2 och 0,4 mg i form av Temgesic. Nu dundrar man ut 16-24 mg till höger och vänster, samt att på många mottagningar tillåter ett visst sidomissbruk av bensodiazepiner eller pregabalin. Förutsättningarna är alltså inte särskilt bra för att lyckas eller få en bra tillvaro, att du sedan är i beroendeställning till en mottagning för att inte bli svårt sjuk och springa och pissa för att få din medicin är en oerhört stor stressfaktor som skapar mycket ångest och oro.
Buprenorfin är ett utmärkt läkemedel för att trappa ut tunga missbrukare från heroin, oxikodon, morfin och de tyngre opioderna. Det här fungerar det mycket bra för och det är många som har blivit nyktra och drogfria relativt fort, som en form av avgiftning fast i öppenvården. Men jag har med mina egna ögon sett en 18 årig kille som gick på tramadol bli ställd på 16 mg buprenorfin och en 20 årig tjej med ett ytterst vagt missbruk av olika RC droger bli ställd på metadon! Det är helt makalöst vilken svår inkompetens "personalen" på de här mottagningarna har, de är farmakologiskt okunniga kring substanserna de delar ut, det vet inte hur missbrukare fungerar, de har en obefintlig stödvård osv osv. Jag menar jag som missbrukare gick efter 3 månader dit en gång i månaden och hämtade ut 75 st 8 mg buprenorfin tabletter. Jag menar herregud... det uppmanar till så många olika nivåer av missbruk i sig själv så det är skrattretande.
Sist men inte minst så kommer man till en punkt att man inte vill gå på skiten längre och då utvecklar sig ett problem som är i sin helt egen klass. Att avgifta sig från en hög dos buprenorfin och gå av det, det är nog fan det värsta jag har varit med om och då har jag tänt av från ett intravenöst heroin och morfinmissbruk, ett gravt oxikodon/ketogan missbruk och otaliga tramadol och kodein missbruk och jag kan säga er att det var en jävla semester jämfört med att kliva av ett buprenorfinberoende. Den avtändningen tar aldrig slut känns det som, det är därför så få missbrukare inte klarar att gå av det eller återgår till tidigare använda opioder för man orkar fan ta mig inte med att hålla ut så jävla länge. Det tog mig 8 veckor sen sista dosen att få sova mer än 2-3 timmar per natt exempelvis och det var det minsta problemet... Att gå av heroin gör man på ca 10 dagar, sen är man bara lite skakig osv, det klarar de flesta på ren vilja. Men att hålla ut i 8 veckor kräver sin man, fy fan säger jag bara.
SÅ TÄNK ER NOG FÖR INNAN NI HOPPAR PÅ LARO-EXPRESSEN.
För nu nästan 3 år sen så hade jag gått in mig ordentligt på en kombination av runt 60 mg oxikodon och 400 mg tramadol per dag och stått kontinuerligt på det i ca ett halvår innan jag sökte till LARO. Den huvudsakliga anledningen var att jag var trött på det, fick ingen bra effekt längre och högre doser gjorde mig oförmögen att sköta mitt arbete bra. Så jag gick till en LARO mottagning i Malmö. Jag har använt mig av buprenorfin tidigare i olika stadier av min snart 15 år långa missbrukarkarriär, bland annat när jag skulle kliva av ett intravenöst heroinmissbruk för 9 år sedan. Så jag är bekant med preparatet.
Det var verkligen ingen svår procedur att ta sig igenom för att bli satt på 20 mg buprenorfin på obestämd tid framöver. En jävla hästdos om man vet lite om farmakologi och medicin, buprenorfin når sitt tak redan vid 4 mg, då är receptorerna redan mättade uppe i hjärnan. Buprenorfin har dock en medioker biotillgänglighet på ca 50% så en 8 mg tablett krävs för att få 4 mg i blodplasmakoncentrationen. Det här var dock ingen som verkade veta så där gick man och hämtade ut 20 mg, sålde 12 mg och tog 8 mg själv. Således hade jag en utmärkt kriminell inkomstkälla att bejaka. Inte vidare bra för en missbrukare att ha den möjligheten att driva in i andra missbruk, 6000 kr i månaden är en fin extrainkomst, bara det gjorde ju att man hängde kvar där ungefär 18 månader för länge.
Så där stod man, med ett nytt beroende, ett mycket starkare och drygare än det jag hade när jag kom in. Nu hade man ett par kemiska bojor samt ett nytt bekymmer, att konstant lämna rena pisseprover så man kunde få ut sina mycket väl behövda tabletter och inte tappa fasaden i processen. Missförstå mig rätt, jag travade också dit med god motivation och som många andra, tanken "nu är mitt beroende i schack och det enda jag behöver hålla mig till är att ta mina sub och inget annat så blir allt bra". Jo tjena, vi är missbrukare som går dit... det tog ca 2 månader sen hade ALLA positiva och bra effekter med buprenorfinet försvunnit. Dock så hade en del nya effekter satt in, svårt att kissa, halvhård kuk när man skulle ligga, en form av ihålig känsla i skallen, hålögd och blek hy samt smått deprimerad och irriterad hela tiden.
Det här skapade förstås ångest, oro och allmänna olustkänslor, så vad gör man som som missbrukare då? Jo man börjar sidomissbruka, kortverkande benzo är en favorit för många. Själv lade jag till ketamin, zopiklon och pregabalin som inte syns på normala stickor till en början. Sen så började jag utarbeta scheman och ta pisseprov på mig själv för att se hur många dagar innan mitt up jag kunde röka en holk och snorta koks och ändå lämna ett grönt up och få mina jävla piller. Det tog bara 3 månader ca från det jag började på LARO tills att hela min lediga tid gick ut på att bemästra hur man kunde knarka och fortfarande få ut sina piller. Är man då i en relation med någon så går det fort åt helvete då det här är mycket viktigare än sin partner, eller ja viktigare och viktigare. Det är så det blir för en som missbrukare.
En röd tråd genom hela ens tid på LARO är att man ständigt går runt i en dimma, först förstår man inte det men efter ett tag lägger man märke till att man inte riktigt beter sig som vanligt eller att det är saker som man brukade göra eller uppskatta som man helt enkelt har slutat upp med. Intressen dör och allt blir så jävla lamt och tråkigt. Buprenorfin är en fruktansvärt kraftig substans som när den kom föreskrevs i doser om 0,2 och 0,4 mg i form av Temgesic. Nu dundrar man ut 16-24 mg till höger och vänster, samt att på många mottagningar tillåter ett visst sidomissbruk av bensodiazepiner eller pregabalin. Förutsättningarna är alltså inte särskilt bra för att lyckas eller få en bra tillvaro, att du sedan är i beroendeställning till en mottagning för att inte bli svårt sjuk och springa och pissa för att få din medicin är en oerhört stor stressfaktor som skapar mycket ångest och oro.
Buprenorfin är ett utmärkt läkemedel för att trappa ut tunga missbrukare från heroin, oxikodon, morfin och de tyngre opioderna. Det här fungerar det mycket bra för och det är många som har blivit nyktra och drogfria relativt fort, som en form av avgiftning fast i öppenvården. Men jag har med mina egna ögon sett en 18 årig kille som gick på tramadol bli ställd på 16 mg buprenorfin och en 20 årig tjej med ett ytterst vagt missbruk av olika RC droger bli ställd på metadon! Det är helt makalöst vilken svår inkompetens "personalen" på de här mottagningarna har, de är farmakologiskt okunniga kring substanserna de delar ut, det vet inte hur missbrukare fungerar, de har en obefintlig stödvård osv osv. Jag menar jag som missbrukare gick efter 3 månader dit en gång i månaden och hämtade ut 75 st 8 mg buprenorfin tabletter. Jag menar herregud... det uppmanar till så många olika nivåer av missbruk i sig själv så det är skrattretande.
Sist men inte minst så kommer man till en punkt att man inte vill gå på skiten längre och då utvecklar sig ett problem som är i sin helt egen klass. Att avgifta sig från en hög dos buprenorfin och gå av det, det är nog fan det värsta jag har varit med om och då har jag tänt av från ett intravenöst heroin och morfinmissbruk, ett gravt oxikodon/ketogan missbruk och otaliga tramadol och kodein missbruk och jag kan säga er att det var en jävla semester jämfört med att kliva av ett buprenorfinberoende. Den avtändningen tar aldrig slut känns det som, det är därför så få missbrukare inte klarar att gå av det eller återgår till tidigare använda opioder för man orkar fan ta mig inte med att hålla ut så jävla länge. Det tog mig 8 veckor sen sista dosen att få sova mer än 2-3 timmar per natt exempelvis och det var det minsta problemet... Att gå av heroin gör man på ca 10 dagar, sen är man bara lite skakig osv, det klarar de flesta på ren vilja. Men att hålla ut i 8 veckor kräver sin man, fy fan säger jag bara.
SÅ TÄNK ER NOG FÖR INNAN NI HOPPAR PÅ LARO-EXPRESSEN.
__________________
Senast redigerad av Spliffmeister 2019-11-22 kl. 00:41.
Senast redigerad av Spliffmeister 2019-11-22 kl. 00:41.