LARO, tänk er för innan ni hoppar på det tåget... Läs!

Vid överdosering ar osv så stryps syre tillförseln till hjärnan ju. Det här behöver inte handla om att överdosera så man håller på att stryka med utan mer sitta och nodda i 4 timmar i sträck.

Jag kan bara hänvisa till mig själv när jag säger att jag fått svårt att komma ihåg saker eller memorera studier osv. Det säger sig självt att om inte hjärnan får syre eller ytterst lite över en längre period så är det såklart skadligt.

Allt talar för att opioider i sig inte ger hjärnskador. Men om man upprepar ett beteende, må det vara äta tårta, vara med i krig, vara kär eller ta heroin under lång tid sätter spår, hjärnan har lärt sig något som man inte glömmer i första taget.

Psyket är starkt. För mig är det en tröst iaf, jag har märkt att ju längre tid det går utan droger ju bättre blir jag på att leva utan. Om opiater var neurotoxiska eller i sig gav hjärnskador skulle man veta det vid det här laget.

Jag uppfattade inte diacetylmorfin som att det var det hen menade. Det är ju hjärnskada från syrebrist som du talar om. Om man vänder på det, har du tillräckligt hög tolerans så inträffar ju inte detta, dvs höga doser i sig behöver inte några skador över huvudtaget. Många opiatmissbrukare får ju hepatit C, men det är även det en indirekt följd av horset.

Har varit med I LARO snart 1 år och kan hålla med TS att visst 'är det väl i mångt och mycket så det är att vi faktsikt hela tiden försöker klara drogtesterna. Sen att vissa faller då då är ju förståeligt fdå det är FD heroinister vi pratar om dock har även jag märkt att visst blir man slav till viss del absolut. Skulle ha behövt läsa detta för ett år sedan. Nu står man där på 16 mg medc sänkning till 14 mg i morgon pga en alldeles för strulig månad. Nu var jag ren på allt utom röka är vid sådana här tillfällen man ångrar sig då man blir sänkt i dosen bara för att man valt att röka några g brunt. Bensot som vard et viktiga var borta och allt men då väljer mottagningen att börja gnälla på THC. Doserna är till del alldeles för höga har klarat mig på 8-10 mg om dagen vissa perioder är under 8 mg det börjar bli riktigt jobbigt. Men visst gårt det och klara sig också felet jag ångrar mest idag är att man inet skötte första 3 månaderna bättre å man direkt kom med i take away svängen nu är man istället klassad som en patient som strular då då röker brass och käkar benso ibland. Så man har ju gjort sina val själv lägger man bara ned tid på laro och tar det till 100 % seriöst utan fusk är det ett skitbra program. Vill man däremot fortsätta hålla på så är det skit att samtidigt vara med i LARO då du tar upp plats för dom som behöver det och ditt liv kommer snabbt förvandlas till ett helvete. Måste ta mig i kragen nu håller jag mig från rökat borde jag ha tillbaka dosen inom 8-10 dagar iaf. MIn läkare tar bort 2 mg per vecka som jag fortsätter pissa positivt men 14 klarar man sig på värre när man komemr ner mot 8 eller 10 mg. När jag bestämt mig för lugna perioder är detta guld att ha men inget för dig somm verkligen inte ta det på allvar

Jävligt inspirerande läsning och bra skrivet. Jag önskar alla som funderar på att hoppa på LARO-tåget skulle få läsa något sånt här innan de tar beslutet. Eller som jag, som funderade på LARO-tåget ett tag, men som också övertalades att inte vara efterklok denna gång då jag träffade på en gammal vän som i 19 år satt fast i LARO träsket. Han beskrev det också enbart som en kemisk fotboja som ganska fort är väldigt svår att ta sig ur.

I denna aspekt var det fan bättre förr. Förut var man tvungen att ha ett två årigt intravenöst opiat missbruk och otaliga behandlingar bakom sig fören det ens kom på fråga att få substitutionsmedicin. Idag är det som du skriver 19-åringar som går dit för de har käkat Tramadol i två år och blir intagna. Det är sånt hyckleri med folk som försöker göra behandlingar och går på möten osv. och samtidigt står på tex. 120 mg Metadon. Metadon är fan lika illa som heroin (Avtändningen är tom. värre) bara att det är på piller och plötsligt "reglerat" utav staten.

Nu talar jag enbart utifrån mig själv och mina egna erfarenheter och åsikter, TS skriver att LARO är för dem som verkligen inte vill sluta knarka, jag säger att det är helt tvärtom. Jag har missbrukat va 20 år, varav 5 år uteslutande heroin och andra opiater / opoider. Jag står på Metadon, som har räddat mitt liv och fått en fungerande livssituation.

Att enbart gå i programmet utan någon samtidig behandling i någon form är på mitt team ett krav i början och jag tror att det är avgörande hur Vida det blir en lyckad behandling. Visst är metadonbehandling en kemisk fotboja och ett kraftigt beroende av både metadonet och även av teamet. Sedan har ju de flesta läkemedel vissa biverkningar, även metadon i form av minskad sexlust och problem med erektion, men detta avhjälps med testosteron injektion eller tesogel som efter testoprov på teamet ges på mottagningen. Många har problem med svettningar. Dock tycker jag att det är ett rimligt pris att betala för att få ett hjälpmedel som hjälper mig att slippa sitta där o sticka mig i armen och ständigt jaga pengar till mer varor eller ligga sjuk för att pengar inte finns.

LARO fungerar inte för alla, vissa klar att hålla sig till meta / sub andra inte.
Jag blev av med mitt meta för ett halvår sedan ungefär pga att jag tog ett rejält återfall och inte dök upp på 6 dagar så dem klippte metat, och den resan var 100gånger värre än att sluta med heroinet, och satt i över två månader, nu är jag tillbaka i programmet och har inte haft ett återfall sedan dess, och det beror på stor del att jag är mer motiverad och verkligen har tagit ett beslut att verkligen sluta på allvar.
Jag går på öppenvård samt Na möten. Jag tror att om man verkligen är där, att man tagit beslutet att på riktigt sluta och gör allt som krävs så är metadon ett riktigt bra medel för att ta sig in i ett drogfritt liv. Men drogfrihet kommer inte av sig själv bara för att man har LARO utan det krävs väldigt mycket ansträngning och arbete för att uppnå det, inget kommer gratis och ibland händer det kanske att ett återfall tas, men det är skillnad på ett återfall och att börja missbruka igen, ni fattar nog hur jag menar...

Att sluta med medicinen tvärt är galet fel, men en långsam nertrappning, är fullt möjlig. Har flera vänner som trappar sin sub eller meta utan några större problem.

Lyckades smygain ett misstag i mitt senaste inlägg och hittar inte redigera knappen igen efter ändrat inlägg så förtydligar mig lite: givet vis var det meningen att det skulle framgå att det var ett krav att ingå i någon form av behandling i början på mitt team, inte som det stod att "inte vara i bahndling.

En sak jag tycker är sjukt med laro är att det inte finns någon plan för utsättning.

Mottagningen jag går på har aldrig varit med om att någon lyckats sluta med behandlingen.

Jag som vill sluta och har börjat trappa ner frågade läkaren om det fanns möjlighet att trappa ner mindre än 1mg åt gången. (tydligen är det egentligen 2mg åt gången för det är minsta dos) Men jag har brytit 2mg för att kunna gå ner 1mg.

Det är än så länge hållbart men misstänker att det blir mycket svårare desto längre ner man kommer.

Nämnde temgesic till läkaren men han har inte ens tillåtelse att skriva ut dem (0,4mg)

Så sjukt....

Jag antar att det är Burpenofin du vill trappa ner, be om att få plåster när du gör det, finns styrkor ända ner på 0,05 alltså 5 mikrogram. Har en vän på det stödboende som jag bor på som håller just nu trappa ner och ligger just nu på just den dosen med plåster.

Jag fick Temgesic och fick trappa ner 0.2 mg i veckan, men det spelade ingen större roll. Det blir grisigt så fort man ligger under vad kroppen är van vid och typ 20-30 dagar för hjärnan att anpassa sig till den nya dosen. Då klipper iaf jag hellre rakt av, alla dagar i veckan.

Detta är baserat på min egna erfarenheter, så ta det med så mycket salt som du vill.

Metadon ser jag endast som en väg när man med ganska stor säkerhet annars kommer att dö i sitt missbruk.

Om man tror sig klara sig på sub eller i bästa fall sluta helt bör man fan göra det pronto. Upplyser dom på mottagningarna om testosteronbehandling och ett supertydligt samband med prostatacancer?
Det är väl inte alla som kan få den behandlingen pga detta.

För övrigt, väldigt viktig tråd det här, kanske kunde få klistras.

Ja, metadon är ju sista alternativet när inget annat fungerar, för det är så jävla starkt och man blir så sjukt beroende.

Vad gäller prostatacancer så är det inget dom nämner på ( mitt) team, dom borde kanske upplysa detta.
Det där med sexlust och oförmögenheten att få erektion känns riktigt dåligt, har själv inte tagit testo för att förhoppningsvis komma till rätta, men känner att jag inte vill ta det heller, men vill inte heller vara impotent.

Kan tänka mig att bra kost, sömn och styrketräning kan kompensera. Men bra att ha en morot också, dvs efter ett par år på meta kanske motivationen finns där.