Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Nå, inom (den äldre) Arbetarrörelsen fanns det avundsjuka mot det mesta. I själva verket var avundsjukan den viktigaste kraft som höll ihop Rörelsen och S, samt drev detta framåt. Bildningen har man lyckats utjämna - ingen har längre någon bildning att tala om. I alla fall inte genom skolsystemets försorg.
Inom den värdemässigt spretiga arbetarklassen fanns rätt många ideologiska riktningar. Vi har rena kommunister, gråsossar, tycka-synd-om-sossar, socialkonservativa osv. Men, alla är på sina sätt bottnade i avundsjuka.
Det är väl ändå riktigt jävla svårt att hitta en kommunist bland bönder och arbetare?
Det är ju större odds att hitta de bland överklassens "rebelliska" söner och döttrar egentligen.
En arbetarunge har väl annars större chans att söka bli nazist än kommunist.
Då arbetare manipuleras av media och fackrörelser att rösta si och så har väl det ofta inte så mycket med avundsjuka att göra som att lita på fel typer av människor för att få en bättre tillvaro.
I USA är arbetarrörelsen betydligt mer konservativt historiskt, då det aldrig varit lika enkelt att sälja marxistiska narrativet om att arbetaren bara är en kugghjul som utnyttjas av kapitalister.
I USA har republikanerna lyckats sälja istället ett narrativ där arbetare är en självständig fjäder, delaktig i att få amerikanska örnen att flyga mot än högre höjder.
Att måla upp arbetarklassen som en gäng avundsjuka snyltingar gör inte konservativa rörelsen något gott, arbetare var först i att stå upp mot invandringsgalenskapen och har stått i barrikaden medan våra kyrkor böjd sig för "moderna värderingar", vår medelklass fegt gömt sig i villaområdens trygghet mot mångkulturen och visat noll empati mot den sönderslitna arbetarklassen och finanseliten stod hela tiden fram till nu för invandringsvurmande, i hopp om att kanske få billig arbetskraft...
Arbetarklassens närmare kontakt med det "naturliga" har fått de att till stora delar våga vara fula i käften och inte gå upp med en pinne i röven likt medelklassen, de har tyvärr inte varit lika modiga och uppkäftiga som franska gula västarna, men de är nu det bästa vi haft i Sverige.
Akademikerklassen, småborgarklassen, överklassen har alla varit en gäng ynkryggar och egoister i jämförelse.