Citat:
Socialdemokraterna var förstås det överlägset mest populära partiet bland arbetare. Kopplingen till LO var stark. Och visst - de vann och behöll politisk makt genom att också få stöd av en hel del medelklass. Utifrån det byggde de upp den svenska välfärdsstaten men kombinerade de politiska reformerna med klokt tänkande nationalekonomiskt.
Min tanke var dock att jag tror det skulle förvåna många att VPK inte var mer populär bland arbetare än Moderaterna. Men det kanske är mest jag som är förvånad? Kamrat 4 % hade trots allt ett stöd på just den nivån (valet i slutet av 40-talet kan ses som ett undantag för att den sovjetiska segern i andra världskriget stärkte partiet. Utöver det har trots allt partiet nått framgångar sedan de officiellt övergav kommunismen - Schyman lyckades 1998 nå ett bra resultat genom att locka till sig vänster-väljare som var besvikna på socialdemokratin.) Kanske är man förvånad eftersom vänsterradikala arbetare var mer representerade kulturellt och vetenskapligt än arbetare åt höger. Kanske handlar det om ett feltänk där socialistisk ideologi smyger in sig i ens föreställningsvärld i en sådan omfattning att arbetare = extrem vänster är normalt och förståeligt medan konservativa arbetare stämplades som ett udda och onaturligt fenomen.
Jag håller med om att S inte var ett tydligt radikalt parti och länge var de inte direkt gröna heller. Och visst är miljöförstöring i Sovjet aningen ironisk med tanke på åsikterna hos många vänsterradikala i väst. En liknande ironi finns hur Sovjet var ett militariserat samhälle med officiell patriotism. Med tanke på trådens ämne kan man nämna att en hel del bedömer Sovjet som konservativt i jämförelse med vänstern i väst. Jag ser det i alla fall som tydligt att sovjetisk politik knappast betonade just miljön eller pacifism eller feminism eller minoriteters rättigheter eller anti-auktoritära attityder.
Den splittringen kan dock delvis förklaras med att Vänsterpartiets kärnkraftsmotstånd - den miljö-frågan - fick sin näring av mer än bara marxism. Mycket av den tidens svenska radikala vänster sökte dessutom inspiration och ideal från Kina och Kuba och Kambodja istället för Sovjet.
Min analys av den äldre vänsterns positiva syn på Sovjet är att det handlade om en naiv idealisering av revolutionen och tanken på en sant socialistisk stat (en naiv bild som var lättare att hålla fast vid om man var kommunist i Sverige än om man vore sovjetisk medborgare). Stödet kan ha varit av en känslomässig karaktär. För de som förbannade hela det kapitalistiska systemet fanns det en tröst i tanken att Sovjet representerade ett alternativ.
Det har du helt rätt i. Lindeborg och Greider ger en för ensidig bild av arbetarklassen. Även om en marxistisk klass-analys klassar mer framgångsrika entreprenörer med arbetar-yrken som en del av små borgerligheten. Dagens arbetarklass är inte heller lika vänster som förr och inte lika mycket ett enat block via LO och liknande.
Ekonomisk framgång är dock bara en aspekt av skillnaden mellan samhällsklasser. Kulturellt kapital, sociala nätverk och en del annat kan också nämnas.
Personligen tror jag att en anledning att arbetarklassen är mer konservativ är för att det är viktigare för dem att följa de normer som skiljer dem från underklass, kriminella, hemlösa narkomaner och liknande. En annan anledning är att den akademiska värld som förbereder människor för medelklass-yrken präglas av en del anti-konservativ indoktrinering.
Det allmänna mönstret att arbetare röstar på invandringskritiska och nationalistiska partier har redan analyserats överallt. Och visst, analyserna har sitt värde. Men det är också lite märkligt hur tänkare inom vänster alltid verkar vilja hitta någon slags bakomliggande anledning till varför arbetarklassen röstar så. Det finns ett värde i att analysera det utifrån till exempel en ekonomisk analys - men vänstern verkar inte klara av att förstå den enkla sanningen att väljarna helt enkelt röstar utifrån sina uppriktiga åsikter.
Min tanke var dock att jag tror det skulle förvåna många att VPK inte var mer populär bland arbetare än Moderaterna. Men det kanske är mest jag som är förvånad? Kamrat 4 % hade trots allt ett stöd på just den nivån (valet i slutet av 40-talet kan ses som ett undantag för att den sovjetiska segern i andra världskriget stärkte partiet. Utöver det har trots allt partiet nått framgångar sedan de officiellt övergav kommunismen - Schyman lyckades 1998 nå ett bra resultat genom att locka till sig vänster-väljare som var besvikna på socialdemokratin.) Kanske är man förvånad eftersom vänsterradikala arbetare var mer representerade kulturellt och vetenskapligt än arbetare åt höger. Kanske handlar det om ett feltänk där socialistisk ideologi smyger in sig i ens föreställningsvärld i en sådan omfattning att arbetare = extrem vänster är normalt och förståeligt medan konservativa arbetare stämplades som ett udda och onaturligt fenomen.
Jag håller med om att S inte var ett tydligt radikalt parti och länge var de inte direkt gröna heller. Och visst är miljöförstöring i Sovjet aningen ironisk med tanke på åsikterna hos många vänsterradikala i väst. En liknande ironi finns hur Sovjet var ett militariserat samhälle med officiell patriotism. Med tanke på trådens ämne kan man nämna att en hel del bedömer Sovjet som konservativt i jämförelse med vänstern i väst. Jag ser det i alla fall som tydligt att sovjetisk politik knappast betonade just miljön eller pacifism eller feminism eller minoriteters rättigheter eller anti-auktoritära attityder.
Den splittringen kan dock delvis förklaras med att Vänsterpartiets kärnkraftsmotstånd - den miljö-frågan - fick sin näring av mer än bara marxism. Mycket av den tidens svenska radikala vänster sökte dessutom inspiration och ideal från Kina och Kuba och Kambodja istället för Sovjet.
Min analys av den äldre vänsterns positiva syn på Sovjet är att det handlade om en naiv idealisering av revolutionen och tanken på en sant socialistisk stat (en naiv bild som var lättare att hålla fast vid om man var kommunist i Sverige än om man vore sovjetisk medborgare). Stödet kan ha varit av en känslomässig karaktär. För de som förbannade hela det kapitalistiska systemet fanns det en tröst i tanken att Sovjet representerade ett alternativ.
Det har du helt rätt i. Lindeborg och Greider ger en för ensidig bild av arbetarklassen. Även om en marxistisk klass-analys klassar mer framgångsrika entreprenörer med arbetar-yrken som en del av små borgerligheten. Dagens arbetarklass är inte heller lika vänster som förr och inte lika mycket ett enat block via LO och liknande.
Ekonomisk framgång är dock bara en aspekt av skillnaden mellan samhällsklasser. Kulturellt kapital, sociala nätverk och en del annat kan också nämnas.
Personligen tror jag att en anledning att arbetarklassen är mer konservativ är för att det är viktigare för dem att följa de normer som skiljer dem från underklass, kriminella, hemlösa narkomaner och liknande. En annan anledning är att den akademiska värld som förbereder människor för medelklass-yrken präglas av en del anti-konservativ indoktrinering.
Det allmänna mönstret att arbetare röstar på invandringskritiska och nationalistiska partier har redan analyserats överallt. Och visst, analyserna har sitt värde. Men det är också lite märkligt hur tänkare inom vänster alltid verkar vilja hitta någon slags bakomliggande anledning till varför arbetarklassen röstar så. Det finns ett värde i att analysera det utifrån till exempel en ekonomisk analys - men vänstern verkar inte klara av att förstå den enkla sanningen att väljarna helt enkelt röstar utifrån sina uppriktiga åsikter.
Det var en tidvis ganska hård kamp och konkurrens i LO mellan S och VPK. Och arbetarklasssen är inte ryssvänligare än svenska högern. Så hade väl VPK en ganska intellektuell och akademisk framtoning med komplicerade marxistiska analyser (lite som dagens genusvetare).
Vann Schyman vänsterväljare?? Gick hon inte väldigt starkt bland kvinnor. De kan förvisso vara vänster, men var det inte feminismen hon gick på, att hon bytte analysens centrum från kapitalägare till män - kapitalism till patriarkat? Eller minns jag fel kanske?
Ja, i analysen blir de ju borgerlig medelklass så fort de lämnar den underordnade ställningen och slipper chefen. Men i en ganska typisk familj från den tiden, som inte är akademisk, jobbar någon på den lokala smidesverkstaden, någon kör lastbil åt lastbilscentralen, någon kanske har en korvkiosk. Ofta kallar man sig "vanligt folk". Identiteten har väl aldrig klockrent stämt med socialismens modeller?
Ja, det kan nog stämma, att man har ett behov i arbetarklassens att distansera sig från trasproletariatet.
Jag tror att en ekonomisk analys om arbetarklassens negativa inställning till invandring är på sin plats. De är förlorarna, de har svårare att konkurera på arbetsmarknaden, har starkare behov av en stark stat med sociala försäkringar osv. Tittar man på USAs söder så var det ju vänstern som var de starkaste segregaisterna. de fd slavarna konkurrerade ju plötsligt med svagaste vita lantarbetarna ("White Trash"). Republikanerna behövde inte bry sig på samma sätt. På samma sätt konkurrerar invandrarna med de svenskar som är beroende av "instegsjobben".
För många år sedan, när Ny Demokrati var på tapeten, diskuterade jag med en "arbetare" som gav mig just den analysen och tyckte den var självklar. Då hade jag inte tänkt i de banorna.
"It´s the economy, stupid!"
__________________
Senast redigerad av ZiggeZiggarett 2024-07-25 kl. 13:41.
Senast redigerad av ZiggeZiggarett 2024-07-25 kl. 13:41.
En politiker med viss relevans för denna tråd! Å ena sidan kunde han vinna val genom att visa att han inte var den sorts liberala demokrat som en hel del vit arbetarklass och medelklass förkastat för att istället stödja Nixon och Reagan utifrån patriotism och en upplevelse att Demokraterna valt bort vit arbetarklass. Clinton vann tillräckligt många av dem för att bli president - men samtidigt var han drivande i demokraternas utveckling till mer neo-liberal ekonomisk politik.
