Social fobi har förstört mitt liv

Är född med social fobi och har på grund av det varit mobbad hela livet och aldrig haft vänner. Jag har alltid varit blyg och rädd och undvikit sociala situationer. Att bara vara i närheten av andra gör mig stressad.

Jag är 22 nu och känner att jag har missat stora delar av mitt liv, nämligen 15-20 års åldern. Just nu känner jag mig som ett omoget barn som tvingas in i vuxenlivet, trots att jag inte är mentalt förberedd. Jag kan fortfarande inte prata med folk, jag har väldigt svår med det. Mina kommunikationsförmågor är väldigt underutvecklade (i tal, inte skriftligt). Jag är känslomässigt omogen i att jag reagerar väldigt starkt på stimuli.

Känner bara att jag missat mycket och att jag fortfarande är 15, trots att jag snart är 23. Kan fortfarande inte prata med folk.

Går på universitetet och min sociala liv där är katastrofalt. Andra ser mig som ett barnsligt weirdo och fnittrar så fort mitt namn nämns, eller då jag syns. Jag undrar varför alla verkar älta om att högskolelivet är det bästa... jag har inte tagit del av någon bit av det. Har som sagt inga vänner, ingen att prata med. Vågar inte att prata med folk och vet inte hur. Varit så hela livet så att bara "gå ut och göra det" funkar inte.

Jag tänker tillbaka i stunder då jag önskade att jag vågade fråga ut tjejer, eller hänga med andra. Och så har jag fortfarande dessa problem. Kan inte ens prata med någon.

Du måste sluta älta. Det är helt värdelöst att tänka tillbaka på saker du missat eller saker du borde gjort. Kommer bara leda till depression.

Försök utmana dig själv i små steg med saker du är dålig på eller obekväm med. Även om du har svårigheter så kan det alltid bli bättre.

Är likadan. Fast är 38 och inget har ändrat sig för mig och kommer antagligen aldrig göra. Men är autist. Det kanske du med är? Har gett upp på att försöka, och flyttat ut i skogen istället.

Kan inte utmana mig själv då jag bokstavligen bli andfådd av att se andra och så har jag inga kommunikationsförmågor, är konstig och inte vet vad jag har att erbjuda andra.

Har redan medelsvår depression. Jag ältar i överlag inte men jag brukar hamna i perioder där jag gör det, exempelvis nu.

Träning borde kunna minska din andfåddhet samt är också ett bra botemedel mot depression. Du kan träna ensam till att börja med, när du blir lite bättre på det du gör, så kan du gå med in en grupp.
I till exempel en löpargrupp så behöver du bara springa på, det pratas inte så mycket då de flesta har fullt sjå att hänga med.
På Universiteten finns det ofta träningsgrupper för nybörjare i de flesta sporter, som du kan hänga på.
Välj någon sport eller motion med kvinnomajoritet som volleyboll eller gympa.Då kan du åtminstone vara i kring kvinnor utan att behöva ta kontakt själv.

Vill du förändra det och göra det som krävs?

I så fall se till att du får samtalsterapi. Har du haft det? Hur har det funkat och vad har det givit/inte givit?

Kan säga att jag gjort allt det där och det är som med socker, bara du börjar förstå(eller drogerna tar slut) så är allt det där meningslöst. Och det är mycket svårare att sluta än att börja. Läs lite mera så kommer du inte ångra någonting.

Be om att få Inderal 40 mg utskrivet mot hjärtklappningen och andfåddheten när du är bland folk. Det är alltid en början iallafall, kan vara skönt att slippa.

Det är bra att du har självinsikten nog att förstå vad som är problemet och att jag hoppas du förstår att det går att åtgärda. Det som gäller är stegvis exponering, se detta som ett projekt som tar många år. Du har säkert minst 50 år kvar av ditt liv, och det är såklart inte försent. Glöm inte att vara ödmjuk mot dig själv och försök se det du har lärt dig under åren istället. Det handlar egentligen bara om att öva och öva. Om du spelar spel, börja med att snacka med folk med mikrofon där? Öva dina sociala färdigheter, är du nervös ta till lite alkohol. Det kan lätta på nerverna samtidigt som du inser att faran inte är dödlig. Sedan börja prata med folk i vardagen. Försök observera hur andra beter sig, kolla på någon som är omtyckt och ungefär hur du vill vara, försök se hur han beter sig rent socialt, men komihåg att integrera delvis av din personlighet med din persona (masken vi tar på oss socialt) så att det inte blir något skådespel som tar på krafterna.

Finns gott om muppar på svenska lärosäten så att se dig själv som det enda wierdot är extremt irrationellt. Bara att gå till valfritt läroverk och observera vilka människor som rör sig på området. Tråkigt att läsa att du varit mobbad pågrund av din sociala fobi, detta är i min mening något som är relativt lätt att lösa med medicinering. Kontakta en läkare och be om att få börja med sertralin, läkarna brukar dock vara rätt så fjolliga och vill börja med nån fjuttig dos på 25mg, be om att få trycka på direkt med 100mg för att sen kanske successivt öka på upp mot 200mg om du inte känner någon förändring.

Knaprar dessa piller själv mot ångest samt nedstämdhet och det funkar faktiskt rätt bra för mig, har dock aldrig haft något problem med det sociala samlivet eller liknande så där kan jag inte relatera. Biverkningarna kan vara att när man börjar på sertralin att man får en dipp i sitt mående samt lite sömnstörningar (svårt att somna eller att man vaknar ovanligt tidigt på morgonen) detta går dock över relativt fort enligt egen erfarenhet. Har hört från bekanta som jobbar inom vården att dessa inte bara ska lindra eventuell ångest utan ska också fungera väldigt bra mot social fobi.

Så mitt förslag är att testa detta för att få till någon förändring, det låter inte på dig som att du har något att förlora.

Har prövat sertralin (25 mg sen 50 mg) men funkade bara för min ångest. Varken social ångest eller depression. Fick utskrivet venlafaxin men har inte vågat ta den, ska kontakta läkare och se vad hen säger om läkemedel jag borde ta.

Positivt att du reagerar på 50mg då det enligt studier som jag läst krävs högre mängder på en del patienter för att uppnå önskad effekt. Det är också i dessa studier, samt från bekanta, jag hört att sertralin kan ha en väldigt god effekt mot social fobi. En bekant har jobbat med patienter som har dessa problem och där fick jag höra att vid sertralin intag om 150-200mg så blev effekten extremt bra just mot personens sociala fobi.

Har inga erfarenheter av venlafaxin. Varför har du inte vågat ta dem? Biverkningar? Eller tidigare erfarenheter?