Citat:
Om ett parti i en demokrati kan så abonnera på regeringsinnehavet är troligen den största orsaken till detta oppositionens oduglighet, att de är helt renons på att appellera till vad folk vill ha. Kan dessa ungmoderater etc haft ett så stort förakt för folkflertalet att det omöjligt kunde få sig till att appellera till dem så de fick borgerlig majoritet? Det krävdes Centerns åsanissemarxister för det. Palme var djupt involverad i underrättelseverksamhet. Han ansvarade också för den svenska atombomben som dock aldrig kom till skott. Den svenska (Erlanderska) blandekonomin var nog mycket bra för storföretagen, t.ex. Volvo betalade ju ofta 0 kr i skatt. Palmes progressiva beskattning av medelklassen var kanske mindre lyckad, förmodligen därför som folk började gny. De nya förorterna och miljonprogrammets bostäder gjorde väl heller ingen direkt glad.
Att (S) satt vid makten decennium efter decennium retade kanske de politiska opponenterna mer än företagen. Dåvarande moderaternas förakt och hat mot Palme från 70-talet och framåt var utbrett. Man inte bara agiterade och misshandlade dockor på scen, utan hade även Palme-karikatyrer som piltavla på (M):s ungdomslokaler.
Hatet förändrades och förstärktes dock efter 1984, med tillkomsten av utländska inslag, organiserade hatkampanjer från egendomliga organisationer som EAP osv, möjligen i samband efter tillträdet av den betydligt mer högerinriktade Reagan-administrationen, och en mindre tolerans mot allt vad socialism hette.
Vad gäller staybehind, så etablerades det två sådana nätverk i efterkrigstidens Sverige, ett av senare cia-chefen Colby i samarbete med t.ex. Aspling och utvalda företagsledare i samförstånd, samt även ett annat på amerikanska UD:s initativ, om vilket mindre är känt. Dessutom fanns inhemska krigs-IB eller vad det nu hette. Vad en myndighet som säpo egentligen ansåg om allt detta är tämligen obekant. En intressant fråga i sammanhanget är vilka Ebbe och Holmér efter MOP egentligen tänkte bugga med sin illegalt införda avlyssningsutrustning; PKK, Skandia, SÄPO, Elmér eller vad?
Att (S) satt vid makten decennium efter decennium retade kanske de politiska opponenterna mer än företagen. Dåvarande moderaternas förakt och hat mot Palme från 70-talet och framåt var utbrett. Man inte bara agiterade och misshandlade dockor på scen, utan hade även Palme-karikatyrer som piltavla på (M):s ungdomslokaler.
Hatet förändrades och förstärktes dock efter 1984, med tillkomsten av utländska inslag, organiserade hatkampanjer från egendomliga organisationer som EAP osv, möjligen i samband efter tillträdet av den betydligt mer högerinriktade Reagan-administrationen, och en mindre tolerans mot allt vad socialism hette.
Vad gäller staybehind, så etablerades det två sådana nätverk i efterkrigstidens Sverige, ett av senare cia-chefen Colby i samarbete med t.ex. Aspling och utvalda företagsledare i samförstånd, samt även ett annat på amerikanska UD:s initativ, om vilket mindre är känt. Dessutom fanns inhemska krigs-IB eller vad det nu hette. Vad en myndighet som säpo egentligen ansåg om allt detta är tämligen obekant. En intressant fråga i sammanhanget är vilka Ebbe och Holmér efter MOP egentligen tänkte bugga med sin illegalt införda avlyssningsutrustning; PKK, Skandia, SÄPO, Elmér eller vad?
Sossarnas ekonomiska styrning blev allt mer kameral och de verkade inte förstå att när progressiva skatter slår hårt mot helt ordinära löntagare så har det gått för långt. Företagseliten hade ju generösa möjligheter att göra bypass på detta med olika konstruktioner. Har för mig att en sådan Nicolin brukade betala typ som mest 30% skatt. Det var tjänstemän, akademiker i det övre skiktet som drabbades mest. Iofs inget unikt svenskt i efterkrigstiden, höga marginalskatter hade även USA m.fl.
EAP var/är en stolleorganisation men man kan trots allt notera hur S och Sverige förändrades under de 16 år som Palme var S-ledare, den lågadlige reservofficeren som gått på tolkskolan.
1969 var S ett 50% parti, monarkin var i absolut bottenposition. När Palme togs av daga hade monarkin återhämtat sig markant, börsen gick bäst i världen år efter år, skördetid för de rika, på konst och antikvitetsauktioner slog rekord på rekord. Var EAP helt fel ute eller fanns där några korn av sanning?
En sak är vad som sägs i brandtalen, en annan vilka besluts faktiskt tas och som förändrar de ekonomiska förhållandena i grunden. Som jag förstått det var trots allt Palme en hyggligt stark ledare, inte ett mähä som Löfven, jag har aldrig hört att Feldt, Eklund, Åsbrink etc, den sk kanslihushögern som skötte S ekonomiska politik var där de var i strid med Palmes vilja. De var i grunden nyliberala i sin ekonomiska ideologi.