En gång på slutet av 90-talet gick jag och mina snusande vänner till Tobaksmuséet på Skansen. Där kunde man lära sig om snusets historia men jag har även ett minne av att de hade lössnus i ett kärl som man fick ta av i slutet vid kassan. Efter besöket styrde vi kosan mot en välsorterad tobaksaffär rakt ovanför trappan vid Sergels torg. På den tiden kostade snusdosorna ca 20kr och var på hela 50g. De hade ett stort urval av lössnus som jag aldrig sett förut.
- Rallarsnus
- Svenskt Exportsnus
- Mörkbrunt snus
- Stjärnsnus
- Karlskronasnus
- Göteborgs prima fint
- Röda lacket.
(Vissa finns kvar idag)
Använde det sista av studiebidraget och köpte upp mig på alla sorter. Eftersom morsan inte visste att jag snusade så satt jag sen i mitt pojkrum (med Madonna-planscher på väggarna) och la in feting efter feting under min då oförstörda underläpp. Sen drog jag ut de använda snusarna och la dom i en Fruit Drops-plåtlåda från finlandsfärjan där de fick ligga tills jag hittade burken några år senare. Då luktade dom död, elände och helvete.
När solen började dala på juli-himlen så tog man sin bräda, rullade över till polarna och snusade tillsammans på dessa kvällar som aldrig tycktes ta slut.
Glory days.
Möter en hel del snusare men alla dessa kärringar snusar portion.
Själv kör jag naturligtvis grov lös.
Vad år det för fel på svensken?
Rädd han lite snus innanför läppen?
Lös for life, snusat det sedan jag började för vääääldigt många år sedan
Ja, jag kör dubbelpipigt med både portion och lös.
Startar morgonen med kaffe och en så står baksnus under läppen att det inte går och stänga munnen, men den bästa prillan är dagens andra, nämligen en kramsnus efter tandborstning, dagens bästa prilla!
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!