Det finns tre milstolpar i en människas karriär. Fösta gången man kunde cykla utan hjälp och stödhjul, första gången man besökte Systembolaget och första gången man läste William Faulkners The Sound and the Fury.
Vi koncentrerar oss på första gången man besökte Systembolaget, eller "glasbanken" som vi brukade kalla etablissemanget på 80-talet. Så här gick det till när jag begick min debut:
Det var samma dag som jag fyllde 20 år, en onsdag. Min 20:de födelsedag alltså. Tacka fan för att man är värd en slurk när man fyller jämnt! Nåja, det var sent på eftermiddagen och jag stegade in och tog en nummerlapp. Som ni förstår av min berättelse hittills var man tvungen att köpa över disk på den tiden. Man fick ta en kölapp, så det var epoken efter att man hade övergivit systemet med att stå i kö, men innan man infört självbetjäning. Jag minns inte vad jag köpte, men det kan ha varit vin och ett par öl, alternativt vermouth och ett par öl. Ja, man drack vermouth på den tiden. Idag kaskadspyr jag bara jag tänker på eländet.
Nu till det märkliga. Jag behövde inte visa legitimation vid detta sakrala första besök hos glasbanken. Det minns jag tydligt eftersom eftersnacket hos polarna handlade till stor del om detta faktum. Kan ni tänka er? Jag vet också att jag sparade kölappen på en anslagstavla i mitt hem i många år tills texten bleknade och helt försvann.
Ja, så gick det till. Jag kan inte minnas att jag var nervös vid besöket eller att jag kände mig särskilt stolt efteråt. Det inköpta slank ner på vanligt sätt och jag var väl lagom bakfull på torsdagen. Jag låg då i lumpen för övrigt.
Detta är min berättelse.
Vi koncentrerar oss på första gången man besökte Systembolaget, eller "glasbanken" som vi brukade kalla etablissemanget på 80-talet. Så här gick det till när jag begick min debut:
Det var samma dag som jag fyllde 20 år, en onsdag. Min 20:de födelsedag alltså. Tacka fan för att man är värd en slurk när man fyller jämnt! Nåja, det var sent på eftermiddagen och jag stegade in och tog en nummerlapp. Som ni förstår av min berättelse hittills var man tvungen att köpa över disk på den tiden. Man fick ta en kölapp, så det var epoken efter att man hade övergivit systemet med att stå i kö, men innan man infört självbetjäning. Jag minns inte vad jag köpte, men det kan ha varit vin och ett par öl, alternativt vermouth och ett par öl. Ja, man drack vermouth på den tiden. Idag kaskadspyr jag bara jag tänker på eländet.
Nu till det märkliga. Jag behövde inte visa legitimation vid detta sakrala första besök hos glasbanken. Det minns jag tydligt eftersom eftersnacket hos polarna handlade till stor del om detta faktum. Kan ni tänka er? Jag vet också att jag sparade kölappen på en anslagstavla i mitt hem i många år tills texten bleknade och helt försvann.
Ja, så gick det till. Jag kan inte minnas att jag var nervös vid besöket eller att jag kände mig särskilt stolt efteråt. Det inköpta slank ner på vanligt sätt och jag var väl lagom bakfull på torsdagen. Jag låg då i lumpen för övrigt.
Detta är min berättelse.