Känner mig som ett misslyckande jämfört med andra.

Jag är en 23 år gammal man som nu ska börja fjärde året på ett fysikprogram. Jag har sedan länge präglats av känslor av misslyckande, ångest och depression. Jag ser att mina barndomsvänner lever framgångsrika liv och har redan köpt bostadsrätter medan jag bor hos mina föräldrar. Jag har ingen form av arbetserfarenhet, jobbade i drygt 12 dagar så pajades min axel och jag var tvungen att sluta. Så patetiskt är det.

Jag har alltid svårt att fokusera på saker, glömmer bort instruktioner och har svårt att anpassa mig socialt... alla karaktärsdrag som gör mig till en oduglig arbetare. Jag är även extremt lat och tenderar att slösa tid med att prokrastinera, jag klarar inte av att göra vardagliga sysslor som att städa eller diska utan stora mentala påfrestningar.

Ni kanske säger att jag har utbildningen medan de andra inte gör det. Vad säger mig att jag kommer få ett jobb efter den femåriga utbildningen? Inget. Jag är oduglig. Livet kommer förmodligen spela mig ett spratt och se till att jag inte får jobb efter utbildningen. Då är jag runt 24-25 år gammal och har aldrig jobbat och kommer förmodligen hamna på ICA, om jag ens är kapabel. Jag har ett dåligt minne och glömmer ändå allt jag lär mig.

Framtiden känns mörk ut. Jag tror inte jag någonsin kommer få jobb, vänner och motivation. Jag kommer förmodligen ta mitt liv efter utbildningen, jag har inte ork att göra något, trots att jag aldrig gör något.

Börja för guds skull gymma så ska du se på jävla förändringar. Om du inte orkar får du skylla dig själv, men det är mitt främsta tips. Träningen kommer resultera i mer energi, bättre självkänsla etc.

Du har detta kompis!

Comparison is the thief of joy

Jag gymmar redan, gör ingen skillnad. Får lite mer energi men ej betydelsefullt.

Sluta jämföra dig med andra, att göra det blir alla deprimerad av, jag var också i din sits förut.

Jämför dig själv med vad du var igår istället och sätt upp delmål för dig själv som du kan uppnå. Först och främst måste du komma på vad du vill, sen sätta upp delmål för att nå dit, sen är det inte så svårt.

Ej betydelsefullt? På vilket sätt?

Du verkar jämföra dig med andra. Om du då jobbar för en snygg kropp och jämför dig med chipsätarna?

Du framstår som rena stjärnskottet, började arbeta långt innan många andra i min ålder och när jag arbetat flertalet år, gått på a-kassa, bytt arbete, arbetat mera osv. Så kom de där som graduerade och landade något fint på gränsen till låtsasjobb och på några månader drog ihop mer än vad jag lyckats spara på flera år och köpte fina bostäder och fordon eftersom de i princip sitter stadigt på sitt välavlönade låtsasarbete. Lite bättre än hyresrätter och skrotbilar.

Jätteroligt, samtidigt som man vet att både de där studierna och arbetena klarar precis vem som helst.
Men trots bakslagen över vägvalen mår jag varken dåligt eller känner mig misslyckad, vafan räta lite på ryggen...

Vad är det som är så imponerande med att ha en bostadsrätt? Dina kompisar är en mikromillimeter mer lyckade än dig. Det är inget att avundas.

Du är en dåre, sluta tänka på vad andra gör och gör vad du själv vill. Så svårt var det att lösa det.

Min vän, det är inget fel på dig men du är uppenbarligen deprimerad.

Jag har familj och barn och jag har prokrastinerat hela livet. Jag har varit suicidal "on and off" under två decennier. Du är unik men du är absolut inte 'unik'!

Vi kan inte alla leva på toppen av pyramiden, så är det bara. Du har säkert så många andra egenskaper som vi andra inte ser.

Vad gillar du att göra på fritiden, när du inte pluggar?

Sök genast upp en bra psykolog!
Detta kommer att göra underverk med dig.

Har du klarat tre år på fysik så lär du knappast vara helt oduglig, även om det inte känns som att du lärt dig så mycket så kommer du märka att du gjort det.

Det är inte meningen att du ska kunnaalla fem åren utantill när du är färdig, meningen är att du ska ha samlat på sig en baskunskap och verktyg för att finna och samla ihop den kunskap du specifikt behöver i samband med arbetsuppgifter.

Som nyexad så förväntas du inte att kunna hoppa in på Saab som civilingenjör och vara självgående från dag ett, du komnerbfå en ordentlig inkörningsperiod. Oroa dig inte, fixar du utbildningen och gör vettiga exjobb hos vettiga arbetsgivare så kommer det gå bra.

Som sagt, har du klarat dig så här långt lär du fixa resten och då kommer det flyta på.

//Tripportreat