Hej Flashback! Hoppas allt är bra med er!
Var med om en händelse för några månader sen som nu börjar göra mig galen.
Det hela började i mitten av December förra året. Fick en ny vänförfrågan på Snapchat ifrån en tjej som går i min parallellklass. Var glatt överraskad och blev mycket glad då jag inte är den som träffar så mycket tjejer, alltid varit ganska blyg av mig. I alla fall så började vi prata och det hela blev direkt en väldigt intensiv kontakt. Vi började skicka mycket fram och tillbaka direkt där i början och vi kom fram till att vi har rätt mycket gemensamt. Efter några dagar bytte vi även telefon nummer med varandra och även där blev det mycket prat, nästan 3-4 timmar varje dag. Det pågick i cirka två veckor innan jullovet, vi sågs även då och då i skolan och kramades och pratade lite grann, jag kände dock att det blev lite stelt för att det kändes inte riktigt som att vi visste var vi hade varandra i och med att det hela var relativt nytt, ingen viktig detalj men kändes värd att nämna.
Jullovet kom krypandes och det var avslutning, jag visste redan då att tjejen hade en inbokad resa med sin familj och skulle vara borta cirka en vecka, efter avslutningen kom hon fram till mig och gav mig en kram och sa att hon längtade mycket till hon kom hem igen så vi kunde träffas, det gjorde även jag, vi kramades och sa hejdå. Kan även tillägga att jag är en person som får känslor väldigt snabbt och jag kände redan här att jag började bli lite småkär i henne.
Även fast hon var bortrest så pratade vi ändå flera timmar om dagen och vi bestämde att vi skulle gå på bio och se en film tillsammans samt äta en middag före. Under dessa samtal kom vi varandra väldigt väldigt nära, vi båda öppnade upp oss och pratade om både hennes och min barndom och osäkerheter och andra händelser som man bara berättar för personer man är riktigt nära. Jag kände att hon gick och lita på och hon kände även att hon kunde lita på mig. När vi inte pratade på telefon så brukade vi ofta skicka till varandra och skriva att jag ville träffa henne och hon skrev att hon ville väldigt gärna träffa mig och tyckte det var tråkigt och ville vara med mig nu.
Jag snabbspolar till dagen efter hon kom hem eftersom det inte hände något speciellt innan vår träff, allt var som vanligt och vi pratade fortfarande lika mycket med varandra varje dag, vi kunde prata i timmar och mina känslor började bli väldigt starka för henne, jag tänkte att kanske this is the one. På kvällen skulle vi träffas för att äta på restaurang och gå och se en film. Jag mötte upp henne på ett torg i närheten och redan här kysstes vi, första kyssen jag fått av en tjej på flera år, kändes som mitt hjärta skulle smälta. Vi såg att restaurangen vi planerat gå på var stängd så vi gick till en annan, vi beställde mat och satte oss ner, här var jag väldigt nervös, ville verkligen inte fucka upp det hära, jag tyckte samtalet flöt på bra och vi höll även mycket ögonkontakt. Efter middagen gick vi en promenad innan vi skulle se filmen och vi råkade passera skolan hon gick på innan hon började på min, vet inte om det kanske väckte tråkiga minnen hos henne även fast hon bara gick där några dagar innan hon bytte. Vi gick ner till bion och gick in i salongen och satte oss ner och filmen drog igång. Under filmen så märkte jag att hon började smeka min hand, jag kysste hennes hand och kysste även henne, sedan satte jag ner handen försiktigt mot hennes vänsterben, när jag nuddade henne så kände jag att hon blev väldigt avslappnad och hon flyttade även isär benen precis som att hon ville att jag skulle fortsätta, jag fortsatte att smeka och klämma låret försiktigt för jag ville absolut inte göra henne obekväm på något sätt, men samtidigt kunde jag inte sitta helt stilla och inte reagera på hennes rörelse. Filmen slutade och vi gick ut och gav varandra en kram och jag försökte inleda en kyss, jag märkte att hennes humör hade förändrats kraftigt och hon hade inte alls någon inlevelse i den, sedan försvann hon snabbt iväg till hennes taxi. Jag kände redan här att någonting var fel, väldigt fel. Jag gick hem och kände mig så fruktansvärt ledsen för att jag märkte verkligen på henne att det var något som inte stod rätt till, jag skickade att jag tyckte att kvällen och middagen var trevlig, fick inget svar. Värt att nämna så var nyårsafton dagen efter och vi båda skulle fira med sina familjer så förhoppningsvis blev hon inte ledsen för att jag inte bjöd med henne hem, för det hade som sagt inte gått.
Morgonen efter får jag ett meddelande i likt med "Jag känner inte att jag kan inleda en relation med dig då jag har andra problem och inte mår så bra, det jag behöver är en bästa vän och någon som kan stötta mig igenom det jobbiga" Det kändes som hjärtat stannade, vän? Vadå vän? Jag tänker inte vara någon jävla vän inte, förstår att jag blivit friendzonad och sätter mig ner där jag står hemma och faller ihop i en grop och gråter, gråter, gråter. Hon skickar och frågar om jag är okej och jag säger att jag är ledsen, hon ber om ursäkt och sa att hon tyckte det var lika bra att berätta det nu än senare. Jag blev även arg, mycket arg, om hon nu mådde psykiskt dåligt så kunde hon ju sagt det innan, jag vet att om hon mådde psykiskt dåligt så skulle hon berätta det för mig för som sagt var vi väldigt öppna med varandra och hon sa att inte ens hennes närmsta vänner visste vissa saker som hon berättat för mig. Varför träffade hon mig om hon visste det skulle bli såhär för då? Varför i helvete gjorde hon det? Vi som skulle bli tillsammans och ha ett lyckligt liv tillsammans. Hela min värld föll ihop på en dag, jag skrev att jag behövde lite tid för mig själv och att jag tänkte ta bort hennes snapchat så att jag förhoppningsvis kunde glömma bort det, men det gick inte, alla tankar gick åt henne, varenda en. Cirka en vecka senare lade hon till mig igen och frågade om jag mådde bra, jag ljög och sa ja och vi pratade i telefon precis som vi brukat göra innan. Jag skulle iväg och träna och hon skulle iväg på något, sedan pratade vi lite på snapchat dagarna efter och skojade lite med varandra. Sedan började jag må dåligt igen så jag ignorerade alla hennes meddelanden. Det hela rann ut i sanden och två månader senare tog hon bort mig ifrån Snapchat. Under denna tid som därefter märkte jag att hennes vänner kollade konstigt åt mitt håll och jag fick även en pik här och var precis som att det var jag som gjort fel, vad har jag gjort? Det hela gick även så långt en gång att jag gav hennes vän en örfil. Sedan hände Corona och jag har inte sett henne sedan dess.
Jag har fortfarande inte kunnat släppa det, 7 månader senare kan jag även bli ledsen när jag tänker på det då och då, hade gjort vad som helst för att få tillbaka henne. Jag har börjat leta fel på mig själv och gått igenom dejten detalj för detalj för att ta reda på vad som gick snett. Var det att jag rörde vid hennes lår? Eller är jag ful? Är det därför hon sa att hon bara vill vara vän med mig? Men om jag hade varit ful kunde det ju inte ha gått så långt, förstår verkligen ingenting. Folk i min närhet sa för flera månader sen att det snart kommer bli bra, det kommer det inte, det kommer aldrig bli bra, vad ska jag göra? Vet någon varför det blev som det blev och har någon bra teori för att jag blir inte klok på det, finns det någon som kan hjälpa mig att tysta ner skallen? Vissa nätter sover jag otroligt dåligt och grubblar över hur jag ska rädda det, men vet inte, går det? Är det värt det?
Alla svar uppskattas otroligt mycket! Sprid kärlek i dessa tider! Må bäst!
Med vänliga hälsningar, en mycket förkrossad människa.
Var med om en händelse för några månader sen som nu börjar göra mig galen.
Det hela började i mitten av December förra året. Fick en ny vänförfrågan på Snapchat ifrån en tjej som går i min parallellklass. Var glatt överraskad och blev mycket glad då jag inte är den som träffar så mycket tjejer, alltid varit ganska blyg av mig. I alla fall så började vi prata och det hela blev direkt en väldigt intensiv kontakt. Vi började skicka mycket fram och tillbaka direkt där i början och vi kom fram till att vi har rätt mycket gemensamt. Efter några dagar bytte vi även telefon nummer med varandra och även där blev det mycket prat, nästan 3-4 timmar varje dag. Det pågick i cirka två veckor innan jullovet, vi sågs även då och då i skolan och kramades och pratade lite grann, jag kände dock att det blev lite stelt för att det kändes inte riktigt som att vi visste var vi hade varandra i och med att det hela var relativt nytt, ingen viktig detalj men kändes värd att nämna.
Jullovet kom krypandes och det var avslutning, jag visste redan då att tjejen hade en inbokad resa med sin familj och skulle vara borta cirka en vecka, efter avslutningen kom hon fram till mig och gav mig en kram och sa att hon längtade mycket till hon kom hem igen så vi kunde träffas, det gjorde även jag, vi kramades och sa hejdå. Kan även tillägga att jag är en person som får känslor väldigt snabbt och jag kände redan här att jag började bli lite småkär i henne.
Även fast hon var bortrest så pratade vi ändå flera timmar om dagen och vi bestämde att vi skulle gå på bio och se en film tillsammans samt äta en middag före. Under dessa samtal kom vi varandra väldigt väldigt nära, vi båda öppnade upp oss och pratade om både hennes och min barndom och osäkerheter och andra händelser som man bara berättar för personer man är riktigt nära. Jag kände att hon gick och lita på och hon kände även att hon kunde lita på mig. När vi inte pratade på telefon så brukade vi ofta skicka till varandra och skriva att jag ville träffa henne och hon skrev att hon ville väldigt gärna träffa mig och tyckte det var tråkigt och ville vara med mig nu.
Jag snabbspolar till dagen efter hon kom hem eftersom det inte hände något speciellt innan vår träff, allt var som vanligt och vi pratade fortfarande lika mycket med varandra varje dag, vi kunde prata i timmar och mina känslor började bli väldigt starka för henne, jag tänkte att kanske this is the one. På kvällen skulle vi träffas för att äta på restaurang och gå och se en film. Jag mötte upp henne på ett torg i närheten och redan här kysstes vi, första kyssen jag fått av en tjej på flera år, kändes som mitt hjärta skulle smälta. Vi såg att restaurangen vi planerat gå på var stängd så vi gick till en annan, vi beställde mat och satte oss ner, här var jag väldigt nervös, ville verkligen inte fucka upp det hära, jag tyckte samtalet flöt på bra och vi höll även mycket ögonkontakt. Efter middagen gick vi en promenad innan vi skulle se filmen och vi råkade passera skolan hon gick på innan hon började på min, vet inte om det kanske väckte tråkiga minnen hos henne även fast hon bara gick där några dagar innan hon bytte. Vi gick ner till bion och gick in i salongen och satte oss ner och filmen drog igång. Under filmen så märkte jag att hon började smeka min hand, jag kysste hennes hand och kysste även henne, sedan satte jag ner handen försiktigt mot hennes vänsterben, när jag nuddade henne så kände jag att hon blev väldigt avslappnad och hon flyttade även isär benen precis som att hon ville att jag skulle fortsätta, jag fortsatte att smeka och klämma låret försiktigt för jag ville absolut inte göra henne obekväm på något sätt, men samtidigt kunde jag inte sitta helt stilla och inte reagera på hennes rörelse. Filmen slutade och vi gick ut och gav varandra en kram och jag försökte inleda en kyss, jag märkte att hennes humör hade förändrats kraftigt och hon hade inte alls någon inlevelse i den, sedan försvann hon snabbt iväg till hennes taxi. Jag kände redan här att någonting var fel, väldigt fel. Jag gick hem och kände mig så fruktansvärt ledsen för att jag märkte verkligen på henne att det var något som inte stod rätt till, jag skickade att jag tyckte att kvällen och middagen var trevlig, fick inget svar. Värt att nämna så var nyårsafton dagen efter och vi båda skulle fira med sina familjer så förhoppningsvis blev hon inte ledsen för att jag inte bjöd med henne hem, för det hade som sagt inte gått.
Morgonen efter får jag ett meddelande i likt med "Jag känner inte att jag kan inleda en relation med dig då jag har andra problem och inte mår så bra, det jag behöver är en bästa vän och någon som kan stötta mig igenom det jobbiga" Det kändes som hjärtat stannade, vän? Vadå vän? Jag tänker inte vara någon jävla vän inte, förstår att jag blivit friendzonad och sätter mig ner där jag står hemma och faller ihop i en grop och gråter, gråter, gråter. Hon skickar och frågar om jag är okej och jag säger att jag är ledsen, hon ber om ursäkt och sa att hon tyckte det var lika bra att berätta det nu än senare. Jag blev även arg, mycket arg, om hon nu mådde psykiskt dåligt så kunde hon ju sagt det innan, jag vet att om hon mådde psykiskt dåligt så skulle hon berätta det för mig för som sagt var vi väldigt öppna med varandra och hon sa att inte ens hennes närmsta vänner visste vissa saker som hon berättat för mig. Varför träffade hon mig om hon visste det skulle bli såhär för då? Varför i helvete gjorde hon det? Vi som skulle bli tillsammans och ha ett lyckligt liv tillsammans. Hela min värld föll ihop på en dag, jag skrev att jag behövde lite tid för mig själv och att jag tänkte ta bort hennes snapchat så att jag förhoppningsvis kunde glömma bort det, men det gick inte, alla tankar gick åt henne, varenda en. Cirka en vecka senare lade hon till mig igen och frågade om jag mådde bra, jag ljög och sa ja och vi pratade i telefon precis som vi brukat göra innan. Jag skulle iväg och träna och hon skulle iväg på något, sedan pratade vi lite på snapchat dagarna efter och skojade lite med varandra. Sedan började jag må dåligt igen så jag ignorerade alla hennes meddelanden. Det hela rann ut i sanden och två månader senare tog hon bort mig ifrån Snapchat. Under denna tid som därefter märkte jag att hennes vänner kollade konstigt åt mitt håll och jag fick även en pik här och var precis som att det var jag som gjort fel, vad har jag gjort? Det hela gick även så långt en gång att jag gav hennes vän en örfil. Sedan hände Corona och jag har inte sett henne sedan dess.
Jag har fortfarande inte kunnat släppa det, 7 månader senare kan jag även bli ledsen när jag tänker på det då och då, hade gjort vad som helst för att få tillbaka henne. Jag har börjat leta fel på mig själv och gått igenom dejten detalj för detalj för att ta reda på vad som gick snett. Var det att jag rörde vid hennes lår? Eller är jag ful? Är det därför hon sa att hon bara vill vara vän med mig? Men om jag hade varit ful kunde det ju inte ha gått så långt, förstår verkligen ingenting. Folk i min närhet sa för flera månader sen att det snart kommer bli bra, det kommer det inte, det kommer aldrig bli bra, vad ska jag göra? Vet någon varför det blev som det blev och har någon bra teori för att jag blir inte klok på det, finns det någon som kan hjälpa mig att tysta ner skallen? Vissa nätter sover jag otroligt dåligt och grubblar över hur jag ska rädda det, men vet inte, går det? Är det värt det?
Alla svar uppskattas otroligt mycket! Sprid kärlek i dessa tider! Må bäst!
Med vänliga hälsningar, en mycket förkrossad människa.
