Att bo lägenhet som småbarnsfamilj

Japp, vi funderar på att flytta till Villaområde. Och äldsta killen, 7 år gammal började gråta när vi berättade det. Hans största lycka är innerstaden och vår lägenhet

Vad är lyx? Som sagt finns det ett begrepp om det hela om det kommer inte ifrån att några hyresvärdar inte kan lagen utan för att många hyresvärdar kan lagen.

Vilken tönt du är. Vi vet alla att det ligger massa jävla slavande bakom och oväntade utgifter. Sen när du ligger där i din jävla bajsluktande bubbelpool så är det rnda du kan tänka på all skit som måste göras med huset. Det är bortkastad tid och liv. Funkar kanske för eremiten som aldrig vågar lämna sitt hem och leva livet.

Självfallet dyker det upp oväntade utgifter, det är sådant man tar med i beräkningen av budgetposter.

Leva livet? Innan pandemin reste vi utomlands i genomsnitt 2-3 gånger och på sommaren är vårt villaområde tommare än sossarnas förslagslåda för andra åtgärder än skattehöjningar, så nog lever folk här knappast eremitlivet.

Jag påstår inte att villalivet är bättre för alla utan för oss är det en avsevärd förbättrad livskvalité än när vi bodde i innerstan och vill vi in dit även efter kontorstid tar det ca 16 minuter.

Om man bor i lägenhet eller hus tror inte jag spelar sådan stor roll. Det viktigaste är att man omges med bra människor och att föräldrarna har tid för sina barn.

I bostadsrättsområden med övre medelklass/överklass kan det finns en väldigt fin sammanhållning och trygghet. Grönska kan finnas i såväl innergård som i park (och såklart på det lantställe som många har)

Barn som bor i stan blir nog lite mer street smart och klarar sig nog lite bättre den dagen de blir 18 och söker sig till stadens nöjesliv.

Barn som bor i hus har möjlighet till att utveckla mer praktiska färdigheter vilket kan vara bra om de i framtiden vill jobba med sina händer.

Jag är själv uppvuxen i lägenhet och har vad jag vet inte farit illa av det. Vi hade både sommarställe och närhet till grönområden.

För min del idag så bor vi i lägenhet för att kunna ha sjusiffrigt på börsen. Det hade nog varit lite svårt om vi hade haft hus.

Lyx är sånt som är onödigt. Stambyte är nödvändigt. Köksluckor etc är inte nödvändigt.

Ett år senare återvänder jag till tråden eftersom jag gillar diskussionen. Det är en jag och min fru haft innan vi fattade beslut kring boendeform på en större bostad sedan vi fått barn.

Jag tycker folk tenderar att bli väldigt kategoriska i tråden. Alternativen villa kontra lägenhet innebär inte alltid 200 meter till närmsta granne eller hundra grannar i samma grå betonghus. Boendeformerns kan vara väldigt snarlika varandra bortsett vad som står i pappren.

Som exempel flyttar vi snart till en fyrarummare på hundra kvadrat i en förort (som inte är ett utsatt område) ... Våning 1 av 2 med inglasad uteplats och dörr rätt ut till en stor gräsmatta. Det är fem minuter att gå till affären och busshållplatsen (avgångar var 30 min till stadens centrum, en resa på 20-25 min) och 1 minut till dagis och skola.

Avståndet till arbetsplats är viktig för mig. Jag kommer ha ca 15 minuter med bil till jobbet. Det är inget ovanligt att ha 3-4 gånger den tiden att pendla, och det är något jag vill slippa. Under en månads heltidsarbete spenderar jag ungefär 10 timmar i bilen. Den som har en timme till samma jobb sitter i bilen 40 timmar på en månad, och betalar mycket mer för det dessutom. Där finns 30 timmar jag hellre lägger på att leka med barnen eller hjälpa till med läxläsning.

Det finns såklart villor här också, men vi är inte intresserade av arbetet som krävs med ett hus, och dessutom ligger priserna på 7-8 miljoner för en villa med samma bostadsyta som lägenheten vi ska flytta till.

I slutändan blir det en fråga om bästa användning av min och familjens tid, för hur mycket pengar vi än har eller lägger på ett fint boende har dygnet bara 24 timmar, och vem vet när man kolar. Skulle jag eller frugan gå bort kan den andra föräldern ganska bekvämt bo kvar så länge den jobbar och har inkomst.

Som jag skrev för ett år sedan är jag till största delen uppväxt i villa. Där bodde vi med föräldrar som alltid varit angelägna om att ha en välklippt och krattad gräsmatta, inga flagor på väggarna och ordnade rabatter. Vi gjorde egentligen inte så mycket tillsammans som familj, för det fanns ingen tid eller ork till mellan alla måsten. Så jag och min syster roade mest oss själva, och i vuxen ålder känner vi båda att det påverkat relationen med föräldrarna negativt. Det är inget jag vill upprepa med mina egna barn.

Därför att bo i hus är ett helvete. Kräver en jävla massa underhåll och barnen tvingas leva i fuktiga, äckliga jävla mögelkällare med höga radonhalter och asbest. Så frågan är snarare varför man låter sina ungar leva i hälsovådliga skithus. Varför slänga sina bästa år med sina små barn med att jobba på ett hus och negligera familjen. Det är efterblivet.

Här i Uppsala stad kostar ett normalstort hus 6-7 miljoner numer. Oftast kräver de en hel del renovering 500t-1 miljon.. Ett hyggligt hus i den prisklassen kan du nog få i Gottsunda. Visst en del flyttar en bit ifrån men med 17kr-litern..Då väljer en del en 3-5a i t ex nybyggda områden som Industristaden. Visst kostar3.5-5.5 miljoner och avgift 4-6tusen. Men lite mindre pengar för insats. Nära kommunikationer t ex tågstation, du behöver inte bil, samt när alla pengar gick till insatsen kan du ändå sitta nöjd.. Om du köpt hus så hade du kanske stått utan möjlighet renovera huset pga får ej mer lån efter du köpt huset.
Så till viss del är det nog en kostnadsfråga. Folk har väl också blivit avskräckta av svindyra hantverkare som fuskar när de fixar huset.

Just nu har jag märkt att det är extremt få objekt ute överhuvudtaget vilket drar upp priserna. Går räntan upp 2-3 % blir det blodbad i många portmonnäer.