Libanon: Multikulturens offer?

Vad kan vi lära av Libanon, ett försök till multikulturalism och samexistens som pågått i 100 år?

Libanon är en artificiell stat skapad av utländska makter. Efter Första Världskriget utökade vinnarmakten (Frankrike) den Maronitiska (kristna) regionen till att omfatta även muslimska områden.
I hela det forna Libanon/Syrien bodde också ca 10% judar.
Libanon i sin nuvarande form har alltså varit multikulturellt i mer än 100 år. Mellan världskrigen var huvudstaden en blomstrande metropol och kallades för "Medelhavets pärla". Hamnstaden Tripoli var ett nav i handeln via medelhavet.

PÅ 1960-talet flydde många palestinier från kriget med Israel där grannländerna Egypten, Jordanien, Syrien samt arabländerna Irak, Saudiarabien, Algeria, Marocko, Kuwait och Libyen försökte åstadkomma en "slutlig lösning" på problemet med Israel. Palestinierna hade deltagit på arabernas sida eller var rädda för vedergällning.
En stor del av flyktingarna hamnade i läger i Libanon som senare användes av Yassir Arafat och PLO som rekryteringsbas för gerillakrigare.
Samtidigt fördrevs ungefär lika många judar från Libanon och Syrien; de fick oftast en fristad i Israel.

När Israel efter ett antal år fördrev PLO från Libanon flyttade istället andra gerillarörelser in, denna gång av religiöst betingad sort (PLO var socialister, inte islamister).

De kristna, som kände sin makt hotade av dessa främlingar, gjorde motstånd, vilket ledde till ett "inbördeskrig", även om det mest var en strid mellan urbefolkning och nyanlända.

Över de senaste 50 åren har mer än hälften av ursprungsbefolkningen lämnat Libanon och numera finns det fler Libaneser i Sydamerika än i Libanon. Istället finns det en väldigt stor muslimsk befolkning, både sunni och shia.

Denna multikultur har nu lett fram till en korrupt stat som är så misskött så de var tvungna att ställa in betalningarna, alltså en statsbankrutt. Och det var innan den stora explosionen i Beirut, som bara förvärrade situationen.
När Frankrikes presiden, Emanuel Macron, besökte Libanon i förra veckan sade han bland annat: "No blank checks will be given" eftersom de sekteristiskt styra och korrupta ledarna inte vidarebefordrat tidigare hjälpinsatser till folket.

Ersätt nu "libanes" med "svensk" och "Libanon" med "Sverige". Vad kan man få för sig kommer ske i Sverige?

Muslimska brödraskapet har beväpnat sig under många år och har uttalat att man ska ta makten över Sverige till varje pris.

Att ta makten politiskt tar lång tid men genom en väpnad konflikt kan det gå mycket snabbt. Libanon är en skrämmande mall som svensken borde studera.

Konstigt att mångkulturen funkar i främlingslegionen med över 100 nationaliteter. I Förenade arabemiraterna (dubai), Kanada. Där folk från hela världen lever sida vid sida och arbetar. Det är ni amatörer som inte klarar av något.

Libanon är väl ändå ett lyckat exempel på samexistens sett till helheten men jag kanske har fel. Det är den uppfattningen jag fått.

Mångkulturen fungerar inte i Kanada heller. I dina övriga exempel finns ytterligare en beståndsdel som behövs för att få mångkultur att fungera temporärt, nämligen en oerhört repressiv överhet. Mångkulturen fungerade tidvis även i Sovjetunionen, av samma skäl. När man sammanför vitt skilda kulturer krävs en diktatorisk repressiv överentitet som pressar in de olika konkurrerande kulturerna i mallen. Då håller korthuset ihop ett litet tag. Men tillsätt det lilla minsta uns av frihet och alltihop rasar eftersom människor inte vill bo i en rotlös sörja tillsammans med främlingar. Lika söker lika.

Så då kommer knäckfrågan. Vilket anser du är viktigast? Mångkultur eller frihet? Du kan inte få båda.

Jo, om man är nyanländ till Libanon kanske man tycker så. Det är ju samma kaos som "hemma", vilket är hemtrevligt.
Men ursprungsbefolkningen tycker nog inte likadant:
https://en.wikipedia.org/wiki/Lebanese_diaspora
När hälften av landets befolkning valt att lämna landet kanske det inte är så rosenrött ändå?

(Exempel på andra länder där en stor del av befolkningen flytt: Somalia, Egypten, Zimbabwe, Kosovo, Albanien).

Kulturer existerar inte i främlingslegionen, endast strikt disciplin. Du lämnar din kultur och religion sekunden du går med främlingslegionen.

Samma utveckling är att vänta i Sverige.
De välbemedlade som ser och förstår utvecklingen har redan flyttat eller håller på att flytta.
Sedan flyttar den lilla obelånade medelklassen som ser att situationen är ohållbar i längden.
Kvar blir de med enorma lån/skulder och de som inte har gångbar utbildning.
Och slutligen transferiatet som parasiterar och lever på andras skatter.

Slutresultatet när alla bra, kloka och driftiga människor lämnat det sjunkande skeppet?
Stridande milisgrupper från olika klaner och religioner som konkurrerar om inflytande, politisk makt och territorium.

Välkomna till Beirut 2.0, fast denna gång kommer det vara Malmö, Göteborg och Stockholm som går mot samma framtid med inbördeskrig som Libanon.

Libanon är ett skolexempel på hur farligt det i längden är att skapa en stat som inte hålls samman av någon verkligt gemensam historia, gemensamma kulturella traditioner och ett gemensamt folkspråk som talas/kan förstås av i princip alla.

Dessutom ett varnande exempel på att man inte bör blanda ihop religion och politik, och använda den ena som draglok för den andra.

Jag minns någon äldre journalist (om det var på SR eller Sydsvenskan?) som för en del år sedan berättade om ett samtal han hade haft med en islamistisk aktivist i början av 70-talet, när Libanon fortfarande såg fredligt och välmående ut. Araben hade sagt: "Beirut är en hora åt väst. Horor brukar vi skända, binda och bestraffa". Precis så gick det också.

Nej jag varken nyanländ till Libanon eller nyflyttad därifrån har faktiskt ingen koppling alls till landet men har hört att det ska vara ganska hyfsat land, mer liberalt än resten av Mellanöstern och att religioner samexisterar fredligt o s v. Men att folk emigrerar det gör de från fattigare länder ö h t. Kosovo och Albanien som du nämner där är det inte religiösa problem som är orsaken.

Då var det under en relativt kort tid för 50-60 år sedan men det är gammal historia. Det brutala inbördeskriget från 1975 och framåt bröt sönder landet och det har aldrig riktigt repat sig.

Ja du har fel. Gå till dig själv. Vilka invandrare i Sverige umgås du med?

Vilka vill du inte umgås med och varför inte?