Jag hatar att vara kort

166cm.

Finns det något som är värre än att vara kort som man egentligen? Är det kanske det värsta man kan bli?

Jag är en 30+ man som aldrig haft ett förhållande och knappt sex i mitt liv och jag är helt övertygad om att den största anledningen till det är att jag är kort. Jag levde ett ganska socialt aktivt liv fram tills 25 då jag var på en jäkla massa hemmafester och även en del krogbesök. Men tjejer på krogen nobbade mig för att jag var för kort, dom sa det rakt ut. Jag har haft min egen mamma som påtalat att en man borde vara längre än mig.

Visst har jag en del andra problem också som många men längden gå ju verkligen inte att göra något åt. Och ni kommer säga säga "Det finns korta killar som får tjejer" ja det känner jag också till men då är dessa verkligen sociala genier eller ett jäääävla snyggt ansikte tillsammans med det. Det har inte jag.

Vad kan jag egentligen göra för att släppa denna tanke? Tänk om man la ner lika mycket tid och pengar på forskning om detta som får män att må dåligt som näsförminskningar och bröstförstoringar. Skulle lätt rensa hela mitt sparkonto för att bli normallång.

jag är 170 och har så varit sedan tonåren.
Tycker det värsta är att man har så extremt lite respekt från andra.

Tex idag när jag skulle ta ut pengar i bankomaten.
Står där och knapar in koden, så kommer 2 killar i 18 års åldern som var typ 185cm.
Dom ställer sig typ 1 m direkt bakom och står där helt obekymrat och snackar.
Jag tog pengarna och skulle gå därifrån, och dom vek sig inte en millimieter så jag kunde gå förbi bakåt.
Hade jag varit dom så hade jag stått lite på sidan och sen aktat mig när när personen i bankomaten skulle gå därifrån.

Kände mig så jävla förbannad så om det hade varit lagligt att knivhugga dom hade jag fan gjort det.
Är så jävla less på sådana situationer för jag är så trått på att bli arg och inte kunna göra nåt, ge igen liksom.
Därför mycket jag dragit mig undan folk, för att folk ser ner på mig som är kortare.

En annan sak för nån vecka sedan när jag gick strandpromenaden vid stadens motionsområde.
Tog upp mobilen och stod och kollade kartan.
Stod på höger sida, så ser jag det kommer 25 åriga tjejermed barnvagn och hund mot mig.
Dom går alltså på fel sida och jag står helt stilla.
Tänkte att nu kommer dom gå in i mig.
Typ 2 m ifrån mig börjar dom vika åt sidan och passerar mig med kanske 40 cm axel till axel.
Samtidigt har dom deras jävla hund brevid sig så han får liksom klämma sig i mellan oss och stryker mitt ben.

Dom har en hel jävla gångbana, jag tar upp kanske 30cm då jag står med magen mot kanten av gångbanan, och ändå går dom nästan in i mig.
hade jag varit 190 och 100kg muskler hade dom vikt undan så fort dom sett mig.

Om jag hade varit dom så hade jag för fan inte gått i bredd med jävla barnvagnar och en hundjävel.
Och hade jag mött folk så hade jag försökt gå så långt åt höger som möjligt.


Jag vill inte känna mig som en arg jävla spännblatte som kaxar upp sig, men man kanske måste bli så för att folk ska visa lite respekt.
Jag tycker jag behandlar folk som är mindre än mig med respekt och tänker på deras personal space.

Finns det något som är värre än att vara kort som man egentligen? Är det kanske det värsta man kan bli?

Jag är en 30+ man som aldrig haft ett förhållande och knappt sex i mitt liv och jag är helt övertygad om att den största anledningen till det är att jag är kort. Jag levde ett ganska socialt aktivt liv fram tills 25 då jag var på en jäkla massa hemmafester och även en del krogbesök. Men tjejer på krogen nobbade mig för att jag var för kort, dom sa det rakt ut. Jag har haft min egen mamma som påtalat att en man borde vara längre än mig.

Visst har jag en del andra problem också som många men längden gå ju verkligen inte att göra något åt. Och ni kommer säga säga "Det finns korta killar som får tjejer" ja det känner jag också till men då är dessa verkligen sociala genier eller ett jäääävla snyggt ansikte tillsammans med det. Det har inte jag.

Vad kan jag egentligen göra för att släppa denna tanke? Tänk om man la ner lika mycket tid och pengar på forskning om detta som får män att må dåligt som näsförminskningar och bröstförstoringar. Skulle lätt rensa hela mitt sparkonto för att bli normallång.

jag är 170 och har så varit sedan tonåren.
Tycker det värsta är att man har så extremt lite respekt från andra.

Tex idag när jag skulle ta ut pengar i bankomaten.
Står där och knapar in koden, så kommer 2 killar i 18 års åldern som var typ 185cm.
Dom ställer sig typ 1 m direkt bakom och står där helt obekymrat och snackar.
Jag tog pengarna och skulle gå därifrån, och dom vek sig inte en millimieter så jag kunde gå förbi bakåt.
Hade jag varit dom så hade jag stått lite på sidan och sen aktat mig när när personen i bankomaten skulle gå därifrån.

Finns det något som är värre än att vara kort som man egentligen? Är det kanske det värsta man kan bli?

Jag är en 30+ man som aldrig haft ett förhållande och knappt sex i mitt liv och jag är helt övertygad om att den största anledningen till det är att jag är kort. Jag levde ett ganska socialt aktivt liv fram tills 25 då jag var på en jäkla massa hemmafester och även en del krogbesök. Men tjejer på krogen nobbade mig för att jag var för kort, dom sa det rakt ut. Jag har haft min egen mamma som påtalat att en man borde vara längre än mig.

Visst har jag en del andra problem också som många men längden gå ju verkligen inte att göra något åt. Och ni kommer säga säga "Det finns korta killar som får tjejer" ja det känner jag också till men då är dessa verkligen sociala genier eller ett jäääävla snyggt ansikte tillsammans med det. Det har inte jag.

Vad kan jag egentligen göra för att släppa denna tanke? Tänk om man la ner lika mycket tid och pengar på forskning om detta som får män att må dåligt som näsförminskningar och bröstförstoringar. Skulle lätt rensa hela mitt sparkonto för att bli normallång.