Radiostörning?

När jag gjorde repmånad hälsade vi på hos en radiobil med jättehög mast som höll koll på radiotrafiken i dess närhet.
Vi såg all radiotrafik och för nöjes skull skickade vi ut störsignaler vilket innebar att deras radio inte funkade.
Apparaterna fick vi sedan in för reparation pga missad kommunikation.

Hur funkar egentligen flyget och all annan radiokommunikation med sina avancerade kommunikationssystem när de utsätts för störningar.

I mina ögon verkar det vara hur lätt som helst att störa ut fienden.

Vräk på med vitt brus så stör du ut det mesta.

Vad gör man för att inte bli utstörd?

För att störa ut något måste man veta vilken frekvens som används, och för att göra det lite svårare kan man använda en teknik som kortfattat innebär att sändare och mottagare hoppar mellan olika frekvenser i ett förutbestämt mönster. Detta används bla i hemmet av trådlösa enheter just för att dessa inte ska krocka och störa ut varandra.

Din sändare märks ganska tydligt och kommer dra på sig fiendens eld...

Som en del av en slutövning var ”vårt” nät utsatt för störsändning, vi gjorde helt enkelt så att vi bytte inställningar (då främst frekvens) vid visst kodord eller viss tid. Vi blev beordrade att sluta med det efter typ ett dygn eftersom det förstörde övningen för dom stackars telekrigarna. Sen är en störsändare lättpejlad och ett trevligt mål för artilleri och flyg.

Som många säger måste du kunna pricka in dig på den exakta frekvensen du vill störa ut. Du kan skicka ut en bred störning, men då får du inte så lång räckvidd på störningen. Hoppfrekvensen innebär att de radioapparater som skall kommunicerar har samma nyckel, och således vet i vilken ordning som frekvenserna skall skiftas. Sedan byter den frekvens flera gånger i sekunden för att försvåra störning och pejling. Tänk dig att du ska lyssna på P4 och den byter frekvens hela jävla tiden.

Till viss del kan man undvika störning genom att använda riktade antenner, men det är inte alltid användbart.
Ägnar man sig åt att störa allt så lär man störa ut även sin egna kommunikation (en radio i en rysk stridsvagn funkar antagligen bäst på ungefär samma frekvensband som radion i en svensk stridsvagn).

Men givetvis är störning användbart. Jag har för mig att Sverige i samband med den grundstötta ryska ubåten på 80-talet periodvis störde ut många av de sovjetiska kommunikationerna i närområdet.

Ja, det är lätt att störa. Det är också lätt att byta frekvens.

Man hanterar störning genom att skjuta på den som stör (att konstant skicka ut hög effekt gör det jättelätt att pejla in)
Man kan byta frekvens
Man kan byta frekvens hela tiden (frekvenshoppa)
Man kan själv skicka ut högre effekt och överrösta störningen
Man kan skicka ut högre effekt samt samtidigt frekvenshoppa vilket gör att fienden måste överrösta en på alla frekvenser samtidigt vilket de inte kan om de inte har otroligt mycket bättre, kraftigare, smartare och närmare utrustning men knappast alla dessa samtidigt. Utnyttja då radio på det sättet som de inte kan störa.

o.s.v....

Motmedel mot störning kanske inte fanns på 80talet.
Jag inser nu att störa innebär med dagens teknologi röjer man sin position.

Sen kan man tänka sig att det är billigare att sätta upp en störsändare än att skicka en robot emot den.

Sverige var tidigt ute med televapen och störsändare. Och vi satsade ganska ordentligt ett tag.

Kokade ner det göttaste från den här rapporten.

• Man upptäckte att ryssarna utvecklade ett system för att deras strategiska bombare skulle navigera rätt; ett gäng rotationsfyrar (bokstavsfyrar) på långvåg. FOA utredde saken och hade forskning kring telemotmedel. 1953 fick ÖB och svenskt top brass en föredragning: ”Bra genomgång. Försvarsministern anmärkningsvärt imponerad”.

• 1955 skapades en telemotmedelsorganisation för hela Försvarsmakten. Man började utveckla en egen lösning ”för omfattande telemotmedel mot teletekniska system” - mer exakt ryska stridsenheters navigationssystem. Systemet fick kodnamnet ”Fredriksson”.

• Sekretessen var skyhög. Andra kodnamn: ”Radio Standard”, ”Specialradar”, ”viss radiomateriel”, ”uppdrag 9008”, ”Störgrupp A”, ”visst byggnadsobjekt”, ”typanläggning”, ”LV-sändare”, ”radiosändare SE30005”, ”reservradio”. Och så det tidigare nämnda ”Fredriksson”.

• Systemet fick det klingande namnet RT-02 och utvecklades och levererades från 1957 till 1966.
Man planerade 10 anläggningar och en i reserv. Nio byggdes.
Platserna: Järna, Ire (Gotland), Norrtälje, Karlskrona, Luleå, Västervik, Hamrånge, Sundsvall, Umeå.

Spoiler

Efter att E4:an dragits om, kom masten i Järna att stå precis intill motorvägen. Lite äldre Vapen och militär-läsare minns det antagligen. Ire-masten står kvar, fast används idag till annat.

• Störgrupp A organiserades inom luftbevakningskompanierna.

• RT-02 var inga små grejor. Masterna var 212 m höga. Vid masten fanns en liten radiohydda. Systemet styrdes från platser en bra bit ifrån masten. Sändaren i Ire kontrollerades t ex från Tingstäde (där man ju redan hade radioverksamhet).

• Allt som rörde utvecklingen var stämplat kvalificerat hemligt med dubbla ramar.
Under systemets hela livslängd var all materiel hemlig.

• Så sent som 1986 föreslår FOA förändringar i systemet, bl a ny styrning. Nytt funky kodnamn: ”Prylen”.

• Fråga: Men masterna? De gick ju inte att dölja. 212 meter metallkonstruktion kamouflerar man ju inte bort?
Svar: Paraboler.
”För att vilseleda främmande makters underrättelseverksamhet har Flygförvaltningen låtit montera paraboler i antennmasten och till ortspressen uppgivit att anläggningarna är avsedda för RL-kommunikation.”
Det hindrade inte ortsbefolkningen från att avfärda radiolänkarna som fejk, eftersom de monterades utan kablar.

• De som besökte anläggningen i tjänsten fick inte bära uniform eller någon ”beklädnad som röjer militär anknytning” och inte färdas i militära fordon.

• När systemet startades ägnade man sig åt maskerande störning, kort sagt oväsen i etern.
Senare stoppade man in nya grunkor som gjorde att systemet vilseledde navigationssystemen istället.
Medel föder alltid motmedel, som bekant.

• Idén var att använda telekrigsvapen, som ett ”mjukt” hinder. Ryssarnas navigationssystem på långvåg hade en bedömd noggrannhet om +/- 500 meter. Baserat på tänkt vapenverkan, ville man störa/ordna ett fel i navigationen på flygplan och vapensystem om +/- 1500 meter. Då skulle bomber/robotar landa tillräckligt fel.

• Den tidslucka som systemet skapade var användbar medan vi inväntade ”stöd från väst”.
Telekrigvapen sågs som ett fiffigt sätt att utöva ”fördröjning av anfall” respektive att ”trycka tillbaka” de anfallande förbanden. Indirekt gav vi också NATO-sidan vårt stöd.

• Störsystem RT-02 avvecklades 1990.

Du får tänka på att kraften en sändare sänder ut minskar med avståndet. Det krävs inte så värst mycket ökning i avstånd för att effekten ska bli en bråkdel av vad den är nära. Exemplet med RT-02 krävde ju 212 meter långa master och det är inget man fixar i ett nafs.
Ska man störa kommunikation för infanteri så är det kortvågigt och då behöver man vara riktigt nära, kanske några hundra meter. Då kan man pejla in störningen (mäta riktning från två platser, sedan dra sträck på en karta och få exakt position) och sedan smälla dit en granat. Är det en mast på 200 meter kanske det är värt en robot. Skickas störningen från båt är det definitivt värt att skicka robot om man kan sänka rackaren med.

Trevligt med nya kunskaper.

Om jag får fortsätta frågandet så.
Våra moderna flygplan styr ju varandra med diverse länksystem.
tex radar på en skickar signaler till en kompis, som ännu oupptäckt skickar sin robot. de har ju även kontakt med markstationer.
Att använda så inbjuder ju till att bli upptäckt.

Man kanske inte använder elektroniken förren det är dags att panga?
Sen kvickt hem igen.

Tack alla som vill sprida kunskap.
tillägg
Det jag bevittnade på 80talet var en radiolastbil med upplyftbar antenn, som kunde både lyssna och störa

Ja, radiotystnad är definitivt viktigt för att undvika att bli upptäckt. Extra bra är ju att man kan lyssna på sändningar utan att upptäckas. Planet som ser fienden kanske hörs när det rapporterar in positioner, men planet som skjuter är osynligt då det bara lyssnar på sändningar. Det kommer en signal från landbaserade sändare som säger "flygplan 3, fiende i position X, skjut", då vet flygplanet vad det ska göra, och behöver inte svara, utan bara göra det som ska göras. Kombinera ihop att man kan använda olika system och olika vapenslag som samarbetar så får vi den här videon från i våras när Sverige övade att samtidigt slå mot mål från luft, sjö och land.

Dessutom är Gripen förjävla bra på telekrig. Enligt rykten har det kunnat lägga sig bredvid andra länders plan och upptäcks först när andra piloten tittar ut genom fönstret. Allt genom att lura, manipulera och härma signalerna från andra plan och på så sätt vara osynligt. Det finns saker man kan göra med radar och radio som man garvar när man hör för man kan knappt tro att det är möjligt. Låt en skock nördar leka med en miljard kronor i ett årtionde och helt plötsligt kan de få fiendeplan att tro att elefanter dansar tango framför dom!