Är det mig det är fel på eller henne?

Hej!

Jag ska försöka hålla mig hyfsat kortfattat för att beskriva min situation. Men jag vill gärna höra era åsikter (om det är mig eller hon det är fel på).

Vi har varit tillsammans i drygt 12 år.

Flyttade till hus för drygt 3 år sedan. Det har varit upp och ned under ganska lång tid. Jag tycker att hon slösar för mycket pengar (vi har jämnt skuld på kreditföretag för cirka 30-40 000 kr). I snitt handlar hon väl kläder åt barnen, smink och saker för runt 13-17 000 kronor i månaden. Jag har försökt bromsa, få henne att tänka på framtiden, att spara, att få henne att förstå att när man bor i villa behöver man ha en buffert för att klara oförutsägbara utgifter. Problematiken är att det har bara blivit värre sedan hon gick från 80 % till 100 % arbete. Skulderna har bara växt och växt.

Nu väntar skilsmässa, vilket kanske är det bästa, jag vet inte.

Det som också har varit problematiskt för mig är hennes tvångsbeteende. Hon dammsuger varje morgon och varje kväll, hon skurar golven varje morgon och varje kväll. Hon går upp klockan 03.00 när hon börjar vid 08.00 för att hinna städa, sminka sig etc. När hon städar vilket hon gör varje dag så lyser hon med flicklampa överallt för att lokalisera dammpartiklar etc. Varje lördag gör hon en storstädning som tar 8-10 timmar. Direkt när vi kommer hem så lyser hon med flicklampa på alla sina smycken för att se att inte någon pärla eller dylikt har lossnat, gör noggrant rent sina handväskor, drar med klädvårdare på alla sina kläder (detta sker varje dag).

Vi har därtill även småbarn så situationen är väldigt pressad just nu. Nu så är tanken att vi ska skilja oss och hon vill ha ensamvårdnad och fatta alla beslut kring våra barn. Jag vet att hon älskar dem mest av allt och gör allt för dem. Men är orolig att hon kommer vägra mig att få träffa dem...

Jag har verkligen försökt tillmötesgå henne, hjälpa henne på alla sätt och vis men jag känner att det är så destruktivt hennes tvångsbeteende....

Är det normalt att man kör 4-5 tvättar varje dag? Jag tycker det borde räcka med 4-5 tvättar per vecka.
Är det normalt att man går upp kl 03.00 när man ska vara på arbetet klockan 08.00 och det är 25 minuters resväg in?
Är det normalt att man handlar 5 paket hushållspapper (20 hushållsrullar) varje vecka?
Är det normalt att ens matkonto tillsammans med hemsaker (hyvlar, schampoo, balsam, raklödder, tvättmedel, diskmedel etc) ligger på 16 000 kr i månaden?
Är det normalt att man lyser med flicklampa när man ska städa varje dag?
Är det normalt att dammsuga och skura golvet två gånger per dag samt göra rent alla skåp och väggar med trasa?

Vad hade ni gjort i min situation? Är skilsmässa kanske det bästa och enda alternativet? Hennes temperament är extremt på ett sätt då jag upplever att hon har väldigt kort tålamod, skriker ofta och skäller och man är hela tiden på helspänn...

Ska det vara så här?

Orkade inte ens läsa allt utan bestämde mig ganska snabbt för att råda dig att gå din egen väg...

Nej, det är absolut inte normalt, och det vet du ju.

Du ska absolut inte gå med på att ge henne ensam vårdnad, då tappar du kontrollen fullständigt. Försök att få till en "normal" skilsmässa och gemensam vårdnad med växelvis boende.

Det är bara så svårt att ta beslut då vi har varit tillsammans så länge...

Tack för rådet. Situationen som råder nu är väldigt påfrestande för mitt psyke kan jag säga...

Låter som ni behöver regler. Att hon städar är inget problem. Däremot att hon slösar så mycket.

Din fru tycks lida av tvångsmässigt beteende och använder städningen och shoppingen för att hantera sin ångest och oro. Har ni diskuterat detta öht? Har hon träffat en terapeut?
I övrigt, ser du något som helst positivt i er relation? Även om hon fick hjälp med sitt beteende, skulle du kunna tänka dig leva med henne?

Vid eventuell skilsmässa: bara för att hon vill ha ensamvårdnad betyder det inte att hon får det. Bara för att hon har tvångsmässigt beteende så betyder det inte att rätten kommer påverkas av detta när vårdnad av barnen ska tilldelas. Inget av det du nämner verkar påverka barnen särskilt mycket.

Om du verkligen överväger skilsmässa: skaffa advokat på en gång. Dina barns och din framtid står på spel.

Städningen är helt ok för jag blir väl inte direkt drabbad av det (förutom att vi får natta småbarnen efter kl 21 och jag tycker att 19-19.30 är en rimligare tid).

Vi har inga dåliga löner - det är därför jag tycker det är så tragiskt att vi inte har några pengar kvar till mat sista veckan...

Har verkligen försökt tala med henne men hon blir bara arg och det sker ingen förändring... Är skilsmässa enda utvägen? Det har hållit på så här i 6-7 år...

Nej

Det låter som att hon behöver hjälp. Det låter också som att hon inte är mottaglig för det. Jag hade inte orkat med det i längden, för det verkar ju som att hon drar ner er båda. Men parrådgivning kanske skulle kunna vara ett alternativ.

Om inte annat hade jag skilt mig innan skuldberget växer. Att ha gemensam ekonomi med någon som inte ser ett problem med växande skulder samtidigt som det handlas kläder och smink för astronomiska belopp är en jättedålig idé.

Nej, sätt upp regler hur mycket ni får spendera. Möts halvvägs. Ni borde kunna ha olika konton för mat, barn och andra utgifter.

Jag skulle ge det ett försök med tydligare regler som ni sätter tillsammans. Många som inte klarar av att ha konton med no limit. Så om hon nu har det har ni bäddat så att hon kommer misslyckas omedvetet.

Det spelar ingen roll. När en man och en kvinna bråkar, så är det ALLTID mannens fel. Eller rättare sagt, så är det mannen som FÅR fel. Det är vi kvinnor som avgör vem som har rätt, och det är inte mannen i alla fall.

Det är precis min tanke. Jag vet att om jag skulle bo själv så skulle jag leva väldigt snålt (jag är en minimalist och hon är en som spenderar alla pengar hon får). Problemet har varit att när stora saker sker (bilreparationer exempelvis) så har det inte funnits pengar alls till det. Jag har försökt förklara gång på gång men det går inte in...

Om jag levde själv skulle jag lätt kunna lägga undan 50 % av min lön... Men jag är lite orolig över framtiden. Jag vill verkligen ge detta en chans men känner på sikt att om det inte sker någon förändring snart och vi kommer överens så finns inte mycket val...

Det känns lite som om jag får skulden för allt. Allt som inte fungerar etc.

Och så tycker jag det är så märkligt att matkontot ligger på 16000 kr i månaden, att det ska tvättas 4-5 tvättar varje dag 7 dagar i veckan, det ska städas och skuras och lysas med flicklampa överallt...

Disken efter middagen tar alltid 1,5-2 timmar att fixa i ordning. Är det normalt att det tar så lång tid (jo, vi har såklart diskmaskin)...?