Citat:
Jag tänker lite som att det finns ju viss pedagogik som jobbar med grupper baserade på kunskapsnivå (eller prestationsnivå) snarare än årskurs.
Om då en elev med stående A söker till min skola, men jag har svårt att få majoriteten av eleverna att nå E i snittbetyg (så gör jag något fel; extremt exempel) så kan det ju vara bra att hänvisa eleven till en skola som bättre passar den specifika elevens kunskaps- eller prestationsnivå.
Om då en elev med stående A söker till min skola, men jag har svårt att få majoriteten av eleverna att nå E i snittbetyg (så gör jag något fel; extremt exempel) så kan det ju vara bra att hänvisa eleven till en skola som bättre passar den specifika elevens kunskaps- eller prestationsnivå.
För de elever som riskerar att inte uppnå kraven har vi ju redan idag inofficiella grupper till. Vi har redan "resursskolor" som tar in dessa barn.
Citat:
Sen är jag fullständigt enig om att alla inte passar i samma klassrum.
Och det är till stor del där skon klämmer i min erfarenhet, att alla i årskurs X ska vara i klassrummet, utom den-och-den som får gå till särskild undervisning.
Kvar i klassrummet är 24-28 elever.
Läser man Skolverkets statistik om "antal elever per lärare" så ligger Ale och Botkyrka på 13 respektive 14,5. Det är såklart missvisande, för i grunden hålls alla lektioner i helklass utom PREST-ämnen (i grunden).
Och det är till stor del där skon klämmer i min erfarenhet, att alla i årskurs X ska vara i klassrummet, utom den-och-den som får gå till särskild undervisning.
Kvar i klassrummet är 24-28 elever.
Läser man Skolverkets statistik om "antal elever per lärare" så ligger Ale och Botkyrka på 13 respektive 14,5. Det är såklart missvisande, för i grunden hålls alla lektioner i helklass utom PREST-ämnen (i grunden).
Men, vem är det som har sagt att eleverna måste gå i en och samma klass och ha undervisning samtidigt? Skollagen stadgar enkom genom skolplikten att eleven måste närvara i skolan, den stadgar inte var eleven skall befinna sig. Timplanen (om man går efter den) stadgar hur många timmar per ämne som eleven skall läsa, inte var eleven skall läsa ämnet. Det är helt fritt för läraren och skolledningen att dela upp sina elever hur som haver och ha olika scheman etc. Men, nuvarande tolkning av Salamancadeklarationen hindrar segregering av undervisningen utifrån t.ex. begåvningsnivå.
Det som sätter käppar i hjulen är ekonomin och sedan lärarens tillsynsplikt. Den pedagogiskt ansvariga läraren har tillsynsplikt för alla elever under sig och då är det svårt att ha något annat än hel- och halvklasser.
Däremot har jag inte förstått varför vi inte kan ha som Nya Zeeland, vilket jag själv har prövat med väldigt varierande resultat, där man har olika stationer i ett klassrum och eleverna arbetar fritt efter ett särskilt schema för varje station. Sedan har man en "teachers corner" där en grupp elever på 4-6st sitter med lärarledda aktiviteter vid ett speciella bord som liknar ett Black Jack-bord. Läraren får då en speciell överblick och kontakt med varje barn som är vid bordet.
Jag har testat "Teachers corner" i några klasser och funnit att man måste drilla eleverna från Fsk och år 1 till den disciplinering och den rutin som krävs för stationsundervisning. Svenska elever klarar inte detta, det blir kaos även för en rutinerad lärare när läraren koncentrerar sig på ett fåtal elever och släpper överblicken på de andra eleverna en aning. Men när det fungerar är det guld värt!
Citat:
Är det viktigt att ha ett schema med lektionslängd om 40-80 minuter beroende på ämne, exempelvis?
Du måste ju följa timplanen!
