Sverige har en
väldigt skev syn på fattigdom. Jag vill minnas att gränsen för existensminimum för en vuxen är ca 5000 kr, utöver den bostad som i princip alla fattiga får pröjsat av offentligheten.
Jag ser mig själv leva väldigt bra och jag gör inte ens av med 5000 per månad.
Alla nödvändigheter som kläder, möbler och teknik kan idag köpas second hand för i princip inga pengar alls. Utöver det finns det ett mycket stort underhållningutbud tillgängligt helt gratis på internet.
Till och med tiggarna sitter med Iphones.
Fattigdom my as