Gunnilsöra / Gunnarsöra - fantomön i Stockholm skärgård

Finns det någon Flashbackare som läst eller hört om, eller kanske rentav med egna ögon sett, den mystiska ön Gunnilsöra (Gunnils öra, Gunnarsöra, Gunnilöra, Gunnars öra) i Stockholms skärgård? I hundratals år har befolkningen i skärgården berättat om en ö eller ögrupp som visar sig långt ute till havs, cirka 20 sjömil sydost om Svenska högarna. Ön är ofta synlig ett par timmar i taget, bra längre än en vanlig hägring. Ibland återupprepas synen flera dagar i rad. Därefter kan det dröja åratal innan ön visar sig igen.

Första omnämnandet av den märkliga platsen är från 1626, då matematikern och lantmäterichefen Andreas Bureus prickade in den på sin karta. Han antecknade dess namn som Gunnarsöra.

https://www.warlockwardrobe.com/uplo...png?1483119085

På 1690-talet ritade Bureus efterträdare som lantmäterichef, Carl Gripenhielm (Gripenhjelm), på kungligt uppdrag de första detaljerade sjökorten över Stockholms skärgård. Som en plikttrogen karolinsk ämbetsman sökte han upp vittnen som hade sett ön, och skrev ner deras berättelser: Bönderna på åtskilliga orter i Skiärgården berättade att ett skiär wijd namn Gunnilöra ligger vid denna tracten uthi hafwet hwilket synes som 3 kubbar och antingen är en holme med tre halsar eller tre åtskillige Skiär ... ("Åtskillige" betyder givetvis "skilda").

Skärgårdsborna berättade för Gripenhielm att ön tillhör ett sjörå. När estniska seglare hade varit i Sverige och köpt salt, brukade rået sitta i en liten båt och kräva en tribut av saltet. Esterna vågade inte säga nej av rädsla för vad rået kunde göra med dem.

Men så fick några seglare nog av det snyltande sjörået. De avlossade en brinnande pil mot henne. I samma ögonblick steg två öar upp ur havet. Besättningen gick i land på den ena, som skulle bli känd som Svenska Högarna. Sjörået gick i land på den andra, som genast försvann ner i havet igen. Det skulle bli Gunnilsöra. Enligt skärgårdsborna ligger ön för det mesta ligger under havsytan, men ibland stiger den upp och kan ses tydligt och av alla.

Gripenhielm var skeptisk. Men en klar dag i augusti 1691 gick han upp på berget på Gillöga Lillskär och fick till sin häpnad se några underliga spetsar sticka upp ur havet. Kunde detta vara den mystiska ön? Han sprang för att få tag på en öbo att fråga, men då passade synen på att försvinna. Kort därefter bröt ett våldsamt oväder ut.

Till sin förtret fick Gripenhielm aldrig se ön igen, men på sin karta skrev han ner vad han sett och vad ortsbefolkningen berättat. Anteckningen kopierades på en separat lapp nästan hundra år senare.

https://static1.squarespace.com/stat...5380_00001.jpg

I augusti 1774 sågs Gunnilsöra av ett flertal människor från Svenska Högarna, och synen upprepades tre dagar i rad. Öarna - tre stycken med några mindre skär emellan - syntes mycket tydligt, man kunde till och med urskilja träd och buskar. Också nu förebådade synen en hård storm, och sedan ovädret bedarrat sågs inte öarna mer.

Numera anses Gunnilsöra helt enkelt vara en hägring, kanske en avbild av den estniska ön Dagö. Ändå så är omständigheterna rätt speciella. Staffan Anderberg skrev om ön i SD-kuriren år 2005 (sid 11):

https://thereseborg.files.wordpress....-nummer-64.pdf

Idag när utskärgården inte längre ärbefolkad finns det inte många som sett ögruppen. De flesta är överens om att Gunnilsöra är en form av hägring, men hur den uppstår finns det endast teorier om. I den riktning som brukar anges – sydost 130 grader från fyren på Svenska Högarna – är det sjutton mil öppet vatten innan man når den estländska ön Dagö. Rimligen borde Gunnilsöra vara en spegling av den ön, men hur den kan synas från Stockholms yttersta skärgårdär ett mysterium. Det finns teorier som – i olika kombinationer – förklarar speglingen med blank vattenyta, luftlager i atmosfären och en studsande spegelbild. Speglingen skulle också underlättas av en sorts långa dyningar som knuffar bilden framåt. Dessa dyningar kan uppträda på blankt vatten och förvarnar om oväder vilket i så fall bekräftar de gamla berättelserna om att Gunnilsöra varslar om storm.

Gunnilsöra nämns i bland annat Svenska Lillö av Sven Barthel, Till utskären av Sten Rinaldo, Sällsamheter i Stockholms skärgård - Roslagen av Edvard och Erling Matz samt Gåtfulla platser i Sverige av Stig Linnell. Ingen av dessa böcker finns för närvarande i min närhet, men jag har utgått från dehär länkarna.

https://thereseborg.files.wordpress....-nummer-64.pdf
https://marinarkeologi.nu/MT/1992/mt_1992_3.pdf
https://1719.se/gunnilsra
https://csblogg.ufo.se/csblogg3/?p=12832
https://www.maringuiden.se/forum/nyh...C3%B6ra-r1043/
https://missmagicgirl.wordpress.com/...ller-sjoodjur/
https://www.warlockwardrobe.com/blog...t-now-you-dont
https://www.dn.se/arkiv/resor/mytoms...enska-platser/

Om Moderator anser att detta ämne passar bättre i Klimat, miljö och geovetenskap, kan tråden gärna flyttas.

Nog har man läst om Gunnilsöra men aldrig upplevt fenomenet, trots åtskillig tid i Stockholm skärgård. En förklaring till de få rapporterna är väl just skillnaden mellan optiskt fenomen och observation. D v s de meteorologiska förutsättningarna finns säkert då och då men ingen råkar samtidigt titta åt rätt håll. Speciellt sedan skärgården avfolkades.

Att det handlar om en hägring i samband med annalkande oväder (d v s lågtryck) styrks av fler än Gripenhielm. Vad gör det moderna båtfolket när oväder närmar sig? Jo, vänder inåt land och får Gunnilsöra bakom ryggen. Kanske är dessutom sittbrunnen för låg för att se.

Myten förstärks av det faktum att fenomenet inte ens tycks ha ett vedertaget namn. Hela konceptet förvandlas till en hägring. Mitt eget bidrag till namnfrågan är att påminna om att gammelsvenskan har ett ord - ör - som i skärgårdssammanhang betecknar en grusig udde. Dagö har en mycket lång låglänt udde med sandstränder som pekar rakt i vår riktning. Kvarstår alltså frågan om vem/vad Gunnar eller Gunnil är. Finns svaret i det svenska språket eller ska vi leta på andra sidan Östersjön?

Avståndet från Svenska Högarna till Dagö är 156 Km.
Jordens krökning gör att man inte kan se längre än 5 Km till havs om man inte är på en väldigt hög båt. På 70 meters höjd, taket på ett modernt kryssningsfartyg kan man se upp till 30 km vid fri sikt. Det räcker inte så det är uteslutet.

Hägring går väl inte att utesluta men hägringsöar tillhör inte det vanliga.

https://en.wikipedia.org/wiki/Fata_Morgana_(mirage)

Fata morgana brukar dock handla om en förvrängning alternativt en reflektion över avstånd.

https://edition.cnn.com/videos/weath...rgana-orig.cnn

I vilket fall.

130 grader syd om Dagö finns det iofs en hel del kobbar och småöar, vi har dock inte mycket till tidvatten i Östersjön, ingen av dem ser ut att ha ens jord och träd på sig utan de är mest steniga och sandiga historier. Det har vart en hel del havhöjning de senaste 330 åren skall det tilläggas.

Om öbor i området för 400 år sedan vanligtvis inte såg dem men tillfälligtvis gjorde det så måste det ju vara något som gjorde att havsnivån sänktes ännu mer och gjorde att de kunde se den/dem. Oklart om Gunnilsöra är en ö eller tre.

Gunnil var ju namnet på en häxa som bodde på Visingsö.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gunnil..._Visings%C3%B6

Kanske ortsborna tyckte det var något magiskt med öar som dyker upp vid oväder och försvinner därefter? Ställer mig väldigt skeptisk till att Andreas Bureus eller Carl Gripenhielm skulle slumpat fram ett namn på stället utan nånstans fick de namnet och platsen från.

Om jag nu vore en författare av skräcklitteratur - vilket jag inte är, skräck alltså - hade jag kanske övervägt att skriva en historia som går ut på att hägringen Gunnilsöra är våra förfäders varning till oss, från en plats bortom tid och rum.

I flera århundraden har välvilliga krafter försökt varna oss för en kommande, fruktansvärd olycka. Gunnilsöra uppenbarar sig ungefär där Estonia gick under, och 852 personer dukade under.

Det är sant. Namnet har naturligtvis en förklaring och det är märkligt att den är okänd idag.

En ö eller ögrupp som ingen levande människa sett på århundraden kanske inte hålls top of mind så länge.

Om inget ovanligt eller rentav paranormalt föreligger kanske den/de gick samma öde till mötes som exempelvis Doggerland.

Som fantomö är den dock långt ifrån ensam i världshistorien.

https://en.wikipedia.org/wiki/Phantom_island

Såhär kan en fata morgana se ut från land.

https://www.youtube.com/watch?v=aU2AvVDCyQU

Minst sagt trippy.

Nils Ahnlund återger Gripenhielms egna ord i den här essän, Riddaren och havsfrun - samt Gunnar Gröpe, publicerad i Budkavlen : meddelanden utgivna av Brages sektion för folklivsforskning år 1934.

https://digi.kansalliskirjasto.fi/ai...917749?page=18

Nära sydändan av Södertörns fastland, NOO om Landsort, träffas längst ut i öppna havet några tätt liggande små skär, nu på kartorna benämnda "Gunnarstenar" men i äldre tid sammanförda under namnet "Gunnarsten". Sålunda på 1626 års karta av Anders Bure. Här finnes även i yttersta havsbandet mellan Svenska högarna och Sandhamn utsatt ett skär "Gunnarsöra", som jag ej lyckats återfinna på generalstabskartan; hos Bure åter intar det ett framskjutet rum. Allmogen kallade ön fordom "Gunnils öra". "Bönderne säga, att man icke seer henne altijd", skriver generaldirektören för lantmäterikontoret Carl Gripenhielm till Håkan Hjärne. "Hon ligger uthi stora fahrwatnet, som jag det har tagit efter de wissaste stellen, men ännu aldrig funnit. Det hände mig en söndag, då jag war wid skäran at taga af de grunder och belägenheter, at jag på en ort fick see 3 spetzar på hafwet; då blef jag illa wid och meente, at jag hade i glömskan gått den förbij. Kallade så bonden och frågade om Gunnils öra. Men när bonden kom, fick man intet mera see det. Bonden sade så wara, men spådde en stor storm eller mycken fisk. Men där fölgde på en grufwelig och förskräckelig stor storm".

Gripenhielm anger enligt Ahnlund Gunnars öör som den högspråkliga formen, Gunnils öra är vad bönderna brukar kalla synen.

Gunnilsöra spelar en liten men avgörande roll i John Ajvide Lindkvists skärgårdsskräck-roman Människohamn, rekommenderas varmt

Citerar ur Marinarkeologisk Tidskrift 3,
1992.

Ber om ursäkt för något hastigt genomförd transkribering.

GUNNARSTENARNA
Gunnarstenn 1559, Gunnar-
steen 1644, Gunnarsten 1790, Àl"gunnastenar"

De tolkningar som återgivits i litteraturen baserar sig pà en sägen om den "helige Gunnar" som en gang byggde och bodde därute. Sägnen som bl a âterges i Axel Quist's Ösmobok, berättar flera detaljer som t ex att han gick pä vatinet frän Gunnarstenarna till kyrkan i Osmo. Den har varit levande i trakten ända in på 1900-talet. Gunnarstenarna har varit säsongsfiskeläger ätminstone sedan mitten av 1400-talet.

Med hjälp av Sven Barthels bok Svenska Lillö och Sten Rinaldo's Vägen till Skary skall här ett försök till annan förklaring göras.

Anders Bure placerar pà sin berömda nordenkarta frän är 1626 en hägringsö med namnet Gunnarsöra ca 20 sjömil sydost Svenska Högarna. I Blaeus' upplundskarta från 1683 finns Gunnarsöra som en Ögrupp. Sven Barthel har i ovannämnda bok ett intressant kapitel om Gunnarsöra även kallat Gunnilsöra där han citerar en anteckning av kartografen C. Gripenhjielm pà en konceptkarta år 1691. "Bönderna pä
ätskilliga orter i Skiärgärden berättade att ett skiär wijd namn Gunnilöra ligger vid denna tracten uthi hafwet hwilket synes som 3 kubbar och antingen är en holme med tre halsar eller tre ätskillige Skiär, de berätta ock efter deras inbillning samma holme vara af SjöRå aldeles fördold och ganska sällan synas, (si credere fas est - om man får tro det)" Aven Sten Rinaldo, synnerligen förtrogen med orädet runt Svenska Högarna och med dess befolkning, har behandlat Gunnarsöra/Gunnilsöra i sin bok och ett avsnitt lyder. "Ett kvinnligt väsen hörde samman med vattnets trolldom -
en dubbelvarelse som lockade och skrämde. Det var sjöräet och man kallade henne vid namn. Mânga platser i medeltidens Norden bär sägner om henne.

Berättelserna skiftar, men sjördets namn ger gemenskap at mänga av dessa sägner, Gune, Gunner, Gunnil - även Gunnar kallades hon. Alltid namnformer pà Gun-" Således, även om Gunnarstenarna i motsats till Gunnarsöra/Gunnilsöra är en verklig ögrupp, ger den med sin avskildhet och ibland hägringseffekter, en stimulans till
fantasi och övertro. Därmed finner jag det berättigat att anta att namnet
Gunnarsöarna har samma bakgrund
som Gunnarsöra/Gunnilsöra, nämligen sjörået och hennes namn.

Den har jag läst med mycket stor behållning, tricket att blanda in skräck i denna älskade miljö är genialt. Ok, får läsa igen.

Kul att du gillade den! Själv har jag aldrig ens varit ute i skärgården men den boken gjorde mig väldigt sugen.