En vanlig persons liv på 1600-talet

Märk FUCKING VÄL. Du skrev att jag var dum. Du får fan inse din egen dumhet.

Du är ju dum som häver ur dig en massa felaktigheter.

Men snälla. Fan fel? Det var du som började vara dum. Snacka massor av skit utan källor. Jag presenterade källor och sedan helt plötslig blev jag dum.

varför skulle en vanlig bondes liv varit annorlunda på 1600 talet mot för vad det var på typ 1800 talet?

inga teknologiaka framsteg skedde under den tiden.

Min farfar var uppväxt på en gård mott i skogen i norrland och berättade aldrig att livet skulle varit speciellt hårt.

Slåtter var endast under sommarperioden, och på vinterna jagade man och fiskade för föda samt potatis man odlat under sommaren.

Jag skulle nog tro att vanligt bondeliv var rätt soft.

Liten och liten, man räknar med att var tredje svensk man dog i krigstjänst under stormaktstiden. En minoritet av den sammanlagda befolkningen javisst, men ändå en tillräckligt stor andel för att demografin skulle påverkas. Sverige omtalades som "knektänkornas land" av utländska besökare efter det stora nordiska kriget, då 200 000 svenska soldater dog.

Under slutet av 1700-talet påbörjades den agrara revolutionen i Sverige, med allt vad det innebar av skiften, utdikningar, ny teknologi och nya grödor, t.ex. potatisen. År 1800 hade befolkningen stigit med en miljon (76%) mot hundra år tidigare. Redan i början av 1800-talet hade det svenska jordbrukslandskapet förändrats så mycket att en 1600-talsbonde hade haft svårt att känna igen sig.

Samtliga historiker skulle kunna intyga att bondelivet verkligen inte var soft (vare sig på 1600-talet eller 1800-talet).

Ja, många av de soldater som kom hem var nog svårt skadade mentalt av sina krigsupplevelser. Många, men långt ifrån alla, var ju dessutom fysiska krigsinvalider, som hade förlorat ett ben, en arm eller synen på ena eller båda ögonen. En del av dessa invalidiserade soldater placerades på Vadstena Krigsmanshus, där de fick framleva resten av sina dagar med ett tryggat uppehälle, en lott som flertalet av deras olycksbröder inte delade.

I en av Thore Brogårdhs böcker berättas en anekdot om en soldat på 1700-talet, som efter hemkomsten från tjänstgöringen i Karl XII: s här vandrade omkring i Småland och norra Skåne som gårdfarihandlare. Vid ett tillfälle, när han närmade sig ett litet torp i norra Skånes skogar, nära småländska gränsen, blev kvinnan som bodde där ensam rädd när hon genom fönstret såg honom komma gåendes mot huset, och smet ut bakvägen för att inte stöta på honom. Dock glömde hon kvar ett litet barn, som låg ensamt kvar i vaggan när soldaten kom in. Han förstod att kvinnan hade lämnat stugan i all hast, eftersom elden brann i spisen och en smörkärna med innehåll stod framme på golvet (kvinnan hade hållit på att kärna smör precis innan han kom). Han ropade på henne, men fick inget svar. Då blev han vred, och i ett plötsligt infall av "illvett" tog han det lilla barnet och körde ner det i smörkärnan med huvudet före, innan han gick ut. Och barnet drunknade naturligtvis i det halvfärdiga smöret. Sedermera tycks dock samvetet ha vaknat till liv hos den gamle soldaten, för när han åtskilliga år senare åter besökte samma bygd berättade han denna ohyggliga historia i ett torp som han besökte, och omtalade att han en längre tid hade vandrat omkring i bygden för att försöka hitta kvinnan, som han åsamkat sådan olycka många år tidigare, men inte lyckats finna henne.

Oavsett om berättelsen är sann eller inte, så är den gripande och obehaglig.

Vad har du fått denna inbildning ifrån? Självklart fanns det saker att göra även under vintermånaderna. Det var ingen som satt hemma och rullade tummarna i väntan på att sådden skulle växa.

För det första fanns det inget "Sverige" för 98% av befolkningen, varje landskap hade i stora hela sina egna livsförhållanden, som var så stora att du inte ens kan anse att Sverige var ett enat rike. Levnadsförhållandena i södra Sverige var totalt skilt från levnadsförhållandena i t.ex. Dalarna, vilket man tydligt kan se i kyrkböckerna. För det andra fanns knappt "Norrland" vid den tid vi diskuterar. För hemmansägare i Dalarna var inte livet soft, utan det var ett hårt liv året runt. Bergsmannalivet i Östergötland var hårdare, när du inte höll på med jordbruket fick du hålla till vid smedjan, milan eller dito för att tillse riket med kanoner.

Är herrn läskunnig? Läs min mening igen så ser du att där inte står att det inte fanns något att göra under vintermånaderna.