Känner mig helt jävla tom - någon annan?

Som rubriken lyder, känner mig helt jävla tom inombords.
Känns helt off, delvis för att jag brukar ha så mkt starka känslor hela tiden och nu är d helt tomt. Det känns som om min hjärna är på standby. Har känt såhär förr men aldrig såhär grovt och länge. Det brukade släppa av sig självt. Har varit såhär sen innan julas, och är fan trött på det. Haft återfall i självskadebeteende pga skiten. Hela tomhetskänslan är säkert pga depressionen men har lidit av depression i flera år utan att hamna i det här konstiga tillståndet.
Nån annan som oxå känner/känt så, och isåfall; hur fick ni er ut ur det?

Det är bara att acceptera läget

Titta på Bob’s burgers och ät en hamburgare.

Känner detsamma... En grej som funkar väldigt bra är uridine tillskott vilket uppregulerar dopamin med 30% på två månader vilket är väldigt mycket

Flytta till ett annat varmare land, då känner dig hur livet är, här är livlöst tyvärr.

På kort sikt så låter det som att du behöver någon form av hjälp om du har besvär med självskadebeteende, så jag skulle helt klart uppmana dig att göra det.

Jag är nyfiken på hur dina rutiner och ditt liv i stort ser ut. Vad äter du om dagarna? Har du någon fysisk aktivitet för dig? Hur sover du? Har haft en del problem med psykisk ohälsa tidigare och det har i stort sett alltid korrelerat med att hjärnan söker efter "cravings" och kortsiktiga lösningar för att undkomma lidande. Försök att gå igenom hur ditt liv har sett ut från det att du började uppleva det du gör nu tills idag och jämför med hur det såg ut innan dess.

har psykologkontakt pga självskadebeteendet och har haft det i ca 2 år nu, men känns som att man inte blir tagen så seriöst ifall man inte tar ut sina problem på andra eller försöker begå självmord. fick dock ny psykolog i slutet på förra året men känns bara som att jag mår värre.
har problem med kronisk smärta som jag kommer ha livet ut, så att vara fysiskt aktiv även när jag har motivation är ett helvete. nu senaste tiden har jag praktiskt taget varit sängliggande pga pluggar hemifrån, även om jag vet att jag borde röra på mig. har noll motivation. brukade iaf gå lite
(på väg till tunnelbanan, på väg hem, etc.)
sover bättre än förr, hade diagnosen insomnia förut men har fått tyngdtäcke o sånt skit så jag sover ca 7tim mer eller mindre. käkar dock förjävligt men det är iaf bättre än när jag inte ätit nåt alls. blir basically tvingad att äta, och det e nt direkt pga ÄS eller så längre, har bara ingen lust. liksom det enda som går ner utan att bli tvingad är coca cola och piller.
fattar exakt vad du menar med att ens hjärna letar efter cravings eller bara vill rymma från all smärta som finns, tror det är därför jag "stängt av". innan jag blev såhär var jag faktiskt social och inte instängd i en lägenhet hela dagarna. tror corona funkade upp allas mentala hälsa till nån grad.

Inom den buddhistiska traditionen är Sunyata ett välkänt begrepp som nära nog hyllas, eftersom tomhet kan hålla ”allt”.

Är vi fyllda med känslor och tankar så ryms nästan ingenting. Att arbeta med tomhet är ett sätt att vårda dig själv.

Att nå tomhet kräver normalt lång träning där du låter känslor, tankar och situationer få passera igenom dig så att du kan bli mer öppen och närvarande inför nuet.

Du är lyckligt lottad.

Jo, COVID har försvårat en hel del för väldigt många människor. Har själv turen att ha ett jobb som måste utföras på plats så även om jag spenderar en hel del tid hemma så är det inte så mycket som det hade kunnat vara.

Problemet när du är i den situationen du befinner dig är att det finns väldigt lite klarhet i sinnet. Det är lätt att betrakta depressionen som en sak, självskadebeteendet som ett annat och det här du upplever nu som ytterligare en pusselbit i ett pussel som tycks bli allt med komplicerat. Själv började jag meditera för sex år sedan och det har verkligen varit livsförändrande på ett helt otroligt sätt och har skapat klart mycket mer klarhet men även med medkänsla för mig själv och den jag är. Du kanske testat det vid tillfälle, men jag utmanar dig att sitta varje morgon i ett par veckor och se hur det påverkar dig. Hjälper gärna till med hur du kommer igång, uppföljning och tips från min egen resa om du vill.

En av de tydligaste insikterna som kommit till mig är att livet inte blir bättre med automatik utan det kräver ett visst mått av insats - inte mycket, men tillräckligt och över tid - för att det ska blomstra.

Jag tror ditt liv har för mycket trygghet det står still för dig.

Ja. Jag vet inte, men har en konstig känsla som känns som tomhet, jag vet inte varför. Var många år sedan jag kände så sist.

Ska pröva att göra det imorgon, har ärligt talat inte gett meditation en ordentlig chans. Låter ändå som ett mkt hälsosammare alternativ, får se ifall det går.
tackar