Citat:
Ursprungligen postat av
mattep74
Estonia sjönk 1994 för 27 år sedan. En film med usel kvalitet förutom Donald Sutherland har gjorts.
Titanic sjönk 1912. 27 år efter att hon sjunkit, dvs 1939 hade fem filmer gjorts.
Varför har inte någon gjort en storfilm om Estonias förlisning? Jag menar likheterna med Titanic finns ju. Carpathia var på väg mot Titanic för att rädda passagerare, men för sent. Den rollen kan spelas av MS Europa. Titanic hade många kändisar, Estonia hade en riksdagsman ombord. Går säkert att trycka in en kärlekshistoria mellan en estnisk besättningsman och en Stockholmare från Östermalm också.
Jag håller med dig.
Det finns tillräckligt mycket i Estonia-katastrofen som var dramaturgiskt utöver det vanliga som hade passat perfekt för en spelfilm.
Och då har vi inte ens kommit in på det "konspiratoriska."
Faktum är ju att man inte ens hade behövt gå in på det spåret.
Det hade ändå gått bra.
Som katastroffilm, med alla de där nödvändiga sidospåren - som ändå varhämtade från verkligheten.
Som tex att:
- Tvingas lämna sina älskade till en säker drunkningsdöd, för att rädda sig själv. Att ta farväl med bara en trappa som oöverstigligt hinder mellan dem.
- Rånare som löper amok och rycker guldhalsband när fartyget har katastrofal slagsida och håller på att sjunka.
- Stora mobbar som löper över den uppoch nervända båtens undersida, för att hinna först fram till livvästar de får syn på på andra sidan (som andra precis tagit på sig ... ).
- Besättningsmän som kryper ut genom skorstenen, från nere på maskindäck längst nere, efter att Estonia lagt sig på sidan ...
- Och allt det hemska, som hur hundratals fastnar nedanför trapporna - som lagt sig på fel håll och blivit son en rak vägg istället, omöjlig att klättra uppför - och båten slår runt, och allt vatten bara brakar in.
- Det nu sjunkande fartyget som har sjunkit halvvägs ner och bara har bogporten öppen ovanför vågorna, och som då hotar att, liksom ett stort utsvultet djävulsgap, sluka en livbåt som glider förbi med skräckslagna passagerare som tittar in i det tomma gapet.
Och så, naturligtvis, allt det andra ... som att ligga halvnaken, i bara kalsingarna, hela natten i en livbåt med iskalla vågor som slår in över honom, och som nästan är död när han i gryningen får höra ljudet av helikoptern rakt ovanför honom ...
---
Allt detta, och mycket mer än så, hade naturligtvis varit hur perfekt som katastroffilm.
Men mer än bara det, så hade det ju faktiskt kunnat fungera som ett slags "avslut" för alla de sörjande anhöriga, som aldrig har lyckats ta sig från det.
Med en sådan film så hade de ju faktiskt kunnat se hur deras älskade dog, och då kanske äntligen kunnat släppa taget.
Därför borde den inte innehålla något av det "konspiratoriska" utan bara fokusera på själva katastrofen.
Visst, sådant som de höga smällarna, och sådana saker - bara som flyktigast - borde såklart vara med.
Men inte att göra det som en sån där konspirationsfilm som Jutta Raabes skitkassa film.
För det var inte rättvis mot de anhöriga - det bara gav dem en anledning att bli arga, istället för sorgsna.
