Är konservatism värderelativistisk?

En konservativ väljer inte vi vilken kultur denne blir född i men en konservativ måste försvara de värderingar som är beprövade och välkända i samhället som de av en slump är födda i. Här uppkommer ett möjligt dilemma: flera av världens konservativa länder har, som bekant, olika värderingar och kulturella uttryck som ligger till grund för samhället. Det som konservativa i sverige anser vara värdefullt att bevara behöver inte vara värdefullt att bevara i ett annat samhälle. I det sekulära sverige vill konservativa bevara helt andra värderingar än i exempelvis islamistiska samhällen där de konservativa vill bevara islamistiska värderingar. Slutsatsen, blir därmed, att konservatism tillåter att det som är moraliskt rätt i ett samhälle samtidigt moraliskt fel i ett annat samhälle (som exempelvis barnäktenskap). Men detta är ju vad som kallas värderelativism – ståndpunkten att det inte finns några värderingar som är universella. Hur ser ni konservativa på detta?

P.S Jag är medveten om att denna kritik kanske INTE är relevant för de som företräder värdekonservatism. Värdekonservativa kan ju hävda att det finns värderingar som bör gälla i alla samhällen. Men då uppkommer såklart frågan vilka kriterier de använder för att avgöra detta.

Det här med att det "är en slump var man föds" är ett logiskt felslut från vänster.

I själva verket är det inte alls en slump var i världen man föds. Det är själva motsatsen till en slump genom att du koncipieras genom att dina föräldrars könsceller smälter samman.

Det kan framstå som en slump för en liberal individualist som tror att värderingar och identitet är oavhängig uppfostran och genetiskt arv. Från andra sidan framstår det dock inte som en slump utan som ett resultat av handlingar som utförts av de specifika föräldrarna. Biologi torde vara den relevanta vetenskapen att vända sig till i detta fall och inom biologin laborerar man inte riktigt med slumpfaktorer när man undersöker denna fråga.

Däremot om man antar att människan har en själ som är avskiljd från kroppen eller att individen är "fri" i social och moralisk betydelse - då kanske utsagan har någon form av giltighet. Men som sagt det är mer en religiös uppfattning som kristen eller troende liberal kan laborera med.

/Johan

Konservativ är inte synonym med att bevara utan i ett samhälle som vårt som styrts av progressiva krafter i ett sekel handlar det mer om att återskapa värden som gått förlorade (utan att fastna i nostalgi och LARPande). Vad en konservativ anser är såväl möjligt som önskvärt att återskapa kan variera, men det måste för en nordvästeuropé vara rotat i det västerländska arvet och i den egna kulturen.

Nej.

Att vara konservativ är att vilja göra Sverige kristet igen.

Kristendom är inte relativistiskt.

Det är absolut sanning.

De väljer ju inte åsikter av en slump....

Poängen är att ingen väljer vad de föds. Om en konservativ blir född i det västerländska samhället blir dennes uppgift att försvara konservativa, västerländska ideal; om en konservativ blir född i ett islamistiskt samhälle blir dennes uppgift att försvara konservativa, islamistiska ideal. En konservativ västerlänning kan hävda att konservatism förbjuder barnäktenskap medan en konservativ i öst kan hävda att konservatism påbjuder barnäktenskap. Konservatism är på detta sett oppurtunistisk - den anpassar sig till den kultur och de värderingar för tillfället är väletablerade och välkända i samhället. Konsekvensen är att konservatism sanningsanspråk kan se olika ut i olika samhällen och det är kulturrelativism.


Konservatism är inte en religiös ideologi. Kristendomen har inte monopol på konservatism. Vad du förordnar är en specifik form av värdekonservatism - nämligen kristen värdekonservatism

Ja, den liberale homofilen till TS avslöjade sig rejält där. Det verkar som fastnitat i skallen på vänsterblivna detta med ”slumpen var man föds”. Man vill gärna ställa följdfrågan till dem ifall de tror på storken eller reinkarnation. Nåja, alltid underhållande med dessa concerntroll från vänsterkanten som ständigt drattar på arslet.

Ditt resonemang är HELT efterblivet.

Som jag skrev tidigare så blir din frågeställning enbart begriplig om du är en extremliberal individualist.

Kolla bara på det här: "Om en konservativ blir född..."

Det är väl självklart att det finns många vägar till en konservativ ståndpunkt. Det är inte nödvändigtvis något man föds till.

Tror du att barn föds med en partistämpel?

Men till sakfrågan helt kort: Idén om universella värden och därmed värdeuniversalism är en liberal idé. Konservativa har inställningen att låt andra kulturer eller länder sköta saken som de anser är bäst så länge det inte orsakar problem för oss. Det är dock inte samma sak som att vara FÖR könsstympning.

Ytterligare ett mongo-liberalt felslut...

Dock håller jag med om att i icke-normativ rent vetenskapligt objektiv mening har kulturrelativismen ett berättigande när man försöker förstå hur andra kulturer fungerar och är uppbyggda. Kulturella praktiker inom andra kultursfärer kan inte dömas utifrån västerländska normer och västerländsk eller individcentrerad moral. Men det innebär ju inte att jag är moral- eller kulturrelativist.

/Johan

Givetivs tror jag inte att någon föds som konservativ. Däremot är en konservativ tvungen att acceptera de värderingar som är väletablerade och väkända i samhället - och i en kultur där hedersmord är en välkänd och väletablerad tradition måste en konservativ acceptera denna sedvänja. Det gör konservatism mycket godtycklig och oppertunistisk; den vänder kappan efter vinden så att säga. Jag påstår inte heller att du eller någon annan konservativ här är för exempelvis könssympning.

Låt oss använda ditt exempel om könssympning och huruvida det är moraliskt rätt eller fel. Här kan vi konstatera att det finns tre alternativ: (1) det är varken moraliskt rätt eller fel, (2) det är moraliskt rätt, eller (3) det är moraliskt fel. Dessa tre alternativ är varandras motsatser. Därmed kan endast en av dessa alternativ vara sanna samtidigt; det kan som exempel inte vara sant att könsstympning är moraliskt rätt samtidigt som det är moraliskt fel. Det är en logisk motsägelse. En del konservativa i öst menar att könsstympning är moraliskt rätt; konservativa i väst hävdar motsatsen. Vem av dem har rätt och vem av dem har fel? Notera att båda inte kan ha rätt - då hamnar slutsatsen i värderelativism.

Om du hävdar att det är upp till varje kultur att själv bestämma om könssympning är moraliskt rätt eller fel (eller ingetdera) blir konsekvensen att olika kulturer kommer att komma fram till olika slutsatser och att dessa motsatser skall samexistera. Slutprodukten blir värderelativism, nämligen uppfattningen att det saknas universella värderingar. Värdekonservatism undviker dock denna fälla eftersom den hävdar att det finns vissa specifika värderingar som är bättre än andra värderingar men konservatism verkar falla platt.

Fast... om man som individ växer upp ett rikt och välfungerande samhälle så kan det finnas goda skäl att vara konservativ och inte radikal.

Växer man upp i ett samhälle präglat av våld och fattigdom kan ju samma individ välja en mer progressiv inriktning. Det är inte säkert att en personlighetskaraktär alltid blir konservativ varhelst den föds fram.

Sedan har du naturligtvis rätt i att alla kulturer inte kan samexistera på alla plan. En slutsats värd att begrunda i andra sammanhang.

Konservatismen liksom andra genuina högerläror är partikularistisk, aldrig universalistisk. Det implicerar inte värderelativism utan betyder enbart att man inte påtvingar andra folk och kulturer sitt moralsystem. Således går det alldeles utmärkt att kombinera partikularism med uppfattningen att den egna kulturen är överlägsen. Du blandar ihop olika begrepp.

Jag förstår hur du tänker men som jag skrev tidigare utgår du från efterblivna premisser.

Att vara konservativ är inte en ideologi till att börja med - och ännu mindre en universell ideologi.

Jag skulle nog vilja påpeka att det inte existerar universella värderingar som är översättbara mellan olika civilisationer.

Definitivt inte de mänskliga rättigheterna som är ett västerländskt liberalt försök att konstruera universella värderingar - eller snarare att påtvinga resten av världen liberala värderingar.

Sedan har det genom den sk neokonservativatismen från 60-talet och framåt skett en liberal anektering av konservatismen som ideologi och det är i grunden liberaler som ofta poserar under labeln "konservativ" och ibland mer rättvisande som "liberalkonservativa". Där har vi M och KD i dagsläget.

Ett exempel på en äkta västerländsk konservativ är en katolik som ser den katolska kyrkan som bärare av de högsta principerna. Dennes lösning är att resten av världen ska omvändas till den rätta kristna och katolska läran. Den personen föredrar nog på sätt och vis iranska mullor framför Federley-piss-pedofil-liberaler. Men jag har svårt att se att det skulle göra honom till värderelativist.

Värderelativism som fenomen dyker inte ens upp i tankarna hos en sådan person. Det konceptet kommer bara att dyka upp i huvudet på en person som betraktar världen ur ett helt abstrakt helikopterperspektiv. Den riktige konservative som ges i exempel ovan förstår världen från sitt eget perspektiv och sina egna direkta livserfarenheter. Livserfarenheterna stärker honom och tycks ge empirisk grund till hans konservativa övertygelse.

Jag är själv snarare högerradikal än konservativ. Men jag sympatiserar med konservativa pga deras perspektiv förklaras aldrig utifrån deras egen ståndpunkt utan socialister och liberaler får istället förklara deras ståndpunkter - vilket de inte kan och inte heller vill göra på ett rättvisande sätt.

/Johan