Bröllop och lillebror fyller 25. Hur förklara att man inte firar?

Jag vill inte fira folks födelsedagar, midsommar osv. Åtminstone bara när/om jag vill så troligtvis aldrig. Det ger mig inget mer än stress. Jag tycker att det är för jobbigt att ens komma ihåg att skicka sms i tid och otid.
Jag är ingen gratulerare. Kanske har folk tagit illa upp, kanske inte. Jag vet inte.
Nu är det dags igen. Min lillebror fyller 25 och ska dessutom gifta sig samtidigt. Jag är bjuden till bröllopet, men jag tänker inte komma och jag tänker inte gratulera.

Hur ska man förklara för folk att det inte är sådana formella förhållanden man vill ha, dvs där man kommer ihåg högtider och varandras dagar. Men att det inte betyder att man inte bryr sig, utan att det är jobbet, kraven, förväntan, traditionen osv man vill ha slut på.
Helst en kort förklaring så jag kan lägga den på Twitter för alla.

Är detta en ny tradition som även ni skulle kunna tänka er att börja följa? Hur hade ni skrivit?

Man kan inte förklara det, eftersom det är ett helt oacceptabelt beteende att strunta i sin brors bröllop för att man tycker att det "ger stress".

Skriv upp en lista på dina nära och kära, gå igenom den och kolla upp allas födelsedagar och notera i kalendern på din telefon. Då slipper du komma ihåg en enda födelsedag för du får en påminnelse när de väl fyller år så det enda du behöver göra är att slänga iväg ett grattis på valfritt sätt, duger du till det?

Bröllop är ju inget val.

Födelsedagar går alltid att skippa

Hur nära står du din bror? Att skita i sin brors kanske största dag i livet bara för att det ger en stress låter för jävla egotrippat.
Men om du nu tänker skita i det så får vi anta att din bror känner dig och vet vad du tycker om såna här tillställningar, eller?
Jag hade blivit jävligt besviken om min bror kom och sa att han inte skulle komma på dessa grunder du anger.
Man up och gå på tillställningen. Det handlar om en enda dag. Du kan ju visa dig iaf, sen skylla på magsjuka eller nåt?

Skylla på Corona då... Värsta pandemin på mannaminne. Gäller att följa rekommendationer strikt. Så länge ett fall kvar inte värt att utsätta varandra för dödsfara.

Jag tror att han tar det okej. Tror inte att något förändras men man vet ju aldrig och man vill inte göra någon sur kanske för alltid.

Men samtidigt vill jag verkligen en gång för alla få slut på gratulationer, firande osv.

Det låter som en dålig ide om man vill ha en bra relation med sin bror att skippa hans bröllop för något märkligt hjärnspöke. Klart du ska vara med. Det händer eventuellt bara en gång i hans liv och vill vill ju ha dig som stöd. Det har att göra med att ställa upp för varandra för man gillar personen. Gillar du inte din bror så behöver du inte ha kontakt alls om det är på det viset, men att du inte vill gå signalerar att du inte bryr dig om honom och kan räkna med samma behandling framöver.

Födelsedagar är återkommande. Det behöver man inte medverka på om man inte vill och ses nog mer acceptabelt att skippa, men är ju också beroende på hur stort allvar motparten tar det på.

Du kanske ska kolla upp om det är något som kan diagnosticeras för isåfall får du ju iallafall en medicinsk anledning. Många klarar inte av allmänna tillställningar och om det är så allvarligt att det handlar mer än om bara att vilja så är det nog mer förståeligt. Men om du klarar av det och inte bara vill så känns det lite taskigt.

Du behöver inte hålla reda på allt. Men skippa alla dina relationer om du vill. Varför skulle du inte komma och gratulera någon på ett bröllop som du blivit inbjuden till? SKulle du inte komma på en fest heller som du blir inbjuden till? Inte heller käka middag med någon? Varför inte glädjas med någon som du bryr dig om?

Har du asberger?

Håller med hatar allt vad firande innebär , bröllop kalas dop även begravningar vill jag inte delta i. Känner bara stress och ångest inför allt sådant. Hatar all form av sådant så våga vägra .

Men har add och socialfobi så inte konstigt.

Är det värt att riskera en osämja som håller i sig i många många år? Som sagt. Det är en enda dag det handlar om. Gå på skiten och le falskt om du behöver. Men gå på det, det är mitt tips.

Folk här i tråden verkar inte ha insikten i social fobi.

Förstår hur du känner och jag tror din bror skulle förstå om du träffar honon innan och såger att du är glad för hans skull och visar din uppskattning på något vis men att du avböjer inbjudan till bröllopet just pga av din sociala fobi.

Hans ego är ju inte viktigare än din egen hälsa.

Sen vore det kanske bra att gå och prata med en psykologi för det går att träna på det även om det är jävligt tufft i början.

Känner man ändå att man måste gå på sammahand där man inte är bekväm så brukar ett par solbrillor, några streck med ladd alternativt ett gäng med bärs innan underlätta rejält.

Det löser sig oavsett vad du väljer.