Utvandrarna Vilhelm Moberg

Läser nu igenom serien för tredje gången, sist var 2015. Himla bra att få tillgång till 70.000 ljudböcker om man blir gravt synskadad elelr blind.

Tänker ofta på vilken hemsk person Robert är som aldrig lär sig. Han verkar själv vara lite lätt förståndshandikappad och som han tokutnyttjar den som är ännu mer sådan alltså Arvid. Ljuger och hittar på massa skit hela tiden, helt oförbätterlig. Har nu läst 50% av Nybyggarna och vilken bra svit det här är. Läste Raskens innan dess och har ju sett både den serien och Utvandrarna och Nybyggarna på film. Har ju massvis med släkt som utvandrat från småland så det gör det ju än mer intressant och man får en uppfattning över hur ens släktingar kan ha haft det.

Men nu kan jag nästan undra om vi har läst samma böcker, för Robert är vare sig hemsk eller förståndshandikappad.
Jag skulle nog snarare säga att han är seriens mest tragiska figur och för smart för att passa in i sin samhällsklass.

Robert är ändå bara sjutton år i utvandrarna och är mest bara ung och dum. Men han framstår som lite för väl dumdristig och jag gillar inte ordet men det är det minst dåliga jag kan komma på naiv. "Jag har läst i en bok om att allt är jättebra i Amerika och därför vill jag flytta dit". Det är ungefär hur Robert tänker. Men jag var inte sjutton år gammal 1850 men det var inte Vilhelm Moberg heller. Men Carl-Oskar vill också utvandra. Anledningen till att Carl-Oskar vill utvandra är att han har fått ta över hela gården för att den är för liten för att dela på och står i skuld till sina syskon där han måste betala till hypoteksbanken.

Böckerna är betydligt mer nyanserade än Jan Troells filmatiseringar och man kan läsa om hur alla resonerar och inga är egentligen skurkar. Det är även väldigt mycket om morgonstånd och att det är ett tecken på bra hälsa i böckerna vilket får en att undra om inte Vilhelm Moberg gick och dränkte sig för att han inte fick morgonstånd längre.

Man får nog komma ihåg att Robert inte hade någon framtid i hembygden heller.
Det var ingen som hjälpte honom att studera bara för att hans föräldrar var oförstående bönder.
Och så kom han aldrig heller att lyckas med något i livet.
Det var inte så mycket att han var ung och naiv, utan det var mer att han måste komma bort och försöka något annat.
Robert var inte menad att vara bonddräng eller arbetare överhuvudtaget, men det fanns inget annat för honom i Sverige.
Även om han kom att misslyckas även i Amerika och dö ung...
Jag har då mindre förståelse för att Karl Oskar blev så besatt av att lämna allt och fara till Amerika.
Han var ju ändå till skillnad från sin lillebror en ordentlig bonde, som var duktig på att arbeta och hade en gård.
Fast det framgick också av böckerna att han lätt kunde få en fix idé och var envis som en åsna...

Märkligt nog har jag inget minne av alla morgonstånden.

Ja förståndshandikappad var väl lite fel ord. Def tragiskt men känns lite som karma efter allt illa han gjort mot den mycket svagare Arvid. Jag reagerar direkt när han är framme och fabricerar igen.... Arvid ville ju vid flera tillfällen vända om men Robert manipulerade onom ibland med rena lögner. Sen verkar han ju inte vart riktigt rnomal, tex att han fick gå runt med en kobjällra runt halsen ända tills han var 12 för att inte irra bort sig. Visst är det en bra karaktär men tycker han är väldight osympatisk. Jag finner Karl-Oskar mycket mer sympatisk. Synd att inte Danjel Andreasson höll kvar Arvid i tjänst så hade han levt nu

Jag tror det här är romaner man ska *läsa* själv, de tar sin tid med storyn och undviker snabba omkastningar. Moberg är en stark berättare men han är eftersinnande och låter poängerna sjunka in efterhand, det hela får ta sin tid ungefär som att se ett träd växa från stickling till en stor stark ek. Om man läser dem själv i stället för att få dem upplästa så är man i dialog med berättelsen och dess personer på ett annat sätt, skulle jag säga. Samma sak med t ex Eyxind Johnsons Romanen om Olof eller Dostojevskij.

Det har ju förts en del debatt på senare år om hur ljudböckernas framryckning kan komma att förändra själva berättandet i romaner därför att vissa saker, vissa sätt att berätta "funkar inte" i ljudböcker. Ljudböcker går bra ihop med ett dramatiskt och linjärt berättande, helst med relativt få personer. Mobergs romansvit är något av en kollektivroman, i varje fall ett grupporträtt, och jag kan tänka mig att det blir prövande i längden som högläst text.

Karl Oskar upplevde väl att det var omöjligt att komma någonstans här i livet med sitt lilla steniga hemman och dess magra jord - redan första kapitlet efter prologen heter ju "Kung i stenriket", och man ser hur han tvingas släpa bort stenar ur den inte särskilt bördiga jorden år efter år. Han inser att han inte ens kan räkna med att säkert försörja sin familj. Och den lokala överheten gör honom inte mildare stämd...

Jag tycker det är en avgjord styrka i den här första romanen att den låter oss följa hur beslutet långsamt mognar fram, hos Karl-Oskar, hos Robert, Ulrika och alla de andra - var och en känner de på olika sätt att de har hamnat utanför och inte får plats i den socken, det landskap där de är födda.

Men jag tycker inte alls att Robert gjorde något illa mot Arvid.
Jag kan ha glömt bort något eftersom jag inte har läst genom böckerna på många år, men...

Det är nog sant att Robert inte var normal, men det är inte jag heller.
Och det är kanske därför det är svårt för mig att begripa hur någon kan se honom som osympatisk.
Det som irriterar mig också är att om han bara hade fått studera, så skulle han ha funnit sin rätta plats i tillvaron.
Nu kunde han inte få det bara för att hans föräldrar varken hade gott om pengar eller förståelse för vem han var.
Han kom bara att nästan vara på rätt plats i livet när han läste för andra ur böcker och försökte lära Elin engelska...

Ändå skulle jag säga att Karl Oskar hade minst att vinna på att emigrera av alla i sällskapet.
Ja, det är sant att det hade gått dåligt för honom med jordbruket i några år.
Men trots allt det så hade han en rätt god ställning i trakten som självägande bonde, om än med ett mindre hemman.
Det kunde väl komma bättre år senare så att han kunde försörja familjen?
Och om det inte gick så bra, så kunde väl några av hans barn emigrera i framtiden medan de andra blev kvar?
Kristina var inte heller villig till att emigrera, men det var som att Karl Oskar inte kunde sluta tjata på henne om det.
Och även om hon till slut gav med sig, så var det som att hon aldrig trivdes i Amerika.
Ja, man kan ju hävda att Karl Oskar lyckades nästan bäst av alla i sällskapet när de en gång kom fram.
Samtidigt så var han aldrig en främmande fågel inom sin egen samhällsklass som Robert.
Han var inte förföljd av religiösa skäl som Danjel eller en utstött före detta prostituerad som Ulrika.
Det var inte ens så att Karl Oskar inte kunde leva tillsammans med sin fru som Jonas Petter.
Nej, det är som att han bara fick en fix idé och var tvungen att få göra som han ville.
Och det är därför jag har minst förståelse för Karl Oskars lust att emigrera, fast han skyllde på att han tänkte på barnen.
Prosten som annars inte framstår som någon sympatisk figur alls hade många bra poänger i sitt tal till honom...

Han var ju först med det här beslutet, och ett av deras barn hade dessutom dött i någon magsjukdom. Det hade lillflickan i och för sig kunnat göra även i Amerika, men för Karl-Oskar blir det en slags bekräftelse på att han inte har någon riktig framtid i Ljuder.

Det hör ju till karaktären att han är envisare än alla de andra. Sedan tror jag att alla tre i centrum - Karl-Oskar, Kristina och Robert - speglar Mobergs eget behov av fllykt och öppna horisonter, och hans ambivalens inför rollen som småländsk bonde (han försökte faktiskt några år med egen gård men misslyckades snöpligen).

Magsjukdom? Hon var hungrig, utsvulten. Åt för mycket (gröt vill jag minnas?) av något som svällde i magen.

Ja något sådant, det var flera år sedan jag läste dem sist. I alla fall, det hon dör av är en konsekvens av att de är så fattiga och utsatta.