Citat:
Ursprungligen postat av
dödskniven
Ur ett strikt (kortsiktigt) ekonomiskt perspektiv är ju kalhyggen den mest fördelaktiga (för skogsägaren). För biologisk mångfald, näringsläckage m.m. är kalhuggen granåker det motsatta. Om du menar att jämnårig monokultur är det mest variabla får det stå för dig, men jag tror inte att du får mycket medhåll, speciellt inte om du tittar på den vetenskapliga litteraturen. Och att jämföra växelbruksambitionen med svedjebruk för odling av säd och vall med granåker, ja där får du nog förklara dig om du vill bli tagen på allvar. Ur ett biologiskt perspektiv bör träd av blandade arter och åldrar finnas, och ja, granen tenderar att ta över men det är ju för att den ges möjligheter att göra så genom en urusel förvaltning av skogen där virkesproduktion är det som premieras. Jag tycker det verkar som att du har missförstått en del fundamentala ekologiska processer, ja, trädkronan av ett vuxet träd hämmar tillväxten av sly som växer under förstnämnda, men det är ju så ekosystemet bör se ut och vad det är anpassat till. Det är ju inget problem utan en grundförutsättning för ett motståndskraftigt och välfungerande skogsekosystem
Det som verkar engagera dig mest är granplanteringar på före detta åkermark. Har jag förstått dig rätt?
Kan vi bli eniga om att ur ett strikt koldioxidperspektiv så är den svensk-finska metoden med kalhyggen den långsiktigt bästa? Sverige sköter skogarna på ett närmast optimalt sätt om man enbart tar upptaget av koldioxid i beaktande. Det är inget argument för att det ska förbli på samma sätt i framtiden. Bara ett konstaterande. Det kallas ju för "klimatpaket".
Ja jämnårig monokultur kan ge ganska hög mångfald. Inte på en och samma kvadratmeter men en bit bort växer det ett annat trädslag med en annan ålder. Helt klart kunde förutsättningarna för växter och djur vara bättre än så med stora mängder död ved, gamla träd med håligheter och betydligt större förekomst av trädslag som har blivit ovanliga på grund av skogsbruket. Det jag argumenterar för är att ett utbrett blädningsbruk inte kommer ge så värst mycket mer biologisk mångfald än vad vi har idag. Det som har försvunnit nästan helt i och med skogsbruket är mycket gamla artrika skogar och det är förstås inte bra om man har biologisk mångfald i åtanke. Till skillnad från en del länder i EU som har valt att såga ner den för gott har vi ändå skogen kvar. Nu ska bland annat dessa länder alltså tvångsförvalta skogen här.
Jag nämnde svedjebruk enbart som en tillbakablick på hur det kan ha gått till när skogen brukades långt tillbaka i tiden. Du nämnde att plockhuggning inte är något nytt och det är ju sant, till och med en underdrift. Det allra mesta av skogarna var dock orörda av människor eftersom de inte hade ekonomiskt värde förrän 200 år sedan.
Återkommande skogsbränder på grund av blixtnedslag var förr ett naturligt inslag i skogarna. Nuförtiden är det oftast människan som startar skogsbränder med till exempel grillar och maskiner, men människan har också blivit bra på att släcka bränderna. Därför är det mycket mindre skogsbränder nu än förr. Som jag har skrivit tidigare så är många arter beroende av detta för sin fortlevnad. Strategin är att växa snabbt i unga år på den kala ytan. De första decennierna är avgörande. Om det lyckas kan trädet bli ännu större och gammalt och invänta nästa brand. Till exempel tall verkar kunna detektera när träden runt om kring har försvunnit. Trädet (som nu troligen är brandskadat) sätter då igång med fröproduktion i betydligt större mängd än tidigare. Du har kanske sett kalhyggen med några få kvarlämnade tallar här och var. Dessa tallar har lämnats kvar av skogsbrukaren för att de ska fröa av sig och ge upphov till nästa generation. Ett obligatoriskt blädningsbruk utan skogsbränder skulle ge en annan naturtyp. Helt klart trevligare än ett kalhygge men tveksamt om den biologiska mångfalden är större.
Har du sett någon redogöra för hur plockhuggning i blädningsskog kan gå till i stor skala? Det går säkert på något sätt. Frågan är bara hur.