vad gör man när man hatar ens barns bästa vän?

hej, mitt barn har en bästa vän som jag tror är en psykopat, de båda är 8 år och brukar leka på gården tillsammans men får sånna sjukt dåliga vibbar av detta barn. Känner även barnens föräldrar bra, jag har hör detta barn säga helt sjuka saker som att han vill döda djur och annat. VAD SKA JAG GÖRA?!?!

Prova att vara vuxen i rummet, interagera (lyssna in) och markera gränser (utan att vara negativ).

Barnen är åtta år gamla. Du bestämmer vilka som ska befinna sig runt ditt barn i den åldern. Det är först senare i tonåren som du inte längre kan råda över umgänget men just nu har du chansen att bromsa in åtminstone det här. Tala om för din son att han inte längre får umgås med den andre pojken och skulle den andre pojkens föräldrar käfta om saken så var tydlig med att deras barn ger dig obehagskänslor och att han ska hålla sig på avstånd. Alla måste inte umgås med alla och ärlighet är ett plus.

Haha, det är ett sånt horbeteende. Både mot den andra ungen men också mot sin egna.

Förmodligen är TS unge lika störd, om inte mer störd, i huvudet än den andra. Varför skulle han annars trivas att umgås med honom? Men som vanligt så tror svenne-föräldern att deras egna unge är guds gåva.

Man ska inte umgås med människor med psykisk ohälsa. Det kommer inget gott ut det.

Flytta!
Bästa sättet, så det blir för långt avstånd för att umgås
Få in hen på en sport snabbt som fan så hen får nya vänner

Sluta även umgås med föräldrarna, om det krävs
Följ dina vibbar, dom kommer av en anledning

Du har inga barn va?

Det första du ska göra är att så tvivel hos honom om att alla vuxna är snälla. Sen ska du sätta tydliga gränser. Ovissheten om vad konsekvensen blir om man korsar den gränsen ska vara så stor att den är avhållande från att göra fel. Too easy. Mina egna barn ska lita på mig, alla andra ungar ska frukta mig.

Du BÖR DEFINITIVT ana oråd! Seriemördare börjar nästan alltid med djur och "jobbar upp sig" till människor.

Sätt en jävla Berlinmur mellan ditt barn och denne unge. Tough love.
Ungen kanske inte har det optimalt hemma heller?

Hear, hear.

Ditt barn är 8 och normalt sett inte dum i huvudet längre. Har du gjort ett bra jobb med uppfostran kommer ditt barn själv inse att det är dåligt sällskap och avsluta relationen.

En åttaåring styr man som förälder mycket över. Du väljer var de ska vara och när. Är det så att man upplever att en av vännerna har 100% negativ påverkan, ser man till att begränsa umgänget med denna vän. T.ex. genom att inte låta dem komma över till varandra och leka, eller styra upp playdates med andra vänner som är bättre barn.

Nu låter det som att ditt barn har en "vän på gården", dvs en granne. Där kan det vara lite lurigare, då barnen naturligt umgås i samma miljö och kanske hittar varandra på så vis.

Jag hade försökt gräva djupare i relationen. Gillar de verkligen varandra, har de gemensamt, ömsesidigt utbyte eller leker ditt barn endast med denna person i brist på andra barn?

Om det förra - ditt barn gillar verkligen den här pojken och vill leka med honom, och den andre pojken tycker om ditt barn: Försökt vara närvarande och sätta gränser för det andra barnet. Dvs, bjud hem dom att leka hos er och sätt gränser. Var en närvarande förälder, en förebild. De närmar sig åldern då de vill leka helt utan föräldrars närvaro och om du då har en gränslös pojke som får ditt barn att begå onda och dumma handlingar, då gäller det att motarbeta det redan nu.

Om ditt barn inte gillar den här pojken men leker med honom i brist på annat, är det läge att försöka få in andra barn i din unges liv. Bjud hem på playdates, uppmuntra lek med andra barn, ring och fråga en klasskompis förälder om gemensam lek.

Man kan inte välja vem ens barn gillar att umgås med, men man kan rita om spelplanen så att det går mer åt det håll man önskar. Snart är ungen så gammal att du kommer sakna kontroll och insyn, bäst att stävja om du anser att det andra barnet är hundra procent negativ påverkan. Om inte, kanske du kan bidra till gränsdragning för det andra barnet?

Jag gillar egentligen inte att mikromanagera för mycket utan bästa är om naturen får ha sin gång, men ifall man bedömer att ett barn enbart har skadlig påverkan på ens barn kan man begränsa umgänget. Men råder dig att göra hemläxan först, skaffa mer på fötterna. Bjud in ungen, kolla av hur han är i er miljö. Kanske har du fått fel uppfattning?

Förut bodde vi grannar med ett barn som bara var negativ påverkan på vårt. Barnet var bortskämt, oförskämt, otrevligt och gnälligt. Då han dessutom behandlade vårt barn som skit, var det en fruktansvärt dålig kompis. Barnet var lite äldre än vårt och hade "massor av coola leksaker", så vårt barn ville gärna leka med den här ungen. I vårt fall handlade det om "i brist på annat", dvs när vi skickade ut vårt barn att leka på gården som h*n sökte upp denna unge. Det löste vi genom att bjuda över kompisar, själva gå ut och sparka boll med vårt barn osv. Det krävde lite mer engagemang, men vårt barn slutade till sist svansa efter den här skitungen.

Absolut inte. En åttaåring saknar omdöme, konsekvenstänk och livserfarenhet för att bedöma om en vän är ett bra inflytande eller inte. Där kommer vi föräldrar in i bilden.