2006-06-04, 18:58
#1
Fan vad jag har gubbat till mig!
Hade det inte varit för att jag måste till jobbet och att min flickvän bor i en annan stadsdel så hade jag nog aldrig lämnat min lilla trivsamma etta. Jag trivs helt enkelt med att vara hemma numer, här har jag allt jag behöver som t ex dator och bredband, 32 tums platt-TV, stereodvd, rejält högtalarsystem till datorn och ett bra "hämta-hem-musik-och-film-program" eller vad fan det kallas? Limewire heter det i alla fall.
Jag har ett litet komplett kök och en rejäl micro stående alldeles intill datorn. Kylen, skafferiet och frysen är alltid välfylld med läcker mat såsom fryspizza, falukorv, piroger, makaroner, köttbullar, ännu mer fryspizza osv, osv.
Mina bokhyllor och klädgarderob är smockfulla med bra litteratur, musik, DVD-filmer, serietidningar lite annat smått och gott som förgyller vardagen.
Ett digert spritförråd på drygt trettio liter har jag också om jag nu skulle få för mig att bli berusad och cigarretter skickar jag efter limpvis på nätet. När jag känner för lite sol och frisk luft så går jag bara ut på min lilla balkong.
Dumt folk slipper jag också, ytterst få människor är välkomna hem till mig. Jag slipper springa på någon spännig jävla narkoman i köket, inga konstiga ungdomar som larvar omkring i för stora brallor och byfåneluva i min soffa, inga gnälliga och hysteriska fruntimmer, inga snäsiga expediter eller svettiga byggnadsarbetare, inga idiotiska chefer, inga fula människor, inga vackra människor, inga anorektiska, korkade och rakade silikonbrudar och inga gapiga och allmänt störiga medborgare överhuvudtaget. Det är lugnt och fridfullt, det enda som kan höras är mina snarkningar, klickandet från mitt tangentbord, musik ibland (min musik, inget idiotiskt "rapande", ingen larvig dagispop), micron plingar till ibland och talar om att min goda pizza är färdig och på min TV visas ständigt filmer som jag gillar.
Fan, hade jag haft en digitalkamera så hade jag tagit lite kort och bjudit in er till en sightseeingtur i min lägenhet.
M a o: Jag har allt som jag behöver hemma, alla mina behov tillfredsställs så vad mer behöver man? Varför lämna sitt trygga bo egentligen?
Känner ni likadant?
Hade det inte varit för att jag måste till jobbet och att min flickvän bor i en annan stadsdel så hade jag nog aldrig lämnat min lilla trivsamma etta. Jag trivs helt enkelt med att vara hemma numer, här har jag allt jag behöver som t ex dator och bredband, 32 tums platt-TV, stereodvd, rejält högtalarsystem till datorn och ett bra "hämta-hem-musik-och-film-program" eller vad fan det kallas? Limewire heter det i alla fall.
Jag har ett litet komplett kök och en rejäl micro stående alldeles intill datorn. Kylen, skafferiet och frysen är alltid välfylld med läcker mat såsom fryspizza, falukorv, piroger, makaroner, köttbullar, ännu mer fryspizza osv, osv.
Mina bokhyllor och klädgarderob är smockfulla med bra litteratur, musik, DVD-filmer, serietidningar lite annat smått och gott som förgyller vardagen.
Ett digert spritförråd på drygt trettio liter har jag också om jag nu skulle få för mig att bli berusad och cigarretter skickar jag efter limpvis på nätet. När jag känner för lite sol och frisk luft så går jag bara ut på min lilla balkong.
Dumt folk slipper jag också, ytterst få människor är välkomna hem till mig. Jag slipper springa på någon spännig jävla narkoman i köket, inga konstiga ungdomar som larvar omkring i för stora brallor och byfåneluva i min soffa, inga gnälliga och hysteriska fruntimmer, inga snäsiga expediter eller svettiga byggnadsarbetare, inga idiotiska chefer, inga fula människor, inga vackra människor, inga anorektiska, korkade och rakade silikonbrudar och inga gapiga och allmänt störiga medborgare överhuvudtaget. Det är lugnt och fridfullt, det enda som kan höras är mina snarkningar, klickandet från mitt tangentbord, musik ibland (min musik, inget idiotiskt "rapande", ingen larvig dagispop), micron plingar till ibland och talar om att min goda pizza är färdig och på min TV visas ständigt filmer som jag gillar.
Fan, hade jag haft en digitalkamera så hade jag tagit lite kort och bjudit in er till en sightseeingtur i min lägenhet.
M a o: Jag har allt som jag behöver hemma, alla mina behov tillfredsställs så vad mer behöver man? Varför lämna sitt trygga bo egentligen?
Känner ni likadant?