Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Tycker du är otroligt stark TS, är det lite ”terapi” och bearbetning du får genom den här tråden? Önskar dig allt gott resten av livet och i livet efter detta. Har du skrivit ner saker om ditt liv som din fru ska få läsa efter att du beger dig? Har själv anhöriga som gått bort i cancer. Mår du fortfarande lika ”bra” som vid trådstart? Min mamma skrev ett brev till oss var när hon fått besledet. Läser fortfarande detta ibland😊

Kram på dig!

Vad orkar du göra om dagarna?

Känner du dig nöjd med ditt liv?

Om inte,vad ångrar du?

Jag tror ju att man måste ångra någonting om man har levt..men å andra sidan så behöver det kanske inte nödvändigtvis vara så för alla individer.Vad f-n vet man..vi är ju alla kuggar i ett särdeles märkligt maskineri..och vi är alla utbytbara.

Ingen lever för evigt.Snart nog så är det vår tur..och väl är det tror jag..:-)

Vad upplever du att du prioriterar annorlunda i livet? Läste längre back i tråden och fick ett intryck att arbetet var en viktig del av ditt liv. Måste säga att det är väldigt inspirerande att läsa din livsglada och positiva attityd.

Tackar även för att du väljer att dela din tid med oss.

Hehe, nej det har jag faktiskt inte ens tänkt på. Tänker för övrigt att min story inte är direkt unik, så vet inte just hur stort intresset bland landets dokumentärfilmare skulle vara att följa min resa.

Tack. Jag kanske ska säga att jag förvisso känner till såväl tio guds bud som grundläggande kristen teologi kring syndernas förlåtelse. Min poäng när jag sa att jag inte känner till den kosmiska lagen var alltså jag att vet vilken lag som är den rätta (och - naturligtvis - att jag inte tror på någon sådan uttalad lag för frälsning överhuvudtaget).

Ingen dum fråga. Jag har själv ställt den. Anledningen till att operation inte blivit aktuellt är att man först (genom cellgifter) måste få kontroll över spridningen innan det är värt att börja skära. Jag har trots behandling haft fortsatt tumörtillväxt (såväl antal som storlek) sedan min ursprungliga diagnos. Om jag skulle skära bort tumörerna i levern exempelvis (om det ens skulle gå, detta har ej utvärderats), skulle de ändå snart komma tillbaka eftersom det redan finns metastaser i bukhinnan med mera. Då gör man bedömningen att det inte är värt att börja karva. Det korta svaret är alltså att man först måste ha en effektiv cellgiftsbehandling, vilket jag inte tycks kunna få.

Så är det förvisso.

Tack för det! Det är möjligt att tråden kan ha viss terapeutisk effekt för mig, även om det inte var skälet till att jag startade den. Jag var nog helt enkelt nyfiken på vilka fråga alla ni flashbackare skulle kunna ha att ställa till någon som mig. Föresatsen var att svara så ärligt som möjligt. Vare sig den nu fungerar som terapi eller inte har tråden om inte annat gett mig anledning att tänka över ordentligt en del som jag kanske inte tänkt på annars.

Jag har inte skrivit något brev eller liknande som din mamma. Ett sorts "minne" som min fru kan ta med sig är dock matchande tatueringar (med motiv som betyder något för oss) som vi tänkte skaffa nu snart. Var hos tatuerare i veckan och pratade och ska nu bara boka in en tid.

Jag mår fortfarande som när jag startade tråden. Hoppas det får hålla i sig ett tag till.

Lite olika. Sista två veckorna har jag haft rätt mycket energi. Har fram till nu inte helt lämnat arbetet utan jobbat 25%. Kommer dock vara sjukskriven på heltid från nästa vecka.

Annars läser jag om jag orkar, kanske går en promenad. Haft lite tevespel jag spelat men inget sådant just nu. Under perioder har jag legat mest och småslumrat i soffan men oftast har jag ändå orkat med "vanliga" saker.

Jag har inget speciellt eller stort som jag ångrar i livet. Jag har förstås inte levt ett perfekt liv, vem har det? Skulle jag leva om det skulle jag nog försökt vara lite modigare som ung i stort och smått. Diskuterar detta ämne lite fylligare längre bak i tråden om du eller någon annan är nyfiken.

Tack för svar. När du fick ”beskedet” var det som en direkt acceptans? Känns så långsökt för en annan som inte är i den situationen att ändra tankesätt så.. hur tar din fru allting?