Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Hej!

Din gissning är helt korrekt. När man upptäckte cancern hade den spridit sig till levern men även till bukhinnan samt till diverse körtlar runt om i kroppen (kan tyvärr inte redogöra noggrannare än så). Jag inledde mycket riktigt cytostatikbehandling med två olika gifter plus ett ytterligare ämne, typ b-vitamin (kan det stämma, ni som är lite experter på detta)? Läkaren stod och vägde mellan denna och en annan behandling med cytostatika och antikropp i kombination. Detta är alltså i slutet av januari 2021. Vid den här tiden finns ännu ett litet, litet hopp om att en effektiv behandling ska kunna resultera i möjligheten att operera och att jag på sikt ska kunna bli cancerfri. Möjligheten nämns för mig men ses ändå även nu som så perifer att den inte återfinns i några journaler eller sjukintyg. I dem kan man endast läsa om bromsande behandling.

Till skillnad från Matthias Block kan vi efter några månader konstatera att behandlingen varit resultatlös. Tumörerna har växt i ungefär den takt man kunnat förvänta helt utan behandling. Vi övergår till den andra behandlingsformen (se ovan). Denna visar sig ha viss bromsande effekt (cancern växer även med denna men betydligt långsammare än med första behandlingen). Behandlingsformen är emellertid extremt slitande på kroppen (och psyket vill jag tillägga) och därmed ingen långsiktig broms-lösning.

Alltså: Trots att behandling två är effektivare än behandling ett, upphör vi med den under sommaren. Kroppen skulle klarat den några gånger till men eftersom min onkolog vill testa ytterligare en behandlingsform innan vi ger upp, tycker hon att det är bättre att låta kroppen vila en månad och att börja med nya behandlingen i så fysiskt god kondition som möjligt.

Under ca en månad (som råkar sammanfalla med semester från jobbet!) är jag helt utan behandling. När jag sätter igång igen är det slutet i av juli, med en blandning av antikropp (tas intravenöst) och cytostatika i tablettform. Jag prövar några gånger och äntligen tycks vi hittat något som ger viss effekt. Cancern backar absolut inte men förloppet tycks sakta ned och biverkningarna är måttliga. Jag vill gärna fortsätta. Det är för övrigt ungefär nu jag startar den här tråden.

Dessvärre blev det inte många omgångar med nya behandlingen. På sommaren skjuts behandlingstillfälle två upp pga. semestrar (läkarens alltså). Hon känner inte till att hennes vikarie påbörjat denna behandling när hon kommer tillbaka och har därför inte förberett för något annat än att vi slutar behandla helt. Just innan jag ska behandlas för tredje gången ringer läkaren och säger att mina levervärden är för höga för cytostatikan. Hon har ingen färdig teori vad det kan bero på men nämner leverstentar som åkt fel, ökad tumörtillväxt, en viss typ av virusinfektion och kanske något ytterligare som tänkbara alternativ.

Bokar in lite olika tester samt även att höja mitt kortisonintag. Det verkar först som kortisonet hjälper men den initiala värdesänkning (levern alltså) vi kan se vänder snart upp igen med följden att behandling åter får anses omöjligt.

Lite så håller det på fram till ungefär två veckor sedan. Då konstateras en gång för alla att det med all sannolikhet är cancern i sig (dvs tumörerna) som orsaker den sviktande levern och att det inte finns något sätt utom möjligen just behandling som skulle kunna få ner värdena till säkra nivåer. Eftersom behandling i det skick jag är i skulle riskera att döda mig och att det i vilket fall som helst inte är troligt att den skulle kunna trycka ner levervärdena nog, tas beslutet att avsluta behandling helt och att skriva ut mig från onkologen. Från nu är det endast hemsjukvården som tar hand om mig. Deras fokus är att jag ska kunna leva ett kvalitativt gott liv så länge som möjligt.

Pfizer.

Hej. Tack och lov har jag inga barn (ett 100% medvetet och välgrundat beslut jag och min fru tog för många år sedan), så jag slipper göra någon faderlös.

tråkigt att höra att inte behandlingar har hjälpt. starkt att du har uppdaterat tråden och varit personlig också. Hoppas din sista tid blir så bra som möjligt.

Åh, trist att höra. Min man hamnade i samma sits. "Limbo" eller "fritt fall" - det blir en humörsak vad man väljer att kalla det för.
Och med det får kanske "acceptans" en ny innebörd.
Jag kan bara kommentera utifrån egna känsloupplevelser, så stanna här om du blir illa berörd.

För att ge "acceptansen" ytterligare en nyans, mer livsbejakande, skulle jag önska att du lät sy upp kavajen. Du får inte villkora den, den tillhör ditt liv här och nu.
Tänk Danius. Lev "som om" så länge du kan.

Desto gladare blev jag att höra om husesynen
Du sätter spår, hos någon som sätter spår ... det är så det ska vara!
Alltför många glömmer bort att vi alla sätter spår, varje möte har en innebörd och att att det också kan bli som ringar på vattnet ...

Med många kramar

<3

Nu är ju detta helt akademiskt, men pappa dog när jag var 21. Jag föredrar det över att aldrig ha funnits till.

Ja, kanske borde jag ha sytt upp kavajen medan tid var. Nu tror jag tyvärr inte det är praktiskt görbart längre med tanke på att det ändå tar lite tid att producera helt handsydda kläder. Jag kan förstås inte vet säkert men min känsla är att min förväntade livslängd skruvats ner ytterligare och att det snarare handlar om veckor än månader innan jag så att säga skrivs ut för gott.

Tack för ditt svar!

Min far blev kvar hemma hos mig tills han inte kunde resa sig ur sängen, han fick diagnosen fastställd i september -20 och avled i juli -21, 2 veckor innan sin 82-årsdag.

Har din buk börjat svälla och har du fått några blodtransfusioner?

Jag är så ledsen att det går så här, verkligen ledsen.
Nå, om kavajen förblir en dröm så hoppas jag att du hittar annat att njuta av, att glädjas åt medan tiden går ditåt.
Även mycket små saker kan bli underbara.
Tänker på dig!

Kan du inte kolla upp lite mer med alternativ preparat?

Dr Erik Enby rekommenderade väl cormin (sangokoraller) + höga doser c vitamin.

Har också hört en del om kolloidalt silver och klordioxid + dmso som ska vara bra mot cancer. Allt finns ju att beställa på amazon eller ebay.

Tjena chefen !

Har skummat lite och har förstått att du kopplats till LAH, som vi säger här. Och jag gissar att det kanske får processen att börja bli obehagligt närvarande.

Men din hjärna verkar lika klar som alltid. Vilket gläder mig. För egen del var jag häromdagen och skar bort lite kött för analys i mikroskopet. Var väl sjunde gången genom åren och de tidigare har inte visat nåt. Men denna var det tydligen brådskande med. Så vi får väl se.

Det är givetvis självklart inget att jämföra med din situation. Men det väcker lite funderingar.

Jag är inte den oroliga typen och tänker den dagen den sorgen om sådant som har potential att bli riktigt jobbigt. Det är inte att stoppa huvudet i sanden utan jag har inte den läggningen. Icke desto mindre är jag realist och att dels läsa din tråd och dels vetskapen att man själv kanske till slut drar en nitlott i köttkarvandet på mig får mig att inse att så mycket i livet är rena I-landsproblem. Det är inte viktigt att kunna köpa den senaste mobilen eller kunna skryta om att jag legat och hånglat på en strand på Bali.

Undervägs i livet har jag insett att sådant bara ger en falsk och ganska kortvarig lycka. Låter flummigt, men ett bra liv är ett sådant där jag ger min själ tillfredsställelse via mina beslut och saker som händer mig. Sådant som ger harmoni och välmående.

Med tiden har jag därför att börja lägga större vikt vid att styra mitt liv mot just detta. Så att jag när jag själv förr eller senare stämplar ut kan jag se tillbaka på i alla fall fall en del av livet där mina handlingar belönat mig med tillfredsställelse, harmoni och glädje över vad jag fått uppleva.

Efter att ha följt det du delar med oss får jag för mig att du själv varit betydligt bättre än mig på detta då du utstrålar vishet, stabilitet och klokskap.

Jag har från början haft inställningen att skolmedicin är rätt väg att gå för mig, så svaret är nej. Jag är så tråkig att jag i princip gäspar åt alla behandlingsformer som inte vedertagna genom den vetenskapliga processen med med falsifierbara tester, peer review, etc. Kan man bevisa, enligt ovan tillvägagångssätt, att kollodialt silver med mera utgör effektiv behandling så jag är dock 100% med på tåget.