Citat:
Ursprungligen postat av
Minimalisma
Fast frivilligt eller ej så är behandling verkningslöst så länge personen inte ens står för handlingen den är dömd för.
Ja, men är behandlingen under tvång finns metoder för psykologen att nå fram till den dömde så denne förr eller senare tvingas inse vad han gjort. Detta kan ta månader innan man kommer dit och själva behandlingen kan påbörjas, men det går så länge den dömde är tvingad att delta i behandlingen.
Men så länge behandlingen är frivillig är behandlingen i stort sett meningslös eftersom få sexualbrottslingar likt J*hn vill inse att de gjort något fel, eller har gjort något över huvud taget.
Det är precis som du säger, så länge den dömde inte erkänner för sig själv att han faktiskt begått brottet/handlingen är behandlingen i stort sett meningslös/verkanslös.
I fall som J*hn blir detta än mer patetiskt eftersom han under i stort sett hela sin fängelsevistelse kommer att vara inne i domstolsförhandlingar med egna förhoppningar om att bli frikänd. Han har inga som helst incitament för att delta i en sexualbrottsbehandling.
Han får dessutom räkna av häktestiden från fängelsevistelsen så det blir inte särskilt många månader för en terapeut att genomföra en behandling efter det att sista instans sagt sitt när det kommer till J*hns fall.
Sexualbrottslingar borde inte släppas ut alls innan de genomgått en behandling och visat på att risken för återfall fallit ned till låg på skattningsskalan. Så länge den är hög ska de hållas inlåsta. Precis som det är inom Sis. Där måste de dock släppa ut personen det år de fyller 21 oavsett vad behandlingen lett till. Men där kan straffet för en 17-åring vara 4 månader men de blir kvar till dess att behandlingen fått ned deras risk för återfall i sexualbrott, dock senast 21 år.
En ungdom som åker dit för en våldtäkt kan alltså får sju månaders ungdomsvård vilket skulle motsvara tre-fyra år i fängelse för en vuxen. Men de kan bli kvar i tvångsvård i fyra år innan de släpps ut beroende på hur mottagliga de är för sexualbrottsbehandlingen. Något liknande tankesätt borde införas när det kommer till vuxna sexualförövare.
För mig är det obegripligt hur sexualbrottsbehandling kan vara frivillig för vuxna medan den är av tvång när det kommer till barn dvs personer under 18 år. Annars brukar det när det kommer till tvångsåtgärder vara precis tvärtom.
När det kommer till statistik för de renodlade sexualförövarna som behandlades inom Sis regi innan 2018 var återfallsfrekvensen endast kring 7 %. Det är ett ganska bra utfall av tvångsvården. När det kom till alla andra brottstyper var återfallsfrekvensen över 70 %.
