Det störande fenomenet musikaliska allätare!

Alla har väl nån gång frågat nån om vilken musik de tycker om att lyssna på, och ofta får man svaret "alltså, jag är allätare".. Det där svaret tycker jag är så dåligt. Ofta stämmer det ju inte alls heller. Senast igår kväll pratade jag med en tjej på MSN (det är oftast tjejer som hänfaller till fenomenet allätare har jag märkt) som påstod att hon var allätare när det gällde musik. Jag var lite skeptisk från början, men tänkte att jag ska ju inte vara fördomsfull, utan jag skickade ett stort antal låtar från en väldig massa olika musikgenrer som jag tycker är väldigt bra. Det man fick till svar var "nä men usch"... "okeeeeeejjj..det där var ju typ annorlunda".. och så... det var faktiskt inte en enda låt hon tyckte om. Sen kröp det ju fram att det hon lyssnade på var i princip det som spelades på NRJ och liknande kanaler. Men säg då att du lyssnar på blandad mainstream-sörja då, tänkte jag....
Det är inte enda gången heller, utan det händer verkligen titt som tätt... vad tycker ni om detta fenomen? håller ni med mig? och vad tror ni det beror på att man säger att man lyssnar på allt, men i själva verket inte gör det?
Är det fråga om en ren lathet, eller är det kanske helt enkelt att man inte fäster så stort avseende vid musik, utan bara lyssnar på den lättsmälta sörja som många gånger spelas i radion?

Hon sade ju det. Allätare= populär musik. Konstig musik från subkulturer uppskattas då inte.

Ah! det finns fler än jag som stör sig på den här vederstyggelsen till "musiksmak". Jag tror dels att detta fenomen beror på att dessa människor inte uppfattar musik som intressant (de behöver inte välja själva när de lyssnar på NRJ) och att de inte behöver försvara sin musiksmak som de kanske skulle ha behövt göra om de lyssnat på någon svår liten subgenre enbart.

Allätaren har undantagslöst ett förflutet som Mr Music-kund, och så uppskattar dom Morgongänget på Radio City, om dom är från Göteborg.

Faktum är att nästan vilken reklamradiostation som helst funkar, bara dom spelar lättsmält "hissmusik" mellan reklamavbrotten, och i övrigt uppför sig ibecillt...

Tycker också att det är jävligt jobbigt. Är det inte bara lättare att säga att man lyssnar på populärmusik? Hur svårt kan det vara egentligen?

Har dock själv märkt hur jobbigt det är när folk frågar vad man lyssnar på. Försöker att inte svara men ibland går det faktiskt inte. Så otroligt jobbigt att stå och förklara sig när man svarar att man lyssnar på noise. Tusen frågor under en minut. "Varför gillar du det?!", går ju inte att förklara mer än att man bara gillar det helt enkelt. Det är lite som Ramlösa, man lär sig att gilla det.

Det beror helt enkelt på att de människorna inte tycker om musik. All mainstream-sörja lyssnas på, inte för att den är bra, utan för att den "finns där". Förutom Shakira och Brittan i Kazaa-nedladdningsmappen så hittar man i 10 fall av 10 Against All Odds av Phil Collins, några "tokroliga" låtar från t.ex Eddie Meduza, den där Rosenström-killen och numera Boten Anna hos dessa människor. Troligtvis finns också Celine Dion, Elton John och Tomas Ledin i spelningslistan.

Mycket skarp analys. Allätaren är en person utan musikintresse men med ett musikbehov. Detta tillgodoses genom lyssnande till den vardagliga ljudtapeten som spys ur radioaparaternas reklamfinansierade kanaler. Syftet med reklamradio är ju som bekant att ägarna skall tjäna pengar varför hötorgsmusik är det säkraste kortet.
Folk äter blodpudding. De är idioter.

Jag är faktiskt en allätare, fast inom rimliga gränser.

Att kunna varva Sugababes med skitskum tysk darkwave a la Sopor Aeternus är helt underbart. Och även om jag inte är speciellt förtjust i dessa hemska popslynor m/brittan eller motsv. så kan jag faktiskt slötitta på MTV utan att spy. Att både uppskatta Black Sabbath och ABBA är inte heller helt fel.

Men visst, det finns säkerligen massa fjortisar som går runt och kallar sig för sånt de inte är. Det är knappast en ovanlig företeelse.


(och nej, skickar ni mig jazz så kommer jag inte att tycka om det.)

EDIT: Och lätt att jag ser mig som "mer av en musikälskare" än många andra. Tråkiga inskränkta människor som bara håller sig till en genre måste vara det värsta som finns.

Jag är en sådan som brukar kalla mig själv allätare. Men jag är ingen sådan. Det finns så många musikgenrer som jag aldrig skulle lyssna frivilligt på (dansband, sådan där punk som good charlotte och green day spottar ur sig, schlagermusik, m fl). Men om någon frågar mig vilken genre jag föredrar skulle jag aldrig kunna nämna bara en enda. Att kalla mig själv allätare är ett lätt sätt att slippa besvara frågan ordentligt.

Hmm, ju mer jag tänker på det desto mindre känner jag mig som en allätare. Jag borde nog försöka komma på ett mer sanningsenligt svar om jag får frågan.

Så slipZen och Skuld äter blodpuddingsinlindad foie gras då skulle man kunna säga?

Jag har nog fallit för frestelsen att kalla mig för allätare, i något svagt ögonblick...

Men det är slut på det från och med nu!

http://www.thebestpageintheuniverse....i?u=lyingbitch

Kolla in där han skriver om "I like everything when it comes to music..."