Någon annan som inte vill bli gammal?

Jag har sedan ung ålder aldrig önskat bli äldre än 50. Jag tror mig ha gjort det jag vill fram till dess. Oklart ifall det sker i en olycka, sjukdom, eller på eget bevåg. Men jag har alltid haft denna vision sedan ung ålder. Jag är ytterst ointresserad av ett långt liv.
Vissa av mina nära och kära pensionsparar för fullt och tänker att de ska leva till ålderns höst. 80-85-90.
En annan vän till mig som nu är framliden förutsåg sin egen död. Han ville inte leva till 40 och dog sedermera av alkoholism vid 34. Det ska sägas att han ej tagit till flaskan när han först yppade sin profetia.

En normal människa torde svara att denne vill åldras och leva så länge denne är vigör och i gott tillstånd- fysiskt och mentalt, men kanske finns det fler av er som faktiskt har en önskad avgångsplats åldermässigt.

Har någon här funderat över hur gamla ni tror att ni blir, eller vill bli? Dela gärna med er.

Varför skulle man inte vilja få så mycket tid som möjligt? Sen är man död för evigt, lika bra att utnyttja livet till max.

Är runt 30 och bryr mig helt enkelt inte. Snarare har livet sakta blivit bättre med tiden. Allt eftersom sexbiten blivit mindre viktig.

Nypa kvinnor i stjärten som 90 på något äldreboende ser jag fram emot. Om dessa ens finns kvar då.

50 det är då barnbarnen börjar trilla in inte ska man ge upp då… hitta livsglädje eller sök hjälp

"You know, life's a funny thing. Nobody wants to get old, but nobody wants to die young either."

Kieth Richards i The Rolling Stones

Är man frisk är inte 50 hög ålder. För vad isf? Och materiellt får man det ju allt bättre om man sköter sina kort något så när.

Jag misstänker att du ändrar dig när du blir 50. Säger att 60 kanske är lagom. Sen vid 60 är det 70 osv.

Har väl aldrig funderat just på ålder, men vill väl ha möjligheten att "Leva" så länge det går.
Sen hur och när man slutar är väl svårt att förutse, möjligen undantaget de som tidigt börjar med tunga droger och kriminalitet, de brukar sällan överleva 40.
Men jag har en kompis som jag är lite avundsjuk på, en gubbe i jaktlaget.
Han var i full vigör vid 85 jagade, spelade på hästar och festade.
Sista gången jag såg honom var vi en fest med jaktlaget, han gick hem och la sig, nästa morgon kunde vi inte få liv i honom han låg i sin säng och hjärtat hade stannat.
Sen har jag ett par bekanta som bara dött i "Ung" ålder, hjärnblödning i sängen vid 40, hjärtatack i skidspåret vid 52. Skulle väl också vara ett OK slut, men jobbigt för de anhöriga.
Sen hade jag en kollega som fick besked om en hjärntumör när han var 28, 6 månader senare var han död det måste ha varit fruktansvärt.
Däremot bävar jag för att få ett slut där man förvaras på någon anstallt sista åren.
En komis mor bodde 20år på ett hem för dementa, måste ha varit fruktansvärt då hon in i det sista hade små ögonblick av klarsynthet.
Så kortfattat man vet aldrig vad som kan hända, och det bästa är väl att man anpassar sitt liv så man kan få ut så mycket som möjligt hela livet.

Vilket inte är sant, eftersom unga ofta tar livet av sig. I antikens Grekland och Rom var det relativt vanligt att människor tog livet av sig när de började få svårare ålderskrämpor, och det var något som sågs som beundransvärt i de samhällena. Det är pesten kristendomen som har hittat på att det skulle vara något fel att ta livet av sig.


Man blir inte starkare eller friskare efter 50.

"Nobody" var nog menat utifrån normalfallet med psykiskt friska.

Jag skrev "Och materiellt får man det ju allt bättre om man sköter sina kort något så när" för att jag menade just materiellt, med gott om stålar, ordnat boende, osv, som de flesta ju har mer oro för när de t ex är 30. Jag är själv inte purung och numera händer det typ aldrig att jag avstår från något pga brist på pengar. Värre isf med tid.

Jag betvivlar starkt att greker och romare som tog livet av sig för att slippa en förnedrande ålderdom var vad man idag skulle kalla psykiskt sjuka.


Vad spelar det för roll vad man har för ägodelar när kroppen bara blir sämre och sämre? Schopenhauer skrev att en tiggare med perfekt hälsa är lyckligare än en kung som är invalid, vilket jag håller helt med om.

Trist att åldras? Alternativet är betydligt värre

Det är inget att dö, bara det sker någorlunda fort och smärtfritt.